Kan ha gjort något dumt..

Ja, det är faktiskt så. Jag kan ha gjort något riktigt dumt. Milo har sedan 2 år tillbaka ett diskbråck. Det är inget han känner av i vardagen längre eller lider av, men jag får hela tiden ha det i bakhuvudet för att träna honom på rätt sätt. Det är alltid förebyggande rehab som gäller med honom, för att hela tiden se till så hans rygg hålls i bästa möjliga skick så han inte får ont av sitt diskbråck eller får ett till.

En av de saker jag gör för att hålla hans rygg i bra skick är att jag brukar försöka gå åtminstone 4-5 långpromenader i veckan med honom, på ca 5-8 km per gång, i varierande terräng och ofta med klövjeväskor för att muskla upp ryggen ännu bättre.

Har har länge gått med 200g i väskorna (på en sån liten hund så är det ändå rätt mycket vikt) men det senaste har jag tyckt att han verkar ha vant sig bra vid vikten. Alltså dags att lägga i mer! Det blev totalt 100g extra, alltså går han numera med 150g per sida.

Samma dag som jag la i den extra vikten, i måndags, efter att Milo haft nästan en veckas vila pga att varken Dixon eller jag mått så bra, så var jag och mamma ute på våran måndagspromenad. Vi gick en runda på 7 km, i rätt högt tempo och Milo fick gå lös i stort sett hela tiden = han springer som en galning för att hinna kolla, nosa och kissa på ALLT. Vi letade dessutom efter en runda vi hört rykten om skulle finnas i närheten av där vi gick, så vi klev in på en väg för att testa. Det visade sig snabbt att vägen blev en stig, och stigen blev bara mindre och mindre tills den inte fanns alls. Vi chansade lite på hur vi skulle gå, och klev runt där i den mjuka mossan. Milo hoppade glatt runt, även om det märktes att han kände av dem extra vikten i väskorna. Till sista, efter närmare 2 km i skogen i djup och tung mossa, så kom vi äntligen ut på den riktiga vägen igen, och vi gick dem rundan vi först hade tänkt.

image

På bilden syns en av dom bättre delarna av stigen i skogen..

Väl ute på vägen fortsätte promenaden genom en annan skog på en väl upptrampad men liten stig, innan vi kom ut på en skogsväg och sen grusväg. Vidare över ett fält och in i en bokskog. Lägga på ganska mycket backar båda upp och ner, pinnar, stubbar, stockar och sten över stigarna titt som tätt, så blir det en rätt tuff promenad för en liten hund. Särskilt om hunden i fråga går med extra vikt mot vad den är van vid, vi går i ett ganska högt tempo och hunden dessutom går lös. Milo var trött när vi kom hem!

Igår, tisdags, så var jag och Elin ute och gick med hundarna. Milo fick såklart bära sina väskor som vanligt, och eftersom vi bara skulle gå 3 km brydde jag mig inte om att minska vikten heller. Däremot började det spöregna redan när vi åkte ut till skogen, och Milo hade inget regntäcke (däremot en overall där själva kroppsdelen är i softshell – alltså relativt vattentätt och värmande). Men det märktes att Milo frös lite efter ett tag, när vi alla var dyngsura.

Misstänker att två dagar på raken med intensiva promenader på sitt eget sätt, med ny vikt i väskorna efter 6 dagars vila. Det är nog inte optimalt för ryggen.. Som tur är så har jag Dixons smärtlindring hemma, den som Dixons mage inte tål. Så nu får Milo gå utan väskorna på långpromenaderna, får ha sitt BoT-täcke efter alla promenader och dessutom får han smärtlindring en gång per dag. Tänkte jag ska testa och se efter ett par dagar, så allt går åt rätt håll med ryggen.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s