Agilitykurs mot klass 1, del 1

image

Idag var det äntligen dags för agilitykurs för bästaste Jeanette tillsammans med Embla. Denna gången blev det i en helt ny grupp för min del, eftersom dom i min tidigare grupp hon Jeanette sakta men säkert hoppat av en efter en. Spännande med ny grupp, men lite nervöst också. En av dom i gruppen är M som jag tränat med inomhus hela vintern, men dom andra kände jag inte alls.

Jeanette hade satt upp en bana som enligt henne är på nivå med klass 1. Dom banor jag sett när jag kikat på tävlingar har haft lite mer raksträckor och inte så mycket byten, men det gör ingenting alls, byten är ju mycket bättre att göra på träning ändå, hellre ha det svårare på träning än på tävling. Får bara vänja mig vid att träna på ”snabba” banor också, så jag lär mig att hänga med i Emblas fart genom en hel bana.

Vi fick gå banan på egen hand först, och fundera ut vad för byten vi skulle göra var och vad för handling vi skulle ha genom banan. Bara det var nervöst för min del, men också otroligt lärorikt. Efter en genomgång med Jeanette hur vi kunde tänka med banan, så var det dags för small-hundarna att börja. Tur för mig som då fick en chans att andas lite, lugna nerverna och titta på dom andra.

Men när det väl var min tur var jag så nervös så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Benen kändes som dom knappt bar mig och armarna var helt skakis, i min mage hade det flyttat in en hel fjärilskoloni! Att jag ska vara så löjlig och bli så nervös för att bara gå kurs, där jag dessutom redan känner instruktören? Embla påverkades såklart av mina nerver och stack till dom andra hundarna så snart hon fick startsignal av mig. Lite skamsen gick jag och hämtade henne, och ett jävla anamma hade vaknat inom mig. Denna gången gick rundan bättre, även om vi gjorde lite småmissar här och var.

Resten av kvällen fortsatte vi att bara bli bättre och bättre, i takt med att mina nerver släppte och jag började springa på mer och koncentrerar mig på att hjälpa min hund genom banan. Sista rundan som är med på filmen här nedan kändes riktigt bra, även om jag kan tycka att jag borde springa på lite mer vid hindren innan slalomet.. Vet inte riktigt vad som flög i mig där och varför jag dog av så i farten. Men i övrigt är jag riktigt nöjd med rundan, såå bra känsla där hon är riktigt med mig hela tiden. Underbart!

Banskissen är som vanligt inget mästerverk direkt, jag kan heller inte garantera att alla mått och vinklar stämmer särskilt bra. Men det är ett humm av hur banan såg ut iaf.

image
Banskiss.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s