Störnings- och miljöträning

Idag har jag varit i Göteborg med hundarna. Jag skulle egentligen dit i ett annat ärende, men eftersom jag hade ett par timmar att fördriva i stan passade jag på att miljö- och störningsträna hundarna samt publikträna mig själv. När jag ändå var i stan passade jag på att kolla med några av mina vänner där om någon ville ses en stund. Som väntat när det blir så kort varsel, så var det tyvärr inte många som kunde, men Maria med sina två jaktlabbar hann jag iaf träffa en stund.

image

Dixon
Med Dixon nöjde jag mig först med att vi bara gick igenom centralen, och letade upp en bänk i en av dom lugnare delarna. Vi satt där ett tag och bara iakttog, mumsade på köttbullar (Dixon iaf) och hade det allmänt mysigt. Så snart Dixon var lugnare och vant sig vid miljön började vi göra lite tricks. Efter ett tag bytte vi ut våran bänk i den lugna delen mot en lite stökigare del. Där gjorde vi om hela processen med att mumsa köttbullar för att efter ett tag börja göra lite tricks också. Till sist satt vi på en bänk i den allra stökigaste delen, och Dixon brydde sig inte det minsta om dom som gick förbi, han hade fullt fokus på mig och gjorde glatt dom tricken jag bad honom om.

image
image

Max
Efter att Dixon var klar med sin träning nötte vi upp Maria och Max utanför centralen. Max är bara drygt 1 år, och sååå duktig! På den nedre bilden på honom ser man när han gör platssättande mitt på centralen, med folk som gick runt honom, mellan honom och Maria osv. Sååå duktig kille som satt kvar med fint fokus på sin matte. Jag är djupt imponerad av denna hund, och Maria som tränat honom så bra. Ska bli spännande att se vart dom tar vägen längre fram!

image

Milo

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

”Hur många hundar har du egentligen?”

Det är en fråga jag ofta får höra från såna som kanske följer mig på instagram, är vän med mig på facebook eller bara följer min blogg då och då. Så jag tänkte jag skulle förklara lite här om varje hund, vilken hund jag äger och vilken jag lånar, och även lite kort om varför jag lånar hunden.

image
MILO
Det finaste jag har, min bästa vän och livs stora kärlek när det gäller djur. Min allra första egna hund, som var otroligt efterlängtad efter flera års väntan, längtan och planerande inför valpköp. Att just Milo sen blev ett impulsköp, det gör mig ingenting. För tänk så bra det blev! Milo är verkligen världens bästa hund i mina ögon. Jag hade gärna klonat honom och haft flera små Milos. Milo är utan tvekan det allra bästa jag har i mitt liv.

image
DIXON
Det bästa beslutet jag tagit i mitt liv var att låta Dixon flytta in hos mig. Han har gett mig mängder med gråa hår genom åren, men vad det är värt det. Den specialanpassningen av mitt liv och vardag som Dixon inneburit, hade jag gärna gjort om vilken dag som helst igen!

image
EMBLA
Den svartvita räsertanten jag har nöjet att få låna och träna med. Närmare 1 år har vi hängt ihop och tränat nu, och oj vad vi utvecklats båda två! Att jag till en början kastade ut lite krokar om att få låna en hund var för att båda mina är för trasiga för att kunna träna agility, och det kröp i kroppen av abstinens för min del, för att jag saknade sporten. Så jag kastade ut lite krokar om att få låna en hund att träna med, helst i ungefär samma storlek som min kommande kelpie, helst en hund med liknande fart och driv som en kelpie. Ganska kort därpå fick jag reda på att E hade två BCs som jag kanske skulle kunna få låna. Jag och en vän åkte dit för att träffa hundarna och prata med E, och jag fastnade direkt för Embla. En provträning senare, så var jag fast! Nu står vi här, närmare ett år senare, och har varit med om en fantastisk resa tillsammans.

image
MARLEY
Den nyaste och minsta in i min lilla flock, som jag fortfarande håller på att lära känna. Marley är också en hund jag har nöjet att få låna för att träna med. Hans matte bad mig börja träna agility med Marley för att han tycker det är såå roligt. Förhoppningarna är att vi ska våga oss ut på några officiella tävlingar under sommaren.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Ny teknik med Dixon?

Ända sedan jag var på Per Jeansens föreläsning på Hundspektra för någon vecka sen, så har jag varit sugen på att testa träningsmetoden Do as I do. Men det svåra tycker jag är att komma igång, hur får jag hunden att förstå att den ska titta på mig först för att sen göra likadant? Dixon är ju ibland en ganska ”korkad” hund, han har svårt att se samband i olika saker, tänker inte alltid själv och förstår sällan varför han ska göra saker jag ber honom om. Han är en otroligt svårtränad hund, och även om vi kommit en bit på vägen med träning så hade jag gärna velat att det gick mer framåt, mest för hans skull eftersom det nu är svårt att utveckla honom mer, han är liksom på den nivån han är nu känns det som.

