Svalka i sommarvärmen

Man kan ju tro att mina hundar inte påverkas så mycket av solen och värmen. Det stämmer till viss del. Självklart påverkas dom inte lika mycket som kraftigt pälsade hundar, men även mina påverkas ordentligt av värmen som hägrar just nu. Därför passar det bra att matten jobbar nätter och då tar längre promenader med hundarna på kvällen innan jobbet eller på morgonen efter jobbet – när det är lite svalare ute med andra ord. Däremellan sover vi under dagen, tränar detaljer i tricksen inomhus med klickern och äter glass ute i parken under tiden matten vilar lite mer. Just glass är perfekt att ge hundarna under dagar då det är extra varmt, då det dels blir bra aktivering för hundarna men också är svalkande och en väldigt stilla aktivitet.

image

Jag brukar blanda lite blodprover med vatten, lägga i någon mush-boll, lite köttfärs, lax eller annat gott man har hemma som tex vattenmelon, jordgubbar och blåbär eller varför inte en morot? Bara fantasin och hunden sätter gränserna för vad man kan ha i sin hundglass. Sedan brukar jag lägga torrfoder längst upp. Var noga med att allt torrfodret blir blött bara, så det säkert fastnar i frysen sen.

image

Låt stå i frysen ett dygn eller tills det är helt genomfryst, spola sedan lite varmvatten på utsidan av plastmuggen för att få glassen att släppa, och plutta sedan ut någonstans där hunden ska äta det – jag brukar köra ute på gräsmattan eftersom det kan bli lite grisigt av glassen.

image

Båda mina killar uppskattar glassen riktigt mycket, och brukar hållas sysselsatta ett bra tag med att äta upp allt det goda.

image

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Nytt år = nya mål och möjligheter!

Efter ett tufft 2015 där jag fått lägga mycket fokus på mig själv och mitt mående, att bara orka med vardagen har varit mer än nog många gånger, så blickar vi nu framåt mot ett 2016 fullt av energi för hundarna, spännande kurser och roliga tävlingar och träningar, och självklart massor av andra roliga aktiviteter som kommer under året. Här nedan kommer några av mina mål med respektive hund under det kommande året.

image

Mål med Milo
– Få bättre känsla inne på tävlingsplan, och få åtminstone ett uppflytt i freestyle.
– Publikträning av matten, nervträning av Milo.
– Börja kika lite mer ordentligt på HtMen, och lägga krut på att få åtminstone 2-3 bra positioner.
– Fysträna mer och bättre så Milo är i sitt livs bästa form det här året.
– Fortsätta med kontroller hos Anna minst 2 gånger per år.
– Ge oss ut på en lite längre vandring, med övernattning.
– Besöka ett annat land tillsammans.
– Få igång bättre lek, som kanske till och med duger som belöning – något jag hoppas vi kan få hjälp med på Kickan-kursen i april.
– Ensamträna helt ensam hemma, att matte och Dixon hittar på annat.

image

Mål med Dixon
– Våga debutera på freestyleplan med ett ordentligt program, med ambitionen att köra hela programmet, på riktigt – inte bara göra en diskstart.
– Miljöträna tricksen bättre.
– Ensamträna helt ensam hemma, att matte och Milo hittar på annat.
– Miljöträna, niljöträna, miljöträna – att han ska finna större trygghet i mig i jobbiga miljöer.
– Fysträna mer och bättre, så han blir i sitt livs form och slipper smärtan helt.
– Våga lämna bort till hundvakt oftare.
– Våga släppa taget i svårare situationer, våga lita på att han löser det själv eller ber om hjälp om det behövs.
– Våga leva mer ett normalt hundliv med Dixon, inte bli begränsad av den han är – han fixar mer än jag tror!
– Komma igång med spårningen igen, eller möjligtvis specialsök/ K9 nosework.
– Få bättre och säkrare lek, kanske duger den som belöning även utanför hemmet sen.

Färgmatchat kvällspyssel 👌

Som dom flesta av er redan känner till så färgkodar jag det mesta till hundarna, allt från träningsväskor och träningsredskap, till matskålar, muddar på kläderna, till selar och halsband. Jag har till och med dragit det hela så långt så jag har färgkodade krokar till hundarnas grejer i hallen, och nu har dom äntligen kommit upp i hallen sedan flytten i slutet på sommaren. Jag kunde inte bli mer nöjd med krokarna! Men mer ingående med hur jag anpassat och strukturerat upp hundgrejerna här hemma kommer lite senare.

