Lekbelöning med godisfixerad hund?

image

Ja det känns som ett evigt problem många har, att hunden inte vill leka. Med Milo har jag kämpat i hela hans liv för att han ska kunna ta lek som belöning, åtminstone ibland. Men vi har aldrig hittat till något han faktiskt gillar. Ni som följt min blogg ett tag vet hur många olika saker jag testat, och att inget funkar. Det som alla säger brukar funka, med tex kaninskinn, belöningsficka med fårskinn, Premacka olika leksaker, leka med den själv och tycka den är jätterolig för att sen gömma undan osv. Ingenting har funkat med Milo. Han vill helt enkelt inte leka med leksak, med mig.

image

Jag fick för ett tag sedan tips via Hundspektras instagram att man kan lägga godis i en hol-ee roller, och på så sätt höja värdet i leksaken. Sedan dess har jag försökt få tag på en hol-ee roller i minsta storleken, vilket är lättare sagt än gjort eftersom dom inte säljs längre. Men till sist fick jag en av en vän, så nu var det dags att testa den. Min tanke var egentligen att fylla den med kaninskinn och en liten pip, för att försöka få högre värde i den (som om jag inte redan testat den kombinationen i andra bollar..). Men så kom jag på att jag skulle testa med att bara lägga lite godis i den. Först var det lite meck med att hitta rätt sorts godis, som var lagom litet för att få igenom hålen, men tillräckligt stort för att inte trilla ut med en gång. Till sist insåg jag att Vildmarkens belöningsbitar som jag köpt på CSiGORAs HUNDbutik var i perfekt storlek, och har dessutom otroligt hög smaklighet så jag VET att det är något båda mina hundar gladeligen jobbar för i alla lägen.

I med ett par godisbitar i bollen, som jag tydligt visade för Milo att jag stoppade i. Sen fick han bollen på golvet för att få försöka få ut godiset på egen hand. Efter att han försökt, och lyckats ett par gånger, så började jag hålla i bollen lite och dra den utefter golvet så han fick jaga den. Även detta gick jättebra, och Milo tyckte det var en skojig lek. Efter ett tag höll jag upp den något i luften istället, i ansiktshöjd och ”hetsade” honom till att ta den, när han gjorde det och drog emot minsta lilla, såg jag till att peta fram en godis ur bollen att kunna belöna med. Snart var kampleken i full gång, och Milo tog i för allt han var värd för att kampa med bollen, vinna den från mig för att då försöka få ut någon godis.

Nu har jag fått gömma undan bollen när vi inte leker med den. Då jag inte vill riskera att den tappar värde, så har jag bestämt mig för att Milo aldrig får leka med den, och helst inte ens se den, utan att det är godis i. Nu ska vi fortsätta jobba vidare med det här, så hoppas jag att vi äntligen hittat en leksak Milo tycker är tillräckligt rolig att leka med, för att se som belöning. Tanken är såklart längre fram att det inte ska behöva vara godis i den, att bollen i sig som vara tillräckligt rolig. Men tills vidare får vi nöja oss med att ha godis i leksaken för att få igång lek.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Antistresspulver

Vi har sedan drygt 2 månader tillbaka testat ett antistresspulver, som tillskott till Dixon. Han ligger ju normalt ganska högt i stress hela tiden, så jag letar hela tiden efter den perfekta lösningen för honom att hålla sin stress på en så låg nivå som möjligt.

Vi har under en längre tid testat Adaptil i vägguttaget vilket fungerat med goda resultat. Han har varit i stort sett helt fri från stress. Men jag har istället tyckt att han blivit lite ”för” lugn, mot hur han egentligen är. Han har i stort sett bara legat och vilat eller sovit i puffen jämte Adaptilen, knappt ens reagerat när vi kommit hem, jag har fått tjata på honom att han ska äta, gå ut, träna osv. Och så vill jag ju inte ha det, jag vill ju ha en hund som blir glad när vi kommer hem, vill träna, kan tänka sig att gå ut ibland (det är trots allt Dixon vi pratar om!), vilja äta, leka ibland osv. Dessutom tycker jag det vore bra att ha något till honom som har effekt även när han kanske inte är hemma över en helg eller sådär.

image

Efter litet letande och funderande hittade jag Trikem’s Antistresspulver hos CSiGORAs HUNDbutik. Jag hörde mig för och fick en hel del positiva kommentarer om det, men även ett par lite mindre positiva. Men såklart finns det ju inget som funkar för alla hundar.. Men jag kände ändå att det var tillräckligt mycket positivt för att det skulle vara värt att testa!

