Störnings- och miljöträning

Idag har jag varit i Göteborg med hundarna. Jag skulle egentligen dit i ett annat ärende, men eftersom jag hade ett par timmar att fördriva i stan passade jag på att miljö- och störningsträna hundarna samt publikträna mig själv. När jag ändå var i stan passade jag på att kolla med några av mina vänner där om någon ville ses en stund. Som väntat när det blir så kort varsel, så var det tyvärr inte många som kunde, men Maria med sina två jaktlabbar hann jag iaf träffa en stund.

image

Dixon
Med Dixon nöjde jag mig först med att vi bara gick igenom centralen, och letade upp en bänk i en av dom lugnare delarna. Vi satt där ett tag och bara iakttog, mumsade på köttbullar (Dixon iaf) och hade det allmänt mysigt. Så snart Dixon var lugnare och vant sig vid miljön började vi göra lite tricks. Efter ett tag bytte vi ut våran bänk i den lugna delen mot en lite stökigare del. Där gjorde vi om hela processen med att mumsa köttbullar för att efter ett tag börja göra lite tricks också. Till sist satt vi på en bänk i den allra stökigaste delen, och Dixon brydde sig inte det minsta om dom som gick förbi, han hade fullt fokus på mig och gjorde glatt dom tricken jag bad honom om.

image
image

Max
Efter att Dixon var klar med sin träning nötte vi upp Maria och Max utanför centralen. Max är bara drygt 1 år, och sååå duktig! På den nedre bilden på honom ser man när han gör platssättande mitt på centralen, med folk som gick runt honom, mellan honom och Maria osv. Sååå duktig kille som satt kvar med fint fokus på sin matte. Jag är djupt imponerad av denna hund, och Maria som tränat honom så bra. Ska bli spännande att se vart dom tar vägen längre fram!

image

Milo

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Solig vårig uteträning!

image

Imorse packade jag med mig lite matsäck och fika, packade in båda mina lånehundar i bilen och styrde mot Bottnaryd. Där väntade Ida med sina två egna hundar, Tuva och Mixi, plus lånehunden Gip. Dessutom var Gips matte Jessica med tillsammans med sina två andra hundar Vill och Tesla, såg tog vi en gemensam promenad med alla hundarna som uppvärmning. Och självklart tog vi den obligatoriska gruppbilden på alla hundarna!

image
Tesla, Vill, Mixi, Tuva, Gip, Embla och Marley

Jag kan säga att det var minst sagt svårt att få alla hundarna att vara still på samma bild, med en valp med myror i benen, två filurer som inget hellre ville än att få hälsa på den lilla fluffiga gosedjurshunden, dessutom två som gärna ville leka med varann, och en tant mitt i det hela som gör lite som hon vill ibland. Men till sist fick vi alla hyfsat still på samma bild åtminstone.

Efter en liten promenad och rastning var det dags att komma igång med träningen också. Jag passade på att värma upp lite mer ordentligt med Embla, med en av våra nya leksaker – Kong frisbeen. Jag blir gång på gång förundrad över hur tacksam Embla är att belöna, hur enkelt det är att hitta en bra belöning till henne. Även denna frisbeen älskar hon! Den går att kasta långt så hon får jaga den, den har flera pipar i sig och går dessutom att kampa med. Bilderna här nedan tycker jag är talande nog för vad hon tycker om leksaken!

image

image

image

Vi började med lite agility inne i ridhuset, där jag mest valde att köra åttor över ett hinder, vänja Embla vid att hoppa largehöjden, och även köra en lite enkel linje med 2 hinder i en 90-graders sväng. Allt gick superbra!

image

När det var dags att byta hund insåg jag ganska snabbt att Embla inte var nöjd med att ligga i bilen och inte se mig när jag var i ridhuset med Marley. Så ganska snabbt flyttade jag ut oss istället, så vi syntes från bilen. Dels för att det var så underbart väder ute och eftersom vi ändå inte körde mer än detaljer på marken kunde vi lika gärna vara ute i solen istället för i ett ridhus. Dessutom är det alltid bättre om hundarna håller sig lugna tycker jag, även när dom pausas.

Jag valde sen att köra lite enklare freestyle/HtM med båda hundarna, mest för att det är svårt att bara köra agilitygrunder utomhus utan hinder, en längre stund. Med Embla började vi med slalom mellan benen och att gå i en åtta mellan benen. Kikade även lite på att sitta fint. Embla jobbade på bra, även om godis inte är hennes bästa belöning. Men emellanåt byttes godiset efter klicket ut mot en ivägkastad boll istället, och det höjde både energinivån och hennes aktivitetsnivå i momenten.

Marley fick också gå slalom mellan benen, och även jobba i position nio en stund. Inser mer och mer att HtM mer är hans melodi än freestyle. Till min stora sorg tyvärr, eftersom jag älskar tricksen i freestylen. Men samtidigt är det kul med en hund som faktiskt gillar positionerna, så det blir en utmaning för mig att jobba med dom eftersom ingen av mina egna hundar gillar positioner alls. Marley var iaf superduktig under dagens träningspass, höll ihop bra och orkade bra under flera timmars träning totalt.

image

Vi avslutade dagen med lek och bus för hundarna, och jag passade på att ta ut kameran och lära mig den lite bättre. Gör är några bilder jag gillar på alla hundarna.

image

image

image
Mina fina lånehundar!

image
Hela fina gänget som tränade idag.
Gip, Tuva, Mixi, Marley och Embla

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Tävling i karlstad

Med bilen fullpackad och nytankad begav jag och Milo oss mot Göteborg för att plocka upp Maria och Lizzie, och sedan vidare mot karlstad. Vi skulle nämligen iväg och bo på hotell över natten för att tävla dagen efter. Såå spännande att bo på hotell med hund, det är inget jag har gjort innan.

image

Nöjd Milo när vi äntligen checkat in på hotellet. Mys att vara iväg på äventyr med matte utan Dixon säger han!

image

Milo och Lizzie, rumskompisar för natten.

Väl incheckade på hotellet med hundarna på rummet (i sina burar för att vara på den säkra sidan att dom inte hittar på bus när vi var iväg) så gick vi till restaurangen och åt av kvällsbuffén som det bjöds på. Jag är ju rätt så kräsen, så tyvärr föll inte maten mig i smaken.. Men jag nöjde mig med mackor och te, nästan lika gott det ibland. På rummet sen blev det bara att slappa resten av kvällen, titta på melodifestivalen och käka godis. Efter mycket hundprat gick vi ändå och la oss i hyfsat god tid. Skönt det, för dagen efter väntade en lång tävlingsdag!

Vi var på plats på tävlingen redan strax innan 8. Då hade Alexandra redan hunnit dit och varit snäll och passat platser till oss så vi kunde ha våra burar vid hennes. Upp med burarna, lämna in musiken och sen börja banvandra. Jag gick mitt program ett par gånger för att känna av ungefär vart jag skulle starta, efter det hämtade jag in Milo som fick gå ett par varv inne på banan också, lukta in stället lite. Jag körde något enkelt tricks med honom, och sprang sen av för att kunna belöna massor. Jag vill gärna att han får in det tänket när vi är på tävlingsbanan, att man måste prestera något litet för att få en belöning. Känslan var bra, även om jag såklart kände av nerverna..

Första starten vi hade, hade jag redan bestämt skulle bli en diskstart. Anledningen var främst för att jag skulle försöka bibehålla träningstänket och därför hålla nerverna i schack. Det gick sådär med nerverna, men bättre än förväntat faktiskt. Milo var något disträ, men ändå helt okej med. Särskilt andra omgången ute på banan (vi gick av en gång och belönade utanför) så var han riktigt med och på hugget. Men då hade även mina nerver släppt, när vi redan hade diskat oss liksom, då försvann all min press på mig själv och jag blev mer avslappnad.

image

All denna väntan mellan klasserna..

Andra starten tänkte jag att vi skulle köra på så länge han höll ihop, men jag hade inte planerat redan från början att vi skulle diska oss. Därför var pressen på mig själv betydligt högre, och nerverna även där.. Efter en liten bit in i programmet känner jag att jag börjar tappa honom, därför släpper jag alla planerna på programmet, improviserar en hel del bara för att försöka få honom att ha roligt inne på banan med mig. Och det kändes mycket bättre faktiskt! Även om det resultatmässigt är våran absolut sämsta start (om man inte räknar med diskningarna då), men känslan och attityden är jag riktigt nöjd med! Framförallt på slutet där han till och med busade lite med mig.

Domare nr 1:
Precision och samarbete: 6,5
Innehåll: 6,5
Tolkning av musiken: 7,0
Kommentar: Lite okoncentrerad och en del nosade, drar ner på flytet. Det gör också att planering och tolkning inte riktigt syns idag. Musiken väl anpassad till hunden och matte jobbar jättebra!