Ikväll har jag iaf pysslat lite, fått lite kvällsterapi i form av paracordsnören. Det blev 2 långkoppel till hundarna på ca 3 meter vardera, med reflex i såklart. Äntligen kan vi promenera lite säkrare på kvällarna i mörkret, och hundarna kan ändå få lite större frihet och röra sig på lite mer yta än i deras vanliga koppel. Känns som ett okej alternativ mot att dom annars brukar få gå lösa en hel del.

Här nedan är iaf resultatet från kvällens pyssel. Självklart blev kopplen i hundarnas egna färger, precis som deras Julius K9-selar, Orbiloc-lampor och BÄSTIS-krokar – behöver jag ens säga att jag är helnöjd?

image

När allt bara stannar av..

Nu under sommaren och hösten har mitt hundliv stannat av något. Jag har inte hunnit med att träna knappt något, vi har mest gått tråkiga promenader här hemma, inte köpt några nya grejer eller sådär. Mitt hundnördande har satts på paus helt enkelt. Istället har jag koncentrerat mig på att starta upp mitt nya liv, komma i ordning i nya lägenheten, komma in i mitt nya jobb, hitta en rutin i vardagen som fungerar så jag slipper bli sjukskriven igen framöver, plus då att bli ”frisk” från min stress. Detta har tagit i stort sett all energi från mig, men det känns inte som att hundarna klagat så mycket alls faktiskt utan bara tycker det varit mysigt att bo bara vi, ta långa sovmorgonar, mysa mycket och bara vara nära och ta det lugnt.

Men nu börjar det krypa lite i hundnördstarmen igen, jag har börjat träna lite nya tricks med hundarna och har siktet inställt på en tävling till våren med båda, lurar lite på kurser och privatlektioner under vintern, köpt lite nya grejer, börjat gå långpromenad på andra ställen än hemma osv. Känns så härligt att börja vakna upp ur min dvala, komma igång med hunderiet igen. Här nedan är lite bilder från dom senaste promenaderna.

image

image

image

Dixons nya fina sele, tog bara 2 år innan han fick en egen Julius-sele i sin egna färg.

image

image

image

image

image

image

image

Alla dom här härliga färgerna som kommer fram under hösten och det friska vädret gör mig extra lycklig, gör att jag längtar ut mycket mer och gärna bara är så fort solen tittar fram, bara jag får vara utomhus med hundarna så är jag nöjd.

Någon som alltid finns där.

image

För nästan 1,5 månad sedan förändrades mitt liv väldigt radikalt. Jag hade sedan tidigare blivit sjukskriven pga att jag haft det tufft på jobbet en längre tid, och dessutom fått reda på att jag skulle bli av med mitt jobb så fort jag blev frisk.. Dessutom blev det beslutat att jag och min sambo skulle gå isär. Jag packade ihop det mest nödvändiga och flyttade ut redan samma dag. Sedan dess har jag och hundarna bott omväxlande hos mina föräldrar.

Hundarna tyckte det var skitjobbigt i början, med en matte som mådde pissigt dåligt, grät till och från under dagarna, dessutom att vi inte var ”hemma” som vanligt längre.. Ja, det var mycket förändringar för hundarna kan man minst sagt säga. Dessutom är båda otroligt stresskänsliga, och känsliga för mitt mående. Första veckan ville Milo inte ens vara i samma rum som jag, medans Dixon var som ett plåster på mig hela tiden – dom hade helt klart olika sätt att hantera att jag inte mådde bra.

Nu har vi alla 3 landat lite mer i det här som hänt, jag har hittat en ny lägenhet där vi får flytta in i slutet på månaden. Jag tror det kommer göra stor skillnad för oss alla 3 att få ha något eget igen, få tillbaka våra egna möbler, få ha våra egna rutiner och inte behöva tänka på någon annan egentligen.