I denna videon ser man en hund som tränat på detta sätt i en vecka. Alla tricken hunden visar i filmen är sånt som den inte kunde innan träningsveckan började. Det är ganska fascinerande att se hur snabbt och mycket den lärt sig, på kort tid. Kommer vi bara på hur Dixon ska förstå att han ska härma mig, så tror jag det här är helt rätt metod för honom sen! Följ kategorien ”Hundträning – Do as I do” här på bloggen för att kunna hålla koll på våran träning.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Livet med en osäker hund..

image

Till att börja med vill jag bara klargöra att jag älskar Dixon något så fruktansvärt mycket att jag fysiskt får ont i kroppen ibland när jag tänker på ett liv utan honom. Dixon är den underbaraste lilla hund som finns. Så lycklig, så positiv till det mesta och så följsam. Dixon är bland det bästa jag har i mitt liv, och jag ångrar inte för en sekund att jag bestämde mig för att ta över honom.

Men det jag inte tänkte på när jag tog över honom var hur livet förändras med en osäker hund. Jag i min enfald trodde att hans beteende berodde på att han påverkades av sin förra matte (det vet ju alla att ägarna påverkar hundarna en hel del med sina känslor och nerver, på gott och ont). Och jag trodde att jag utan problem skulle kunna ”fixa till” Dixon lite snabbt och lätt. Men oj vad naiv jag var som trodde det! Jag har fått kämpa ihjäl mig med Dixon för att han ens ska vara där han är idag, och då är han ändå långt ifrån problemfri. Han kommer nog alltid vara en speciell hund, en svår hund enligt många, oberäknelig enligt vissa, men helt fantastiskt underbar enligt några få.

Men att livet med en osäker hund skulle innebära att man går gråtandes ut från veterinären för att dom inte hanterar hunden på det sättet man bett om och kommit överrens om.. Att man ser paniken lysa i hundens ögon, men känner sig för hjälplös för att kunna säga ifrån.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man i stort sett slutar ta hem folk, för att det innebär för stor stress hos ens hund, och även för en själv för att man hela tiden vill hålla koll på vad för situation hunden kanske kan hamna i, för att kunna stoppa innan det gått för långt. Att hela tiden sitta på helspänn för att man vill att hunden ska känna sig trygg i sitt egna hem, trots gäster.
Att livet med en osäker hund skulle innebära över en månads miljöträning av träningshall, instruktör och miljön runt där kursen ska vara, för att hunden ens ska klara att gå en kurs. Och sen bryter man ihop för att kursen byter hall, där man inte miljötränat eftersom kursen inte skulle varit där först.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man inte kan gå överallt, för att ens hund är känslig med tassarna och underlag, och helt enkelt vägrar att gå på vissa typer av underlag.
Att livet med en osäker hund skulle innebära månader av förberedelser för att han ens ska klara att få dom behandlingar han behöver för att hans kropp ska må bra. Att han efter flera månaders förberedelser äntligen ska tolerera att fysioterapeuten faktiskt tar i honom.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man hela tiden måste leva efter vissa rutinerna, göra vissa saker på ett visst sätt för att hunden inte ska stressa upp sig.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man alltid måste kolla med några få hundvakter som man vet att ens hund är bekväm med, att man alltid måste kolla med dom först, långt innan man planerar en resa. För att man vet att om dom ska passa ens hund innebär det att dom måste sätta hela sitt liv på paus under tiden dom är hundvakt.
Att livet med en osäker hund innebär att man mer eller mindre säger upp bekantskapen med sådana som ens hund inte accepterar eller såna som inte klarar av att göra som man ber dom, runt hunden. Av den enkla anledningen att det blir enklast utan dom människorna i ens liv, pga hunden.

Ja det är många saker man inte är beredd på när man skaffar sig en osäker hund. Och antingen kan det vara att det är en lite försiktig valp som utvecklas till en osäker hund som vuxen. Eller en hund som pga någon speciell händelse blir osäker och lättstressad, även om jag personligen har svårt att tro att en 100% trygg hund skulle påverkas såpass så den får men för livet pga av speciell händelse, men det hör inte hit just nu. Eller kanske är det såna som jag, som är naiva och tar över en komplicerad omplacering för att man tror man kan ”fixa” till den. Oavsett anledning är det nog ingen som i förväg är förberedd på hur mycket man behöver anpassa sitt liv när man har en osäker och kanske reaktiv hund. Och jag tycker man ska tänka sig för både en, två och tre gånger innan man medvetet tar över en omplacering man vet om är osäker, eller väljer den försiktiga valpen i kullen. Jag önskar folk kunde vara mer förberedda och medvetna om vad dom ger sig in på innan dom låter en osäker hund bli en del av deras familj.

