Någon som alltid finns där.

image

För nästan 1,5 månad sedan förändrades mitt liv väldigt radikalt. Jag hade sedan tidigare blivit sjukskriven pga att jag haft det tufft på jobbet en längre tid, och dessutom fått reda på att jag skulle bli av med mitt jobb så fort jag blev frisk.. Dessutom blev det beslutat att jag och min sambo skulle gå isär. Jag packade ihop det mest nödvändiga och flyttade ut redan samma dag. Sedan dess har jag och hundarna bott omväxlande hos mina föräldrar.

Hundarna tyckte det var skitjobbigt i början, med en matte som mådde pissigt dåligt, grät till och från under dagarna, dessutom att vi inte var ”hemma” som vanligt längre.. Ja, det var mycket förändringar för hundarna kan man minst sagt säga. Dessutom är båda otroligt stresskänsliga, och känsliga för mitt mående. Första veckan ville Milo inte ens vara i samma rum som jag, medans Dixon var som ett plåster på mig hela tiden – dom hade helt klart olika sätt att hantera att jag inte mådde bra.

Nu har vi alla 3 landat lite mer i det här som hänt, jag har hittat en ny lägenhet där vi får flytta in i slutet på månaden. Jag tror det kommer göra stor skillnad för oss alla 3 att få ha något eget igen, få tillbaka våra egna möbler, få ha våra egna rutiner och inte behöva tänka på någon annan egentligen.

Men under denna perioden som varit har jag verkligen funderat mycket på hur mycket hundarna finns där för oss som ägare. Mina hundar har verkligen släppt alla ”krav” på aktivering, och funnit sig i att det ibland kanske går lite för långt mellan rastningarna, att det blir korta promenader, eller promenader på flera timmar mitt i nätterna när matten behöver rensa tankarna lite. Någon träning har dom knappt ens fått alls, och när det väl blivit har det mest varit plikttroget från mitt håll med dom gamla vanliga tricken som hundarna kan. Någon nyinlärning har jag inte haft varken inspiration eller tålamod till. Dom har på sin höjd fått köra lite godissök ute på gräsmattan eller springa lösa i skogen en stund.

Men det är helt otroligt hur bra dom funnit sig i hur vi lever nu, att vi flyttar runt lite ibland, knappt har med några av hundarnas vanliga grejer och att alla rutiner kastats runt tills dom är obefintliga. Dessutom har dom varit helt ovärderliga för min del, att ha någon som alltid finns där, någon som tröstar och stöttar när jag är ledsen, håller mig kvar på jorden och påminner om dom bra sakerna jag har i mitt liv. Det är tackvare hundarna som jag ens kommit ur sängen vissa dagar, ätit något för att orka ta hand om dom. Det är också för deras skulle jag samlat ork att ta tag i mig själv, leta ny lägenhet och nytt jobb, för att jag ska kunna ge dom ett bra liv framöver. Jag har hundarna att tacka för så oändligt mycket så jag tror inte någon ens kan förstå det.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

One thought on “Någon som alltid finns där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s