Men under denna perioden som varit har jag verkligen funderat mycket på hur mycket hundarna finns där för oss som ägare. Mina hundar har verkligen släppt alla ”krav” på aktivering, och funnit sig i att det ibland kanske går lite för långt mellan rastningarna, att det blir korta promenader, eller promenader på flera timmar mitt i nätterna när matten behöver rensa tankarna lite. Någon träning har dom knappt ens fått alls, och när det väl blivit har det mest varit plikttroget från mitt håll med dom gamla vanliga tricken som hundarna kan. Någon nyinlärning har jag inte haft varken inspiration eller tålamod till. Dom har på sin höjd fått köra lite godissök ute på gräsmattan eller springa lösa i skogen en stund.

Men det är helt otroligt hur bra dom funnit sig i hur vi lever nu, att vi flyttar runt lite ibland, knappt har med några av hundarnas vanliga grejer och att alla rutiner kastats runt tills dom är obefintliga. Dessutom har dom varit helt ovärderliga för min del, att ha någon som alltid finns där, någon som tröstar och stöttar när jag är ledsen, håller mig kvar på jorden och påminner om dom bra sakerna jag har i mitt liv. Det är tackvare hundarna som jag ens kommit ur sängen vissa dagar, ätit något för att orka ta hand om dom. Det är också för deras skulle jag samlat ork att ta tag i mig själv, leta ny lägenhet och nytt jobb, för att jag ska kunna ge dom ett bra liv framöver. Jag har hundarna att tacka för så oändligt mycket så jag tror inte någon ens kan förstå det.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Trevlig midsommar!

Jag och hundarna är just nu hos min mormor och morfar i deras stuga. Så skönt att komma bort från vardagen lite, bara få vara och göra det man vill. Vi tar promenader ner till havet, hundarna får springa lösa på stranden. Dom njuter verkligen av att få gå in och ut som dom vill, och jag njuter av att slippa hålla koll på dom hela tiden, få ge dom friheten att springa som dom vill på tomten. Dixon njuter av solen och värmen, han ligger ute så mycket han bara får, och Milo patrullerar utmed staketet, håller koll på om någon går på gatan. Kontrasten mot våran lägenhet mitt i centrala Borås utan balkong, är gigantiska!

Denna midsommaren blev långtifrån hur jag hade föreställt mig, men den blev otroligt bra ändå. Med kransar på huvudet (runt halsen för hundarna) så önskar vi er alla en trevlig midsommar!

image

Antistresspulver

Vi har sedan drygt 2 månader tillbaka testat ett antistresspulver, som tillskott till Dixon. Han ligger ju normalt ganska högt i stress hela tiden, så jag letar hela tiden efter den perfekta lösningen för honom att hålla sin stress på en så låg nivå som möjligt.

Vi har under en längre tid testat Adaptil i vägguttaget vilket fungerat med goda resultat. Han har varit i stort sett helt fri från stress. Men jag har istället tyckt att han blivit lite ”för” lugn, mot hur han egentligen är. Han har i stort sett bara legat och vilat eller sovit i puffen jämte Adaptilen, knappt ens reagerat när vi kommit hem, jag har fått tjata på honom att han ska äta, gå ut, träna osv. Och så vill jag ju inte ha det, jag vill ju ha en hund som blir glad när vi kommer hem, vill träna, kan tänka sig att gå ut ibland (det är trots allt Dixon vi pratar om!), vilja äta, leka ibland osv. Dessutom tycker jag det vore bra att ha något till honom som har effekt även när han kanske inte är hemma över en helg eller sådär.

image

Efter litet letande och funderande hittade jag Trikem’s Antistresspulver hos CSiGORAs HUNDbutik. Jag hörde mig för och fick en hel del positiva kommentarer om det, men även ett par lite mindre positiva. Men såklart finns det ju inget som funkar för alla hundar.. Men jag kände ändå att det var tillräckligt mycket positivt för att det skulle vara värt att testa!

Första två veckorna med pulvret använde vi även Adaptilen, för att göra övergången så mjuk som möjligt. Då valde jag att starta på lagom dos antistresspulver med en gång. När jag till sist tog bort Adaptilen så märkte jag ganska snabbt otroligt bra respons på pulvret. Dixon var plötsligt en glad och energisk hund, han sprang runt hemma i stort sett hela tiden, med ständigt viftande svans, spetsade öron och en nyfikenhet och förväntan. Plötsligt ville han träna hela tiden, leka både med mig och med Milo. I takt med att vädret blev bättre ville han också ut på promenader, han försökte inte vända om längre när vi var ute utan tittade sig nyfiket omkring och utforskade, precis som en vanlig hund. Aptiten har blivit otroligt mycket bättre också, han står nu och väntar otåligt på matskålen, slukar allt jag lägger i och har till och med börjat slicka skålen lite, något som aldrig hänt tidigare!