MEN, jag vill också tillägga att livet med en osäker hund är inte bara ett helvete med specialanpassningar av hela ens liv. Det är också en fantastiskt intressant och lärorikt resa, som innehåller så många stora glädjeämnen. För när man har en hund som Dixon tex, så är det verkligen inte en självklarhet att han ens ska hälsa på en ny människa, så när det händer blir jag närapå rörd till tårar. Eller första gången Dixon tolererade att Anna faktiskt masserade honom. Såna saker som för många andra kanske är en självklarhet att deras hund ska klara av, är sånt som chockerar en och berör en såpass mycket att man bara står vid sidan om helt tårögd och beundrar det fantastiska, livrädd för att göra något som bryter ”förtrollningen”.

Ja, livet med en osäker hund är många gånger en tuff och krokig väg, där man många gånger gråtandes funderar på att ge upp, låta hunden somna in, men sen glimmar hunden till med wyt briljera med sitt mod, sitt lugn och sin trygghet i någon svår situation, och man får den pushen man behöver för att orka kämpa ännu mer för sin hund.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Lite tid att andas..

image

Ibland behöver jag bara lite tid att andas, sluta tänka och bara vara i nuet. Det är det hundarna och hundträningen gör för mig. Det är därför jag orkar/hinner träna 4 hundar med allt vad det innebär. Hundarna är mitt sätt att koppla av, varva ner, sluta tänka på allt man kan tänkas stressa upp sig för, sluta oroa mig och bara vara i nuet. För är jag inte i nuet när jag är med hundarna, ja då missar vi något under träningen, eller så hinner hundarna sticka iväg efter ett intressant rådjursspår eller liknande under promenaderna. Med alla ”mina” hundar, både egna hundar och lånehundar, så måste jag verkligen vara MED dom under tiden jag är med dom, det funkar inte att ha tankarna på annat håll. Igår var en sån dag när det var extra mycket snurr bland tankarna, så jag tog med mig mina egna små och åkte ut till Vänga mosse. Det är ett helt fantastiskt område, med otroligt vacker natur, man möter i stort sett aldrig någon dessutom är största delen av rundan spångar – alltså kan hundarna gå lösa och jag vet att dom är där jag vill ha dom. Efter en härlig promenad så satte jag mig till sist ner på spången för att bara iaktta hundarna, vad dom gör och inte gör, hur dom samspelar med varann, vad som intresserar dom när dom utforskar. Till sist kom båda hundarna fram till mig och kröp upp i mitt knä. Sen satt vi så, ett bra tag, och bara njöt av varandras sällskap, naturen, solens värme och lugnet spred sig äntligen i kropp och sinne.

image

image

image

image

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Hurtta limited edition

I förra veckan fick jag syn på att CSiGORA beställt hem Hurtta limited edition-grejer. Igår fick jag beskedet att dom hade fått hem beställningen, så jag passade på att skicka iväg en beställning med en gång och fick hem dom redan idag. Snacka om bra service och snabb leverans! Sedan jag köpte mina merny-selar så har jag insett hur mycket bättre Dixon funkar med att ha framknäppt sele, så slipper han ha det äckliga kopplet på ryggen, om han går för långsamt och jag ska ”dra med” honom, så hamnar draget istället fram på bogen vilket bara hjälper honom att gå ner, än att draget hamnar upp på ryggen som med andra selar, vilket gör att Dixon istället blir störd och bromsar upp och nästan lägger sig ner. Så nu när Hurtta uppdaterat sina y-selar med bättre passform samt en ring fram på bröstet, så kunde jag inte låta bra att inte klicka hem varsin till hundarna, dessutom i dom otroligt snygga limited-färgerna. På provpromenaderna och träningen under kvällen har jag redan hunnit testa selarna såpass mycket som jag behöver för att kunna säga – jag älskar dom!

Direktlänk till selarna hittar du HÄR!

image

Milo i sin snygga kiwi/rosa sele. Och självklart med tillhörande koppel!

Dom sitter som en smäck på mina hundar när jag gick ner en storlek än vad dom har i vanliga fall, för att få dom tightare runt bogen. Däremot fick jag länga ut magremmen till max, men det var ändå så det räckte till mina hundar. Koppelfäste på ryggen som är delvis rörligt samt koppelfäste fram på bröstet gör att man har flera valmöjligheter till hur man vill ha hunden kopplad, beroende på situation. Selarna behåller sitt bra läge även när hundarna springer runt lösa, något jag annars tyckt att dom inte alltid gör på Dixon framförallt med hans djupa vinthundslika bröstkorg. Men denna selen sitter kvar bra ändå!

image

Dixon i sin snygga orange/blå sele. Såklart har även han ett tillhörande koppel.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!