Längtan efter nr 3

Nu är det över 2 år sedan det blev det blev bestämt att skaffa hund nr 3, och jakten efter rätt ras, linjer och uppfödare var klar. För 2 år sedan var beslutet fattat vartifrån våran nya flockmedlem skulle komma, kontakt var tagen och vi stod på kö. Som många av er följare kanske redan vet, så har det varit en jobbig resa för min del, med många motgångar, tårar och frustration då det verkligen inte blivit som det var tänkt och trott.

Nu står jag här, 2 år senare utan hund nr 3, inte ens ett steg närmare utan snarare längre ifrån än för 2 år sedan. Och längtan är större än någonsin! Pga många förändringar i mitt liv under våren och sommaren har jag tyvärr inte kunnat träna med lånehundarna i stort sett något alls sen maj månad. Jag hoppas såklart kunna ändra på det, samt uppdatera er trogna läsare lite mer om mitt hundliv än jag gjort senaste tiden.

Men just längtan efter en tredje hund är oändligt stor. Vissa dagar kan jag börja gråta av sorg för det som inte blivit, längtan inför det som komma skall (någon gång iaf) och frustration över att stå och stumpa på samma skitställe hela tiden! Det känns som att mer eller mindre alla runt mig i hundvärlden skaffar ny hund, antingen valp eller omplacering. Och här står jag, galen av längtan och kommer inte ett enda steg närmare att skaffa hund! För så som mitt liv ser ut just nu är det svårt med valp. Jag står visserligen på kö till 2 olika kullar till våren, så jag hoppas kunna lösa det så jag kan skaffa valp tills dess. Men tanken har ändå passerat genom mitt huvud en, två och tre gånger att jag kanske får skaffa mig en omplacering även denna gången. Men det är just det där att hitta hunden man vill ha, den där perfekta hunden som är allt det man vill ha. Jag har länge sagt att jag inte ska skaffa en till hund förrän jag hittat den perfekta, som har allt det jag letar efter (och då har jag ändå inte skyhöga krav på den nya!). Men snart börjar jag ge upp om att ens hitta något som matchar dom få kraven jag har. Snart börjar det kännas som att jag kan tänka mig att ta närapå vad som helst bara jag får en ny hund. Men hur tragiskt är inte det? Blir arg på mig själv över att jag känner så, om ens bara för korta sekunder. Men jag längtar så, oh vad jag längtar!

Snart dyker förhoppningsvis den perfekta hunden för mig upp, den som är en den rätta. Jag får bara bita ihop och vänta tills vidare, hålla ögonen öppna efter den och förbättra mitt tålamod under tiden.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s