Laserbehandling, igen

Idag var det dags för Dixon att få en till laserbehandling, tredje behandlingen totalt. Det känns som att jag är mycket lugnare nu, jag vet oftast hur Dixon reagerar, och vet nu också vart jag har Anna för det mesta – med andra ord slipper jag vara lika nojjig för att Dixon blir stressad och försöker bitas.

Och mitt lugn gör såklart att Dixon också är lugnare och mer avslappnad. Nu kliver han lugnt in i lokalen, och står lugnt och stilla under hela behandlingen. Han vill fortfarande inte visa att han tycker om det, utan han ska minsann stå och se butter ut ändå. Men det märks såå tydligt att han ändå vet att det hjälper honom att må bättre, och därför gillar han det ändå, på något sätt.

Från förra behandlingen har jag märkt att han börjat skutta lite med vänster bak, istället för att hoppa på tre ben med höger lyft som han annars brukar göra. Han har också fått två punkter på bakre sidan av vänstra låret där han börjar gnaga en del, tom så han fått två skorpor där. Pratade med Anna om detta, och hon trodde det hade att göra med att han känner att det händer något i kroppen där, och att det därför kan bli en konstig känsla för honom som han försöker bli av med. Inte så att det gör ont eller så, men det är en känsla han är ovan vid och inte riktigt bekväm med. Jag hoppas detta gnagandet lägger sig snart. Han fick lite extra behandling med lasern just på det vänstra låret och knät för att se om det gör någon skillnad. Överlag idag så fick han mer intensiv behandling, nu när vi sett hur bra han svarar på lasern så tyckte Anna att det var lika bra att köra på ordentligt. Bra tycker jag också!

Vi pratade även lite om Dixons morrande, av vad som känns i förebyggande syfte ibland. Jag känner att det är ett problem för oss, eftersom jag inte vet hur jag ska hantera det och heller inte vad det beror på. Anna trodde att det kan vara så att han är känslig i huden rent generellt, och därför inte alltid uppskattar att bli berörd. Jag och husse har därför bestämt oss för att vi inte ska klappa honom särskilt mycket alls framöver, utan mer ge honom närhet i att få ligga nära/i knät, bli omhållen möjligtvis om han vill det, men inte klappad eller kliad alls. Så får vi se om vi märker någon skillnad. Annars kommer jag nog gå vidare genom att kontakta problemhundskonsulten Catta, så får vi se om hon har någon lösning på problemet.

image

På vägen hem så är det mysigt att få ligga i mattes knä, med sitt alldels egna BoT-täcke på 😀

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s