Utvärdering 2014

image Milo

Milos år började med mycket fysträning inför våren och värmen. Planerna låg på bland annat Linnémarschen, som vi senare valde att inte vara med på.
Året fortsatte sen med lite trickträning för att sen åka iväg på läger i karlstad där vi lärde oss mer om den fantastiska sporten freestyle tackvare Anita Axelsson.
Vi fortsatte sedan in på sommaren med mycket vattenträning för att ha ett bra komplement till annan fysträning men även försök till att lära honom tycka om att bada – vilket misslyckades.
Vi har även varit iväg på mängder med utflykter, både långa och korta, med sällskap och ensamma. Vi har varit på många nya, fina ställen, som vi förhoppningsvis kommer ha möjlighet att besöka även nästa år.
Vi har gått flera olika kurser, framförallt i freestyle, och även lagt på flera extra kol med våran träning överlag. Vi har äntligen hittat våran grej!
Lite spår har vi också hunnit med, men släppte det ganska snabbt igen då vi kunde konstatera att det inte är våran grej.
Nu när vintern kommit har vi återigen dragit igång med vattenträningen i badkaret och även börjat kika på annan fysträning som går att göra inomhus.

image Dixon

Året då allt hände känns det som.. Det har verkligen varit ett händelserikt år för Dixons del, och det var svårt ens att välja vilka bilder som skulle få vara med i kollaget.
Vi började året med agilitykurs som vi fullkomligt älskade, äntligen hade jag hittat ett sätt att nå fram till Dixon fullt ut. Men! Ju bättre det gick på kursen och i våran träning, desto sämre gick det hemma. Han ändrade beteende och blev mer och mer utåtagerande/aggressiv, även mot oss i familjen. Han kunde börja morra bara vi gick in i ett rum eller råkade titta på honom, han kunde hugga så fort man nuddade honom. Men ändå sökte han närhet och ville bli klappad.
Till sist var vi beredda att ge upp och avlivning kändes som sista utvägen. Men då bestämde vi oss för att ge det ett sista försök och gick en kurs (där även husse följde med som åhörare) som hette Från stress till fokus – med lugnande beröring. Jag kan än idag säga att det nog är den bästa kurs jag någonsin gått! Där fick jag kontakt med Anna som driver Hund i Harmoni, och hon tyckte att vi skulle kontakta en veterinär. På rekommendation fick vi tid hos en specialistortoped, som även hade haft kontakt med Anna innan vi hade våran tid. Efter undersökningen blev det konstaterat att Dixon har patella luxation grad 2 på båda knäna, med ovanligt mycket symptom för den graden. Och troligtvis pga knäna har han därför gått med kutad rygg, och därför belastat en disk som senare lett till diskbråck. Inte konstigt han högg så fort vi nuddade honom, han måste ju haft jätteont!
Det blev många tårar och jobbiga dagar innan vi skulle till Anna på första behandlingen, en månad efter veterinärtiden! Stressen och oron det varit kring Dixon under våren var också en bidragande faktor till när jag blev sjukskriven pga stress, som orsakade kraftig spänningshuvudvärk. I ett par månader fick jag bara vara hemma med hundarna, och ta lång sovmorgon, mysa i soffan hela dagarna och gå långpromenader i skogen – allt för att jag skulle hålla mig avkopplad och inte stressa upp mig för något.
När det väl vad dags för tiden hos Anna, så svarade Dixon otroligt bra på lasern, så vi bestämde oss snabbt för att köra vidare på det spåret.
Sen dess har han åkt ner till Kungsbacka i snitt varannan vecka på laserbehandling, och hemma har vi kämpat på med rehabträning och även börjat ge ett par olika tillskott i maten. Och vi har märkt en fantastiskt stor skillnad på honom! Vilket också gör att det är värt att fortsätta kämpa för honom, åka alla dom där milen varannan vecka, lägga alla dom där pengarna på behandlingar och tillskott. Så länge Dixon mår bra är jag nöjd.
Men året har också inneburit massor av lek och bus. I takt med att han slutat ha ont, har vi även fått en lugnare och tryggare hund, men också lyckligare med en ständigt viftande svans och nära till bus och lek.
Även Dixon har fått följa med på flera olika utflykter och sett massor av fina ställen, även om jag misstänker att han hellre hade legat hemma och myst under en filt.
Under tiden rehaben var som striktast med mycket vila och korta koppelpromenader, började vi lite försiktigt med några enkla trick – vilket det visade sig att Dixon plötsligt älskade! Så nu har vi försiktigt börjat lägga lite grunder för att en dag kanske sätta ihop ett freestyle- eller HtM-program, enbart för att det är roligt att träna mot ett mål.

image Embla

Pga att Dixon ”gick sönder” och jag började längta efter agilityn, så väcktes idén att kanske låna en hund att träna med. Jag slängde ut lite krokar, och fick nys om Embla.
Vi började våran träning och den långa processen att lära känna varann. Och med buller och brak kastades vi rakt in i en sommar fylld med agilityträningar, långpromenader i skogen, bad i sjöar och massor av bus och lek. När sommaren var slut väntade våran första agilitykurs för bästaste Jeanette, där vi utvecklades otroligt mycket om jag får säga det själv! Det var nyttigt för oss båda att få andras ögon på våra problem och få testa nya, bättre lösningar på problemen som uppstod. Nu under vintern kämpar vi på med inomhusträning och försöker få bättre grunder i det vi redan kan, och längtar efter våren och allt spännande den för med sig!

image Lille brun
(Alla bilder är lånade från min nya uppfödare: Zathungens kennel, fantastiska Ewa-Maria som varit så otroligt stöttande mitt i allt det jobbiga 💜)

Detta var ju året då jag skulle få hem min valp. Detta var ju året då jag skulle börja den långa vägen mot min dröm. Men tyvärr ville ödet annorlunda, och försenade först löpet, såg sen till att det bara blev en valp och att den sen till sist inte ens klarade förlossningen. Det var en stor tragedi i min värld, och en stor sorg. Det är fortfarande med tårarna tryckande bakom ögonlocken jag tänker på hur annorlunda mitt liv, mitt hundägande, kunde varit just nu. Jag sörjer min lilla E, sörjer henne som om hon redan har född och har bott hos mig – för det är så det känns, som att MIN hund har dött. Men jag har tagit nya tag, blickar framåt och räknar ner tills jag får hem min nya valp, den som beräknas födas våren 2016. Planerna är många, och längtan är otroligt stor! Men ”Den som väntar på något gott…” sägs det ju. Och varje person som säger så har jag lust att ge en fet käftsmäll! Det är ingen tröst i dagsläget, när jag kunde haft MIN valp hemma redan!
Men när du väl kommer hit lilla valp, då kommer du vara den mest älskade lilla chokladpralin som någonsin gått på denna jord!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s