5 underbara, fantastiska år tillsammans 💜

Idag är det en lite underbar, fantastisk, speciell dag. Det är nämligen så att just idag, för 5 år sedan, så hämtade jag hem Milo. Det är en dag jag aldrig kommer glömma, ett ögonblick jag hade längtat efter i hela mitt liv. Efter lång längtan, en stor ovisshet till precis ända inpå minuten då jag hämtade honom, så blev han äntligen min! Såhär i efterhand inser jag att jag gjorde alla tänkbara fel när jag köpte Milo..

– Jag hade inget fast jobb (hade en obetald praktikplats), alltså ingen fast inkomst, jag levde på mina föräldrar som gav mig pengar till bensin och mobilräkning och det var ungefär allt. Hur jag tänkte att jag skulle ha råd med mat, vaccinationer, valpkurs, utrustning osv – det vet jag inte.

– Jag hade inte ens pengar till att köpa honom, utan ringde runt till släkt och familj och bad om pengar till en för tidig julklapp, och lyckades få låna det som fattades + lite extra så jag kunde köpa matskål, koppel och halsband iaf. Resten av alla inköp man tänker att man ”måste” göra när man skaffar valp, det var sånt som fick lösa sig med tiden tänkte jag.

– Jag bodde hemma, hos båda mina skiljda föräldrar, plus att jag jobbade heltid på min praktikplats – att ha tid att vara hemma i lugn och ro och bygga en bra relation till min hund hade jag inte tid med. Milo fick snällt följa med när jag åkte mellan båda mina hem, plus jobbet. Till råga på allt kom han hem i mitten på december, lagom till när all julstress drog igång på allvar – han fick knappast en lugn och fin start med mig och mina familjer, vi hade folk hemma hela tiden under helgerna, och på vardagarna var vi på jobbet hela dagarna.

– Sånt här med kläder hade jag inte riktigt tänkt på, och oturligt nog började det snöa samma dag jag hämtade hem Milo. Tur mamma var snäll och köpte kläder till honom! Ett varmt och skönt Hurtta-vintertäcke, och en stickad ”tröja” att kunna ha på dom allra kortaste kisssvängarna ute.

– Valpkurs hade jag ingen aning om vart man gick eller hur det funkade, det fixade mamma åt mig och betalde även. Där och då var det ingen tanke om inlärningsmetoder och liknande, utan det fick bli enda stället som hade uppvärmd inomhuslokal. Överlag sånt där med hundträning, inlärningsmetoder, gamla/nya skolan osv, sånt hade jag ingen som helst koll på, jag köpte hund mest för att jag ville ha en vän att hitta på kul grejer med, resten hade jag inte tänkt på så mycket alls eller satt mig in i särskilt väl.

– När jag hämtade Milo så skrev jag inte på några som helst papper eller liknande, vilket jag vet idag att man såklart ska göra. Jag betalade bara kontant i handen på ”uppfödaren” (när det är en tjuvparning vill jag ogärna kalla tikägaren för uppfödare), fick hans besiktningspapper och vacc.intyg, tog min hund och gick.

Men trots att jag gjort alla tänkbara fel man kan göra, så har det ändå gått rätt så bra. Konstigt nog med tanke på den uppväxten Milo haft med massa flängande hit och dit, så har han blivit en otroligt trygg och självsäker hund. Visst ser jag nu grejer som jag kanske skulle gjort annorlunda, men det är egentligen mer petitesser som att jag borde bibehållit lekandet mer, borde varit mer noga med att han inte får skälla, mer noga med att han ska lyssna direkt när jag säger något. Men vad gör det på det stora hela? Han fungerar i stort sett helt okomplicerat i vardagen. Visst skäller han när det kommer folk. Visst ”ska han bara” när jag kallar in honom på promenader ibland, om något mer intressant lockar. Visst önskar jag att han ville leka mer, framförallt kunna ta det som belöning. Visst önskar jag att han gick ännu bättre i koppel. Visst önskar jag att han hade lättare för att träna, även i svårare miljöer. MEM VAD GÖR DET PÅ DET STORA HELA? Jag har trots allt en hund som förutom det här beter sig hela felfritt. Jag har trots allt en hund som många anser vara väldigt väluppfostrad. Jag har trots allt en hund som omvänt många som säger sig inte gilla småhundar – just för att jag uppfostrat Milo efter samma regler som om han vore en stor hund. Jag är trots allt nöjd med hur Milo är, jag älskar varje liten del av hans personlighet, även det jag kanske anser är ”brister”. Milo är det bästaste som hänt mig, det absolut bästa och finaste jag har i mitt liv.

image

Samma dag som jag hämtade hem min lilla korv 💜

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s