Första två veckorna med pulvret använde vi även Adaptilen, för att göra övergången så mjuk som möjligt. Då valde jag att starta på lagom dos antistresspulver med en gång. När jag till sist tog bort Adaptilen så märkte jag ganska snabbt otroligt bra respons på pulvret. Dixon var plötsligt en glad och energisk hund, han sprang runt hemma i stort sett hela tiden, med ständigt viftande svans, spetsade öron och en nyfikenhet och förväntan. Plötsligt ville han träna hela tiden, leka både med mig och med Milo. I takt med att vädret blev bättre ville han också ut på promenader, han försökte inte vända om längre när vi var ute utan tittade sig nyfiket omkring och utforskade, precis som en vanlig hund. Aptiten har blivit otroligt mycket bättre också, han står nu och väntar otåligt på matskålen, slukar allt jag lägger i och har till och med börjat slicka skålen lite, något som aldrig hänt tidigare!

Tyvärr fick vi ett bakslag för ett par veckor sen. Vi hade en vecka med ovanligt dåligt väder, och eftersom vi alltid har ena sovrumsfönstret öppet och bor på vindsvåning med hängrännor precis utanför fönstret, så hörs det otroligt tydligt hos oss när det är dåligt väder. Vädret gjorde att Dixon inte ville gå ut, när vi väl var ute ville han bara in, väl inne tvättade han sig maniskt eftersom han får panik när han blir blöt eller smutsig. Någonstans i det här började hans stress och ångest komma tillbaka. Han började klia sig tills han fick blödande sår, försöka gnaga av tassarna mer eller mindre, slickade ständigt på sig själv eller någon/något annat i ett försök att lugna sig själv. Det hela gick så långt att jag fick göra det enda som kan dämpa hans stress – linda in honom hårt i en tjock filt, så det blir som en slags blandning mellan tvångströja och kedjetäcke. Efter en vecka med ständig stress kraschade hans mage, och jag valde då att plocka bort alla tillskott ett par dagar för att skona magen så mycket som möjligt. Efter ett par dagar var magen bättre igen, och jag satte in tillskotten på nytt. I takt med att tillskotten kom tillbaka, magen blev stabilare och vädret blev något bättre – så kom även Dixons lugn och trygghet tillbaka.

Idag är han i stort sett helt stressfri igen, han är lugn och trygg i det mesta, men samtidigt ständigt glad och energisk. Vissa dagar när jag vet att det kan innebära viss stress för Dixon, så kan jag förbereda honom ett par dagar innan med att dubbla dosen pulver. Jag har ingen aning om det är bra att göra så eller inte, men det funkar för Dixons stress och hans kropp verkar klara av det. Förhoppningen är såklart att jag ska kunna minska ner honom till halv dos i vardagen kanske, och hel, vanlig dos inför jobbiga tillfällen. Men just nu för att vänja honom och hans kropp vid att han ska vara stressfri hela tiden, så har jag valt att göra på detta sätt. Jag har dessutom Adaptilen redo OM behovet skulle uppstå, dem vet jag att han svarar på i stort sett omgående.

Efter lite konsultation av personer runt mig som jag litar på, så har vi enats om att även om Dixon nu gör allt i 390, så är han ingen stressad hund längre. Han är helt enkelt en hund som ligger högt i varv, men utan att för den sakens skull vara stressad. Så är det ju med vissa människor också, såna som gör allt fort och raskt, trivs med att ha ett högt tempo runt sig med flera bollar i luften. Lite sån är Dixon hemma i sin trygga miljö också, han kan ena sekunden gnaga på ett ben, för att strax efter springa iväg och dricka, på vägen tillbaka från vattenskålen kommer han på att han ska leka lite med sin igelkott, sen ska han klia sig lite, då kommer han på att han ju tuggade på ett ben vid soffan, på vägen förbi soffan kommer han på att han ska pussa på matte och be om lite kli på rumpan, tills han inser att han ju skulle tugga på ett ben, när han väl gör det kommer han på att det är sol som lyser på sängen, så då är det bättre att ligga där, osv. Såhär ser Dixons dagar ut mer eller mindre, tills han kryper ner under en filt eller ett täcke och sover lite. Men jag kan inte påstå att jag tycker han är en stressad hund för det, han har helt enkelt mycket för sig och gör allt i ett väldigt högt tempo.

Sedan vi började med antistresspulvret så har hans stressbeteenden försvunnit i stortvsett helt och hållet. Visst har han kvar många av sina tvångstankar och trivs med att ha sina rutiner, men han ligger inte och stressar för ingenting längre. Jag är otroligt nöjd med detta tillskottet, och kommer absolut fortsätta med det länge till, förutsatt att inget oförutsett sker.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Hurtta limited edition

I förra veckan fick jag syn på att CSiGORA beställt hem Hurtta limited edition-grejer. Igår fick jag beskedet att dom hade fått hem beställningen, så jag passade på att skicka iväg en beställning med en gång och fick hem dom redan idag. Snacka om bra service och snabb leverans! Sedan jag köpte mina merny-selar så har jag insett hur mycket bättre Dixon funkar med att ha framknäppt sele, så slipper han ha det äckliga kopplet på ryggen, om han går för långsamt och jag ska ”dra med” honom, så hamnar draget istället fram på bogen vilket bara hjälper honom att gå ner, än att draget hamnar upp på ryggen som med andra selar, vilket gör att Dixon istället blir störd och bromsar upp och nästan lägger sig ner. Så nu när Hurtta uppdaterat sina y-selar med bättre passform samt en ring fram på bröstet, så kunde jag inte låta bra att inte klicka hem varsin till hundarna, dessutom i dom otroligt snygga limited-färgerna. På provpromenaderna och träningen under kvällen har jag redan hunnit testa selarna såpass mycket som jag behöver för att kunna säga – jag älskar dom!

