Två andraplaceringar!

image

Idag har jag varit iväg på blåbärstävling igen med mina fina lånehundar. Först ut var tunnelrace med Marley.

Jag är ändå nöjd med rundan. Det var en väldigt lång bana för Marley, många hinder på raken (19 totalt) vilket han inte riktigt är van vid. Så med tanke på förutsättningarna tyckte jag han var sååå duktig. Märktes sista raksträckan utmed publiken att han var riktigt trött, men han höll ändå ihop riktigt bra och kämpade sig runt banan på 1:28 minuter, men med 2 vägringar. Pga att många som diskade sig på denna banan, så slutade det med att vi fick en andraplats. Jag valde att starta även andra starten, men diskade oss under halva loppet ungefär – bättre att spara energi och fokus till blåbärsklassen istället.

Första rundan i blåbärsklassen med Marley tyckte jag ändå gick riktigt bra. Liiiite tappande av fokus korta sekunder emellanåt, någon vägran på den böjda tunneln som ligger i mitten av hallen, men ändå bra kontakt och bra fart genom banan. Jag var otroligt nöjd med denna rundan när vi var klara.

Första rundan med Embla i blåbärsklassen, man kan säga att mina förväntningar var inte direkt skyhöga och jag såg framför mig en mindre katastrof ungefär. Embla kom på under uppvärmningen att hennes matte visst var med, efter det fanns varken jag, agilityn eller favoritleksaken. När vi stod inför starten, med matte E på utsidan av hallen med stängda dörrar emellan var Embla mer eller mindre hysterisk – hon hängde så långt ut i kopplet, pep som en galning och kämpade för att få komma ut ur agilityhallen. I starten förväntade jag mig att Embla skulle dra av banan, mot dörren. Så jag blev minst sagt förvånad när hon istället hakade på mig inne på banan och följde med riktigt bra, lyssnade på vad jag sa och skötte sig exemplariskt. Förutom en rivning på första hindret för att hon hamnade på lite fel avstånd och inte riktigt var förberedd på höjden, så gick hela banan klockrent i övrigt.

Andra rundan med Marley var helt fantastisk! Han har aldrig haft så bra attityd, glädje, fart och kontakt som denna rundan. Han var verkligen MED mig, var som att han läste mina tankar och var där jag tänkte mig hela tiden. Sååå underbar känsla att springa med honom. Kommer han bli sån här framöver, så kommer det vara en ren fröjd att tävla honom. Visst är han inte den snabbaste, men det beror mer på hans lilla storlek än att han inte är snabb för att vara han. Den rivningen vi fick gör mig inget alls! Jag tror den blev för att han hade sådan fart, han är hann liksom inte riktigt med att hoppa för att han sprang så snabbt. Men denna attityden och farten han hade – helt fantastiskt!

Förutom att vi måste träna starter mer, så hon inte gör såna konstiga älghopp. Så är jag såå nöjd med denna rundan med Embla också. Vi var hela 3 sekunder snabbare än rundan innan, hon var såå med mig, lyssnade bra och följde fint, samtidigt som hon hade otroligt bra fart. Detta loppet ledde till en andraplacering för våran del bland largehundarna. Bästaste tanten, helt otroligt hur duktig hon är!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Agilitymåndag med avslutning på kursen steg 2

image

Idag åkte jag och ett gäng hundnördar upp till Borås BK för att träna lite. För min och Emblas del låg fokus på däcket och slalom denna gången, men även lite startträning. Det var underbart väder och riktigt härligt att vara ute och träna i solen. Ett tag kände jag att jag hade velat vara kvar där hela tiden, bara njuta av bra sällskap, bra väder och rolig hundträning.

image
Bilden är tagen av Cia på Tasskompassen

image
Bilden är tagen av Cia på Tasskompassen

image
Bilden är tagen av Cia på Tasskompassen

Jag valde att denna gången visa tydligt i däcket att det var igenom hon skulle, sen placera mig lite bortanför/utanför däcket och ge startsignal, sedan klicka och kasta boll när hon tog däcket som hon skulle. När hon tog ramen istället så uteblev belöningen och vi gjorde om. Efter ett tag kändes det ändå som att hon förstod att det GENOM däcket som man ska. Nu är det bara att fortsätta träna på detta, bygga mer värde i själva däcket och så småningom ta hindret när även jag är i rörelse, inte visar genom däcket först osv.

image
Bilderna är tagna av Cia på Tasskompassen

Sedan gick vi över på slalomet. Jag satte upp ett trekantsslalom för att kunna träna ingångar. Tyvärr tyckte Embla att detta slalomet var lite svårt, så hon fastnade en del i att hoppa ur det.. Efter MYCKET träning så tog hon det ändå helt okej. Förutom att hon började ”räkna” pinnarna och titta efter sin belöning för tidigt, som på bilderna där hon kraschade in i en av pinnarna ett par gånger i rad. Så då blev det för min del att byta taktik, belöningsplacera bättre och med bättre tajming/tidigare.

image

Sedan var det dags att i princip bara äta lite snabbt, byta hund och träningsväska för att åka vidare till kursavslutning på kursen med Marley. Där väntade en liten bana som vi alla skulle köra, och dessutom på tid, som en liten mini-tävling. Spännande men lite nervöst!

Det var en bana som kändes som den skulle kunna passa mig och Marley ganska så bra när jag banvandrade. När det sedan var våran tur att köra visade det sig hur rätt jag haft, denna banan passade oss perfekt! Dom första rundorna valde jag att belöna kontaktfältet på A-hindret, vilket såklart tar tid. Sista rundan hoppade vi över den belöningen, och tiden förbättrades med närmare 10 sekunder!

image
Första banan, som är på film.

Efter att alla hade kört 3 rundor på denna banan byggdes den om något, och vi fick banvandra igen. Denna gången en ”snabbare” bana, och jag var tacksam för att det var Marley jag körde just då och inte Embla. Här visste jag att vi inte skulle ha någon chans rent tidsmässigt, men det gjorde mig inget. Däremot litade jag lite för mycket på Marley med vissa saker och var därför inte tillräckligt tydlig, det resulterade i att han sprang vid sidan om sista hindret första rundan. Andra rundan var jag mer noga med att inte släppa igenom sådant slarv, och var då även mer tydlig, och då gick det mycket bättre.

image
Andra banan.

Under prisutdelningen senare kom vi på en 5e plats totalt (av 5 möjliga). Men det var ganska väntat. Däremot hade vi det stadigaste nollade resultatet genom alla 5 rundorna totalt – alltid något. Det är det jag tror kommer vara Marleys ”grej” på framtida tävlingar, att han kommer vara en stadig nolla genom alla lopp, även om han inte är den snabbaste. Men han är noggrann och lättstyrd, och med tanke på att han inte är så snabb, så klarar han tightare svängar istället. Jaja, hur det går på framtida tävlingar får vi se då. Det viktigaste är trots allt att ha roligt tillsammans – och det har vi verkligen!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Blåbärstävling på Hundspektra

image

Jaha ja, idag var det dags för mig att debutera i en annan hundsport också, nämligen agility. Båda mina lånevovvar skulle debuteras på Hundspektras blåbärstävling, en inofficiell tävling med lite lättare bana för att man ska våga sig ut och tävla. Det ingick dubbla starter på samma bana med varje hund, så jag fick 4 lopp att köra totalt.

image


Marleys första lopp
Jag var riktigt nervös innan, och något stressad. Jag har inte riktigt hittat rutinen än i när man ska börja värma upp ordentligt, inte när man har banvandringen att rätta sig efter också. Bara banvandringen var ett äventyr, att banvandra för två så olika hundar som jag kör med. Efter 8 minuters banvandring kunde jag banan iaf, men hade nog en halvkass plan med hur jag skulle göra med båda hundarna.. Jag kan säga att jag sprang inte med någon av hundarna så som jag banvandrade.

Jag och Marley var 3 ekipage ut i våran klass, i small. Jag var minst sagt nervös. Förutom att Marley nosade en del i mattan (vilket han aldrig gör i den hallen) och råkade diska oss genom att ta en tunnel en gång till, på fel håll. Men jag är otroligt nöjd med honom och hans prestation. Innan start hade jag egentligen tänkt att jag skulle avbryta efter typ halva banan, mest för att han aldrig kört en bana, det har varit 3-5 hinder i följd som mest. Men eftersom jag inte visste hur man avbryter sitt lopp i agility, så blev det att vi fortsatte hela banan runt. Och som Marley kämpade på! Jag är sååå stolt över honom och hans prestation, bästaste lilla fluffhunden ❤

image


Emblas första lopp
Embla valde jag att starta i medium första omgången, utom tävlan. Ibland är det bra att känna dom som har träningshallen minsann 😉 Så tyvärr blev det inget resultat här för oss, alls. Men det gör ingenting. Bars erfarenheten var otroligt nyttig. Hela rundan gick sååå bra, kunde inte varit mer nöjd. Enda är väl att jag borde varit lite mer MED på hindret närmast publiken. Där får hon syn på sin matte, mattens dotter och dotterns pojkvän – det blev en lite för svår störning så där tappade jag henne. Hon passade även på att hälsa på protokollföraren när hon ändå höll på, innan hon kom tillbaka till mig och vi kunde köra på igen. Så det är helt klart något vi behöver träna på, att ha folk på eller nära banan när vi tränar, att hon ska kunna ignorera dom och köra på ändå. Men det tror jag kommer med tiden också. Hon har ju aldrig tävlat innan, så det är inte konstigt hon inte vet vad som förväntas av henne i dem miljön. Men jag är otroligt nöjd med Emblas prestation. Duktigaste tanthunden som debuterar på sin 10-årsdag ❤


Marleys andra lopp
Marleys andra runda i small var min känsla betydligt mycket bättre, trots att vi fick stressa lite med våran uppvärmning.. Marley var med mig riktigt bra genom hela banan tycker jag allt. Ett par förbispringningar av hindren för att jag inte var tillräckligt tydlig med att visa att han skulle över, och lite strul med en tunnel, men annars gick det riktigt bra. Slutet framförallt är jag grymt imponera på! Vilken fart han har, vilket sug framåt. Nu ska vi hårdträna fram tills nästa tävling på att han ska ha det här suget på alla hinder, ha den här farten hela tiden. Konditionsträningen får vi helt klart sätta fart med!

Marley kämpade på otroligt bra under hela tävlingsdagen. Att aldrig kört en hel bana innan, och prestera såhär här bra, bara det är imponerade! Särskilt när man tänker på hur kort tid han tränat agility och hur kort tid vi känt varann. Att dessutom vara så liten och hoppa så högt, det är en prestation bara det. Jag är otroligt nöjd och stolt över Marley och hans fina debut!


Emblas andra lopp
Start i largeklass, med tävlan denna gången. Självklart var nerverna lite mer denna gången eftersom det var ”på riktigt” och jag tror även jag litade lite mer på Embla eftersom hon brukar lära sig banorna ganska snabbt. Ett misstag jag fick ångra, då det blev lite strul med att hon sprang förbi ett hinder. Jag valde att sätta henne och ta om det ordentligt, eftersom jag bedömde att hon borde kunnat ta det även om jag kanske var lite otydlig. Resten av banan gick bra, förutom att hon ville hälsa på publiken och protokollföraren. Som sagt, en sak vi måste träna på till nästa gång, att folk är inne på banan och sitter i bra hälsningshöjd. Men jag tycker ändå Embla presterade riktigt bra! Märktes på henne att hon var otroligt trött i huvudet efter den svåra miljön, och när hon är trött – då springer hon bara utan att varken lyssna på vad jag säger eller se vad jag visar. Så jag är nöjd, riktigt nöjd med prestationen ändå. Det som strulade till sig tar jag på mig ansvaret för, eftersom jag inte var tillräckligt tydlig med vad hon skulle göra, inte tillräckligt tidig med kommando osv.. Tanten presterade otroligt bra på sin debut!

image

”Mina” finaste agilityhundar. Är så otroligt glad och tacksam för att deras mattar ger mig förtroendet att träna deras hundar. Jag gör så gott jag kan för att förvalta era hundar så bra som möjligt. Målet är att lära dom något nytt iaf, men framförallt att vi ska ha roligt tillsammans! Och det åtminstone tror jag att jag lyckas med rätt bra med 😀

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Agilitykurs mot klass 1, del 1

image

Idag var det äntligen dags för agilitykurs för bästaste Jeanette tillsammans med Embla. Denna gången blev det i en helt ny grupp för min del, eftersom dom i min tidigare grupp hon Jeanette sakta men säkert hoppat av en efter en. Spännande med ny grupp, men lite nervöst också. En av dom i gruppen är M som jag tränat med inomhus hela vintern, men dom andra kände jag inte alls.

Jeanette hade satt upp en bana som enligt henne är på nivå med klass 1. Dom banor jag sett när jag kikat på tävlingar har haft lite mer raksträckor och inte så mycket byten, men det gör ingenting alls, byten är ju mycket bättre att göra på träning ändå, hellre ha det svårare på träning än på tävling. Får bara vänja mig vid att träna på ”snabba” banor också, så jag lär mig att hänga med i Emblas fart genom en hel bana.

Vi fick gå banan på egen hand först, och fundera ut vad för byten vi skulle göra var och vad för handling vi skulle ha genom banan. Bara det var nervöst för min del, men också otroligt lärorikt. Efter en genomgång med Jeanette hur vi kunde tänka med banan, så var det dags för small-hundarna att börja. Tur för mig som då fick en chans att andas lite, lugna nerverna och titta på dom andra.

Men när det väl var min tur var jag så nervös så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Benen kändes som dom knappt bar mig och armarna var helt skakis, i min mage hade det flyttat in en hel fjärilskoloni! Att jag ska vara så löjlig och bli så nervös för att bara gå kurs, där jag dessutom redan känner instruktören? Embla påverkades såklart av mina nerver och stack till dom andra hundarna så snart hon fick startsignal av mig. Lite skamsen gick jag och hämtade henne, och ett jävla anamma hade vaknat inom mig. Denna gången gick rundan bättre, även om vi gjorde lite småmissar här och var.

Resten av kvällen fortsatte vi att bara bli bättre och bättre, i takt med att mina nerver släppte och jag började springa på mer och koncentrerar mig på att hjälpa min hund genom banan. Sista rundan som är med på filmen här nedan kändes riktigt bra, även om jag kan tycka att jag borde springa på lite mer vid hindren innan slalomet.. Vet inte riktigt vad som flög i mig där och varför jag dog av så i farten. Men i övrigt är jag riktigt nöjd med rundan, såå bra känsla där hon är riktigt med mig hela tiden. Underbart!

Banskissen är som vanligt inget mästerverk direkt, jag kan heller inte garantera att alla mått och vinklar stämmer särskilt bra. Men det är ett humm av hur banan såg ut iaf.

image
Banskiss.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Inomhusträning del 16

Slalom, slalom, slalom är det som gäller just nu på våra inomhusträningar. Snart är inomhussäsongen slut för denna vintern, och vi drar igång utomhus. Målet var ju att slalomet skulle sitta bra tills dess, och efter dagens träning känns det som att vi är en god bit på rätt väg. Här är första gången hon tar alla 12 pinnarna helt felfritt utan en endaste hjälp. Tidigare har vi haft bågar i starten och slutet iaf, för att kunna hjälpa till lite iaf, men nu plockade jag bort även dom och testade helt utan. Och som man kan se i filmen, så gick det rätt så bra. Nu är det bara lite högre tempo vi behöver få i slalomet, mindre störningskänslighet, kunna ta det bra även i högre tempo innan och efter osv. Men nu tar hon åtminstone slalomet klockrent utan massa hjälp. Det är en otroligt stor framgång för oss kan jag säga!

DSCN2750
Framåtsändande över hinder är något vi jobbar på lite fortfarande. Även om hon gör det bra på kommando så vill jag få ännu bättre fart, och ännu självklarare att hon vet vad hon ska göra när hon får kommandot. Men det kommer, det kommer. Lite mer träning, så sitter det nog bra sen. Ska bli spännande att testa kommandot i bana längre fram i vår när vi kan börja springa ute och därför kan göra banor på ett helt annat sätt än vad vi kan inomhus.

DSCN2754
DSCN2758
DSCN2765
DSCN2771

DSCN2772

DSCN2781

DSCN2783
Lek och bus utomhus gjorde vi en del efter träningen också, enbart för att det var så härligt väder när vårsolen började titta fram och vi inte hade någon som helst tid att passa efter träningen. Så härligt att bara springa och busa i vårsolen på en stor äng, och bara ha kul tillsammans.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Mycket bättre känsla idag!

Det är nästan sjukt att säga att det är sovmorgon att gå upp kl 7 en lördag, men det är det när man ska iväg och tävla. Ibland är det extra skönt att tävla på hemmaplan så det inte blir så långt att åka. Jag och Milo var på plats på tävlingen kl 8:45 och började bygga läger, gå en rastningsrunda, hälsa på alla vi känner, lämna in musik och anmäla att vi var på plats och liknande. Vid 9:30 var det dags för genomgång med domarna, där dom gick igenom dagens upplägg, vad för regler som gällde i hallen där vi var, hur det var tänkt med vart man skulle gå in och ut i tävlingshallen osv. Eftersom det var samma upplägg som sist på HallåHund, så kände jag redan att jag hade bra koll på läget. Att dessutom känna domarna, och nästan alla tävlande gjorde att mina nerver inte existerade alls just där och då. Under banvandringen planerade jag in min nya variant av starten, kände efter så allt kändes bra sen tog jag och Milo en snabbrastning innan det var dags för uppvärmning. Vi har anmälda till HtMen också, för att kunna göra en diskstart där, och i HtMen hade vi startnummer 3. I HtMen var jag ändå hyfsat lugn och avslappnad, visste att hur bra vi än presterar kommer vi ändå bli diskade för att vi inte hade ett enda steg HtM i våran program – körde ju vårat FS-program mest för att kunna värma upp och få en bra känsla inne på banan.

Som ni ser här i filmen så har vi otroligt mycket bättre känsla än på någon av dom senaste tävlingarna. Mina nerver är i stort sett inte där alls, jag är mer avslappnad och lattjar mer med Milo, vilket leder till att han har otroligt mycket bättre attityd och är mer med. Däremot valde jag att bryta efter ungefär en minut, mest för att jag inte ville riskera att ”tappa” honom när det gick så bra, så vi sprang av banan och käkade lite godis och bara gottade oss i den bra känslan.

image

Nu väntade ett par timmar av att äta lite, rasta Milo en sväng och sen kika på alla andra som tävlade och hejja på dom jag känner. Såklart gick det jättebra för allihopa. Tänk att jag har nöjet att få träna och tävla tillsammans med så duktiga ekipage! Även om vissa av hundarna inte alltid gjorde det som det var tänkt, så tycker jag ändå alla skötte sig otroligt bra med tanke på den svåra miljön vi var i.

När eftermiddagen sen började komma och tävlingen gick mot sitt slut, så var det äntligen dags för FS klass 1. Jag var dessutom bland dom sista ut att starta, så det var en lång väntan från att vi kom till tävlingsplatsen och att våran ”riktiga” start gick av stapeln. Men nu var det äntligen våran tur! Nerverna började såklart kännas av lite, men inte alls så farligt som innan. Och även om jag hade sagt att vi skulle ha precis samma känsla som i starten innan, ha samma tänk så blev det såklart inte riktigt så. Men jag tycker ändå Milo presterade riktigt bra! Han var med mig och gjorde ungefär allt han skulle. Tyvärr hade jag tänkt fel med låten, och insåg att slutet kom tidigare än jag trott.. Så gissningsvis fick vi ingen bedömning på slutposen, men det gör mig ingenting.

Vi slutade på en sjätte placering, en plats utanför att få rosett. Poängen blev hela 2 poäng högre än debuten för drygt en månad sen. Och i freestylevärlden är 2 poäng rätt så mycket, där 30 är max. Vi slutade på 22,25 poäng.

Domaren nr 1
Samarbete och precision: 7
Innehåll: 7,6
Tolkning av musiken: 7,5
Kommentar: Bra jobbat! Lite strul här och där men det tog sig på slutet.

Domare nr 2
Samarbete och precision: 6,3
Innehåll: 7,8
Tolkning av musiken: 8,3
Kommentar: Bra jobbat Jonna! Mycket fint när Milo var med på banan. Bra variation. Lite mer störningsträning så kommer det bli super!

image

En stolt matte med en otroligt dyr hund åkte hem för att fira dagens prestation och ladda inför kommande helgs tävling.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Inomhusträning del 15

 

wpid-dsc_5370.jpg
Slalom med hinder innan och efter körde vi bland annat idag. Här märktes det att Embla tyckte det var riktigt svårt att ta slalomet rätt när hon kom in i det med lite fart. Även om jag stod så jag försökte bromsa upp henne lite med min placering, så tyckte hon ändå att det var riktigt svårt och sprang igenom bågarna gång på gång på gång på gång. Men till sist, genom att ha dubbla bågar på höjden så hon varken kunde krypa under eller hoppa över, så insåg hon vad det var tänkt att hon skulle göra, och tog slalomet rätt så bra. Synd bara att vi fick lägga nästan hela träningen på bara det här. Men men, alltid lär man sig något!

wpid-img_20150303_120442.jpg
Idioten körde vi också. Inte så mycket denna gången eftersom slalomet tog sån tid denna gången, men ett par gånger med idioten hann vi minsann med. Denna gången hade Embla svårt för att runda hindret i vändningen, hon ville gärna vända längre ifrån hindret och även ta det på tillbakavägen. Men efter lite nötande med övertydliga hjälper från mitt håll, så trillade polletten ner och hon gjorde övningen riktigt bra! Än så länge har vi fastnat på att ha hennes namn när hon ska vända tight efter hindret, åt mitt håll. Men jag vill egentligen ha ett annat kommando för det, eftersom jag vill att namnet ska betyda att hon ska ända in till mig, inte bara svänga lite lätt åt mitt håll. Jaja, vi får fundera vidare på det där med kommando.. Ska rådfråga några andra om det också.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!