Freestylekurs del 6 + uppvisning

Igår var det dags för avslutningen i freestylekursen, och även uppvisningen. Denna uppvisning har ju varit som en klump av nervositet och prestationsångest i magen på mig dom senaste 6 veckorna. Så jag var minst sagt nervös när vi åkte ner till Göteborg.

Nervositeten var dessutom ännu större eftersom jag, bara ett par timmar innan uppvisningen, fortfarande hade en lucka i programmet på 7 sekunder, plus att Milo plötsligt hade blivit jättelåg i träningen och knappt ens ville göra något. Detta i kombination med mina nerver, att jag var så nervös så jag knappt visste vad jag hette – det gjorde knappast saken bättre!

Väl på plats pratade jag lite med instruktören om hur jag kände, att jag inte var säker på att jag vågade inför hela gruppen. Till saken hör att denna gruppen varit en konstigaste någonsin – alla är helt knäpptysta. Det är sån där öronbedövande jobbiga tystnad där man inte vågar ge något ljud alls ifrån sig. Att då ha hela gruppen som sitter och tittar på minsta detalj man gör, det kände jag blev lite för jobbigt. Men det var helt okej för instruktören att jag stannade kvar till sist isf, och körde mitt program efter att alla hade gått ut.

Vi började med lite uppvärmning, och Milo kändes riktigt bra! Han var uppmärksam och pigg i träningen, ville lyssna och göra rätt, och det mesta satt helt klockrent. Plötsligt var min känsla något bättre! Jag testade en idé om vad jag skulle fylla ut luckan med, och det skulle funka hyfsat.

image

Alla andra i gruppen körde först, och min prestationsångest sjönk något. Även om jag och Milo skulle ha flera grejer att förbättra i vårat program, så kände jag ändå att vi hade några småsaker där vi kunde glänsa lite extra. När turen väl kom till mig kände jag att det var lika bra att testa nerverna, så får det gå som det går. Ska jag våga tävla någon gång måste jag ju våga visa upp mitt program.

Under uppvisningen var jag visserligen nervös och visste knappt vad jag hette, men på något sätt lyckades jag ta mig igenom hela alltet ändå. Jag minns inte särskilt mycket av vad jag gjorde eller inte, men jag vet att allt kändes hyfsat bra, det flöt på ungefär som jag hade planerat. Möjligtvis ska jag försöka korts ner sekvenserna lite, det kändes som att det var lite väl mycket tid på alla grejerna. Sen vet jag att vi gjorde vissa missar, att det behövdes mycket handtecken på vissa saker, att jag gick väldigt framåtlutad för att hålla kontakten med Milo. Men jag är ändå nöjd med vad vi lyckades med, med tanke på att det här var första gången.

image

Kritiken jag fick från Helena:
– Kunna snurra själv vid ”snurr/spinn”
– Kunna röra mig mer i både ”runt” och ”om”
– Göra om ena slalom mellan benen till en ”fly” (= jag går baklänges och Milo går framlänges i en slalom mellan benen)
– Rör mig mer i vinklar istället för fram och tillbaka bara, så jag utnyttjar hela planen mer
– Kunna titta upp och sträcka på mig ibland – få kontakt med domare/publik
– Jobba bort handsignalerna

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s