Livet med en osäker hund..

image

Till att börja med vill jag bara klargöra att jag älskar Dixon något så fruktansvärt mycket att jag fysiskt får ont i kroppen ibland när jag tänker på ett liv utan honom. Dixon är den underbaraste lilla hund som finns. Så lycklig, så positiv till det mesta och så följsam. Dixon är bland det bästa jag har i mitt liv, och jag ångrar inte för en sekund att jag bestämde mig för att ta över honom.

Men det jag inte tänkte på när jag tog över honom var hur livet förändras med en osäker hund. Jag i min enfald trodde att hans beteende berodde på att han påverkades av sin förra matte (det vet ju alla att ägarna påverkar hundarna en hel del med sina känslor och nerver, på gott och ont). Och jag trodde att jag utan problem skulle kunna ”fixa till” Dixon lite snabbt och lätt. Men oj vad naiv jag var som trodde det! Jag har fått kämpa ihjäl mig med Dixon för att han ens ska vara där han är idag, och då är han ändå långt ifrån problemfri. Han kommer nog alltid vara en speciell hund, en svår hund enligt många, oberäknelig enligt vissa, men helt fantastiskt underbar enligt några få.

Men att livet med en osäker hund skulle innebära att man går gråtandes ut från veterinären för att dom inte hanterar hunden på det sättet man bett om och kommit överrens om.. Att man ser paniken lysa i hundens ögon, men känner sig för hjälplös för att kunna säga ifrån.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man i stort sett slutar ta hem folk, för att det innebär för stor stress hos ens hund, och även för en själv för att man hela tiden vill hålla koll på vad för situation hunden kanske kan hamna i, för att kunna stoppa innan det gått för långt. Att hela tiden sitta på helspänn för att man vill att hunden ska känna sig trygg i sitt egna hem, trots gäster.
Att livet med en osäker hund skulle innebära över en månads miljöträning av träningshall, instruktör och miljön runt där kursen ska vara, för att hunden ens ska klara att gå en kurs. Och sen bryter man ihop för att kursen byter hall, där man inte miljötränat eftersom kursen inte skulle varit där först.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man inte kan gå överallt, för att ens hund är känslig med tassarna och underlag, och helt enkelt vägrar att gå på vissa typer av underlag.
Att livet med en osäker hund skulle innebära månader av förberedelser för att han ens ska klara att få dom behandlingar han behöver för att hans kropp ska må bra. Att han efter flera månaders förberedelser äntligen ska tolerera att fysioterapeuten faktiskt tar i honom.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man hela tiden måste leva efter vissa rutinerna, göra vissa saker på ett visst sätt för att hunden inte ska stressa upp sig.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man alltid måste kolla med några få hundvakter som man vet att ens hund är bekväm med, att man alltid måste kolla med dom först, långt innan man planerar en resa. För att man vet att om dom ska passa ens hund innebär det att dom måste sätta hela sitt liv på paus under tiden dom är hundvakt.
Att livet med en osäker hund innebär att man mer eller mindre säger upp bekantskapen med sådana som ens hund inte accepterar eller såna som inte klarar av att göra som man ber dom, runt hunden. Av den enkla anledningen att det blir enklast utan dom människorna i ens liv, pga hunden.

Ja det är många saker man inte är beredd på när man skaffar sig en osäker hund. Och antingen kan det vara att det är en lite försiktig valp som utvecklas till en osäker hund som vuxen. Eller en hund som pga någon speciell händelse blir osäker och lättstressad, även om jag personligen har svårt att tro att en 100% trygg hund skulle påverkas såpass så den får men för livet pga av speciell händelse, men det hör inte hit just nu. Eller kanske är det såna som jag, som är naiva och tar över en komplicerad omplacering för att man tror man kan ”fixa” till den. Oavsett anledning är det nog ingen som i förväg är förberedd på hur mycket man behöver anpassa sitt liv när man har en osäker och kanske reaktiv hund. Och jag tycker man ska tänka sig för både en, två och tre gånger innan man medvetet tar över en omplacering man vet om är osäker, eller väljer den försiktiga valpen i kullen. Jag önskar folk kunde vara mer förberedda och medvetna om vad dom ger sig in på innan dom låter en osäker hund bli en del av deras familj.

MEN, jag vill också tillägga att livet med en osäker hund är inte bara ett helvete med specialanpassningar av hela ens liv. Det är också en fantastiskt intressant och lärorikt resa, som innehåller så många stora glädjeämnen. För när man har en hund som Dixon tex, så är det verkligen inte en självklarhet att han ens ska hälsa på en ny människa, så när det händer blir jag närapå rörd till tårar. Eller första gången Dixon tolererade att Anna faktiskt masserade honom. Såna saker som för många andra kanske är en självklarhet att deras hund ska klara av, är sånt som chockerar en och berör en såpass mycket att man bara står vid sidan om helt tårögd och beundrar det fantastiska, livrädd för att göra något som bryter ”förtrollningen”.

Ja, livet med en osäker hund är många gånger en tuff och krokig väg, där man många gånger gråtandes funderar på att ge upp, låta hunden somna in, men sen glimmar hunden till med wyt briljera med sitt mod, sitt lugn och sin trygghet i någon svår situation, och man får den pushen man behöver för att orka kämpa ännu mer för sin hund.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser