Det ska vara rättvist

image

Hemma hos oss försöker jag vara noga med att det ska vara rättvist mellan hundarna. Jag tar till exempel alltid fram två likadana ben, så ingen får ett godare än den andra. Jag försöker även vara noga med att båda får egentid med mig varje dag, om det så innebär en långpromenad i skogen eller mysstund i soffan. Träning försöker jag ge båda varje dag, och kanske inte lika lång tid för det vet jag att dom inte orkar. Men att dom får lika mycket procentuellt för vad dom orkar iaf, lagom mängd så att båda känner sig aktiverade och stimulerade.

Men det senaste har jag känt att jag missat det där, jag har missat en av dom saker jag tycker är viktigast med mitt flerhundsägande.. Jag skäms nästan för att erkänna det ens, för det är en sån princip jag hållit så hårt på tidigare! Har ju till och med försökt vara noga med att båda ska få i stort sett lika mycket kurser. Men det senaste har det tyvärr blivit att jag lagt mest tid på att träna Milo, inför kommande tävlingar och liknande. Milo har fått åka med på massor av träningar, kurser och får träna massor här hemma. Dixon får mest vara hemma med husse när och och Milo åker iväg på kurser och träningar, och när jag kommer hem är jag oftast så trött efter alla nya saker jag fått lära mig så jag inte orkar så mycket mer, och när jag kommer hem från jobbet är jag oftast för psykiskt utmattad för att orka med så mycket med hundarna, orkar jag något blir det ofta Milo jag prioriterar för att det behövs finslipas vissa tricks inför tävlingarna nu det närmsta.

Och Dixon som egentligen inte ens KRÄVER någon direkt träning eller aktivering som gladeligen skulle ligga och mysa i soffan hela dagarna – trodde jag. Till och med han har ändå börjat visa tecken på att han vill träna, vill göra något vettigt. DÅ är det illa! Usch vad jag skäms. Från och med nu måste jag skärpa till mig, ge Dixon den tiden med aktivering som han vill ha. När en hund som Dixon, som inte velat träna innan, plötsligt visar att den faktiskt VILL träna, då får man liksom ta tillvara på det. Man får inte bara slösa bort hans vilja att träna, hans energi och glädje! Dags att börja fundera över hur vardagen ser ut, vart jag kan lägga in träningar med Dixon som jag tror blir på lagom nivå för oss båda. Och även börja fundera ut lite nya roliga saker vi kan hitta på, så inte inte bara fastnar i att finslipa samma gamla vanliga saker hela tiden. Dags att utmana Dixon lite mer!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s