Tyvärr fick vi ett bakslag för ett par veckor sen. Vi hade en vecka med ovanligt dåligt väder, och eftersom vi alltid har ena sovrumsfönstret öppet och bor på vindsvåning med hängrännor precis utanför fönstret, så hörs det otroligt tydligt hos oss när det är dåligt väder. Vädret gjorde att Dixon inte ville gå ut, när vi väl var ute ville han bara in, väl inne tvättade han sig maniskt eftersom han får panik när han blir blöt eller smutsig. Någonstans i det här började hans stress och ångest komma tillbaka. Han började klia sig tills han fick blödande sår, försöka gnaga av tassarna mer eller mindre, slickade ständigt på sig själv eller någon/något annat i ett försök att lugna sig själv. Det hela gick så långt att jag fick göra det enda som kan dämpa hans stress – linda in honom hårt i en tjock filt, så det blir som en slags blandning mellan tvångströja och kedjetäcke. Efter en vecka med ständig stress kraschade hans mage, och jag valde då att plocka bort alla tillskott ett par dagar för att skona magen så mycket som möjligt. Efter ett par dagar var magen bättre igen, och jag satte in tillskotten på nytt. I takt med att tillskotten kom tillbaka, magen blev stabilare och vädret blev något bättre – så kom även Dixons lugn och trygghet tillbaka.

Idag är han i stort sett helt stressfri igen, han är lugn och trygg i det mesta, men samtidigt ständigt glad och energisk. Vissa dagar när jag vet att det kan innebära viss stress för Dixon, så kan jag förbereda honom ett par dagar innan med att dubbla dosen pulver. Jag har ingen aning om det är bra att göra så eller inte, men det funkar för Dixons stress och hans kropp verkar klara av det. Förhoppningen är såklart att jag ska kunna minska ner honom till halv dos i vardagen kanske, och hel, vanlig dos inför jobbiga tillfällen. Men just nu för att vänja honom och hans kropp vid att han ska vara stressfri hela tiden, så har jag valt att göra på detta sätt. Jag har dessutom Adaptilen redo OM behovet skulle uppstå, dem vet jag att han svarar på i stort sett omgående.

Efter lite konsultation av personer runt mig som jag litar på, så har vi enats om att även om Dixon nu gör allt i 390, så är han ingen stressad hund längre. Han är helt enkelt en hund som ligger högt i varv, men utan att för den sakens skull vara stressad. Så är det ju med vissa människor också, såna som gör allt fort och raskt, trivs med att ha ett högt tempo runt sig med flera bollar i luften. Lite sån är Dixon hemma i sin trygga miljö också, han kan ena sekunden gnaga på ett ben, för att strax efter springa iväg och dricka, på vägen tillbaka från vattenskålen kommer han på att han ska leka lite med sin igelkott, sen ska han klia sig lite, då kommer han på att han ju tuggade på ett ben vid soffan, på vägen förbi soffan kommer han på att han ska pussa på matte och be om lite kli på rumpan, tills han inser att han ju skulle tugga på ett ben, när han väl gör det kommer han på att det är sol som lyser på sängen, så då är det bättre att ligga där, osv. Såhär ser Dixons dagar ut mer eller mindre, tills han kryper ner under en filt eller ett täcke och sover lite. Men jag kan inte påstå att jag tycker han är en stressad hund för det, han har helt enkelt mycket för sig och gör allt i ett väldigt högt tempo.

Sedan vi började med antistresspulvret så har hans stressbeteenden försvunnit i stortvsett helt och hållet. Visst har han kvar många av sina tvångstankar och trivs med att ha sina rutiner, men han ligger inte och stressar för ingenting längre. Jag är otroligt nöjd med detta tillskottet, och kommer absolut fortsätta med det länge till, förutsatt att inget oförutsett sker.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!