Direktlänk till selarna hittar du HÄR!

image

Milo i sin snygga kiwi/rosa sele. Och självklart med tillhörande koppel!

Dom sitter som en smäck på mina hundar när jag gick ner en storlek än vad dom har i vanliga fall, för att få dom tightare runt bogen. Däremot fick jag länga ut magremmen till max, men det var ändå så det räckte till mina hundar. Koppelfäste på ryggen som är delvis rörligt samt koppelfäste fram på bröstet gör att man har flera valmöjligheter till hur man vill ha hunden kopplad, beroende på situation. Selarna behåller sitt bra läge även när hundarna springer runt lösa, något jag annars tyckt att dom inte alltid gör på Dixon framförallt med hans djupa vinthundslika bröstkorg. Men denna selen sitter kvar bra ändå!

image

Dixon i sin snygga orange/blå sele. Såklart har även han ett tillhörande koppel.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Bungee fårskinn med pip – Recension

För ett tag sedan blev vi ombedda att testa en leksak från CSiGORA. Länken till leksaken, samt mer info hittar ni HÄR! Det är en leksak som är speciellt framtagen till CSiGORA, för att passa till den lilla eller mellanstora hunden. Den har ett fleecfodrat handtag som gör den bekväm att hålla i för föraren. Bungee-handtaget gör dessutom att man avlastar axlar, rygg och nacke när man kampar med en lite starkare hund, för att inte tala om att man även avlastar hundens kropp från onödiga slitage vid tuff kamplek. Det är en bit med lång och fluffig fårpäls en bit nedanför bungeen, för att sen vara en liten kudde längst ut med fuskpäls och pip. Det är lagom tyngd i leksaken så man kan kasta den bra som belöning, men dem väger ändå inte såpass mycket så man behöver oroa sig för att ens den lilla hunden ska få ont om man råkar kasta på hunden, om man är dålig på att sikta som jag är tex. Jag tycker denna leksaken är helt perfekt, den har verkligen allt, och precis lagom mycket!

Här nedan kommer en liten recension, utifrån vad var och en av mina hundar tycker om leksaken.

DSCN2787
image
Milo:
Milo tyckte denna leksaken var helfestlig, redan när jag packade upp den snodde han den ur paketet, sen dess har han älskat att leka med denna. En av få leksaker han faktiskt tycker om ens! Han vet precis vart den ligger när vi inte leker med den, så när han vill leka så går han helt enkelt och ställer sig nedanför och skäller uppfordrande på mig, som för att tala om att han är leksugen. Han kampar som aldrig förr, ibland får han vinna kampen och då springer han stolt iväg med leksaken för att rycka loss fårluddet från den. När jag sen smyger efter för att ta tillbaka den, då smiter han iväg igen, och morrar åt mig när jag kommer nära. Kort sagt så ÄLSKAR han denna leksak!
Enda minuset jag kan komma på, i lek med Milo, är att bungeen är lite för hård, så Milo kan inte utnyttja det fjädrande i leksaken med sina ynka 4 kg, trots att han försöker tappert.

Dixon:
Dixon totalratade denna leksak. Jag som hade trott att han skulle älska den, tittar inte ens åt den. Med det långa luddet och pipet var förhoppningarna höga, men hur jag än försökt så är han inte det minsta intressant av denna leksak. Men jag ger inte upp, förr eller senare kanske han ändrar sig och tycker denna är helfestlig. Om inte annat för att kunna äta upp luddet – något han gärna gör med leksaker av äkta päls.

DSCN2742
Embla:
Embla älskar denna leksaken, precis som med många andra leksaker jag har till henne. Hon är inte direkt svårlekt utan brukar tycka om det mesta. Men jag märker ändå att vissa leksaker är roligare än andra, och denna är en sån. En sån där som hon gärna tar ett ärevarv med när jag kastar iväg den. En sån där som hon morrar extra när hon kampar med. En sån där som hon ogärna släpper när jag ber henne, utan hellre hänger kvar och kampar lite mer. Denna är alltså en av favoriterna!

Marley:
Marley var inte så noga med denna leksaken heller. Hans matte säger att han kan leka hemma, och då gärna springer iväg med leksakerna. Men med mig har den leklusten inte kommit igång än, alls. Det närmsta lek vi kommit är att han springer iväg om jag kastar en pipleksak, så nosar han på den och kommer sen tillbaka till mig, utan leksaken. Men jag ska försöka hinna upp ett intresse hos honom för lek, och gärna för denna. Men i dagsläget tittar han knappt på den. Att den har fårfluff, pip och fjädrande handtag – det är inget han bryr sig om.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!