Domare nr 2:
Precision och samarbete: 5,0
Innehåll: 6,8
Tolkning av musiken: 7,4
Kommentar: Fin spring i beina!! Kan bli bra! Lykke til!
(Norsk domare)

Vi slutade på 19,60 poäng och en 25e plats av 32 starter. Men dom sista 7 starterna var sådana som diskade sig, så vi fick lägst poäng av dom som inte diskade sig. Men det gör inget alls, för enligt mig var det här ändå våran bästa start någonsin för vi hade så bra känsla inne på banan.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Träning på Göteborgs Hundarena

Idag har det varit hundträning i stort sett hela dagen. Efter träningen på HallåHund, så åkte jag hem snabbt, käkade lunch på stan och susade sen ner till Göteborg tillsammans med mina två små fisar, för lite mer träning. Vi var ett gäng som hyrde hallen på tagenevägen för att kunna träna på konstgräs, inför tävlingen i karlstad.

image

Idag valde jag att ta med mig båda hundarna. Dels för att jag kände att gruppen som vi skulle träna med, ändå var relativt lugna så det kunde passa Dixon. Dixon behöver ju ändå miljöträna, så när det var en lugn och bra grupp var det läge att passa på att träna lite och vänja honom vid nya miljöer. Dixon var något påverkad av situationen först, att gå genom ett hunddagis för att komma till träningshallen gjorde inte direkt att han blev lugnare heller. In och mellanlanda i buren en stund under tiden jag tränade med Milo, för att Dixon skulle få en chans att varva ner och landa i situationen.

Milo skötte sig bra under hans träningspass, lite nosig i mattan men ändå helt okej med tanke på vad den mattan får stå ut med i vanliga fall – alltså vad för störning mattan egentligen är! Vi gjorde mest en liten genomkörare ned hyfsat enkla tricks, som jag vet att Milo kan få en chans att lyckas med, för att därför kunna belöna att han väljer att träna med mig istället för att gå och nosa. Han var stundtals med mig, men stundtals tappade jag honom också. Känslan inför Karlstads-tävlingen är kanske inte på topp direkt..

Dixon däremot var riktigt på hugget! Tränade på bra och lyssnade fint på vad jag bad honom göra. Trots att det var, för honom, okända människor och hundar med i träningshallen så blev han inte särskilt störd av det utan fokuserade fint på vad han skulle göra istället.

Med tanke på att jag hade tappat träningssuget lite under förmiddagen och därför inte var riktigt på hugget själv, dessutom svår störning med en helt ny och rätt svår miljö så tycker jag båda mina hundar skötte sig otroligt bra. Duktiga små fisar som kan prestera bra trots att matten inte är den peppigaste som finns.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Mycket bättre känsla idag!

Det är nästan sjukt att säga att det är sovmorgon att gå upp kl 7 en lördag, men det är det när man ska iväg och tävla. Ibland är det extra skönt att tävla på hemmaplan så det inte blir så långt att åka. Jag och Milo var på plats på tävlingen kl 8:45 och började bygga läger, gå en rastningsrunda, hälsa på alla vi känner, lämna in musik och anmäla att vi var på plats och liknande. Vid 9:30 var det dags för genomgång med domarna, där dom gick igenom dagens upplägg, vad för regler som gällde i hallen där vi var, hur det var tänkt med vart man skulle gå in och ut i tävlingshallen osv. Eftersom det var samma upplägg som sist på HallåHund, så kände jag redan att jag hade bra koll på läget. Att dessutom känna domarna, och nästan alla tävlande gjorde att mina nerver inte existerade alls just där och då. Under banvandringen planerade jag in min nya variant av starten, kände efter så allt kändes bra sen tog jag och Milo en snabbrastning innan det var dags för uppvärmning. Vi har anmälda till HtMen också, för att kunna göra en diskstart där, och i HtMen hade vi startnummer 3. I HtMen var jag ändå hyfsat lugn och avslappnad, visste att hur bra vi än presterar kommer vi ändå bli diskade för att vi inte hade ett enda steg HtM i våran program – körde ju vårat FS-program mest för att kunna värma upp och få en bra känsla inne på banan.

Som ni ser här i filmen så har vi otroligt mycket bättre känsla än på någon av dom senaste tävlingarna. Mina nerver är i stort sett inte där alls, jag är mer avslappnad och lattjar mer med Milo, vilket leder till att han har otroligt mycket bättre attityd och är mer med. Däremot valde jag att bryta efter ungefär en minut, mest för att jag inte ville riskera att ”tappa” honom när det gick så bra, så vi sprang av banan och käkade lite godis och bara gottade oss i den bra känslan.

image

Nu väntade ett par timmar av att äta lite, rasta Milo en sväng och sen kika på alla andra som tävlade och hejja på dom jag känner. Såklart gick det jättebra för allihopa. Tänk att jag har nöjet att få träna och tävla tillsammans med så duktiga ekipage! Även om vissa av hundarna inte alltid gjorde det som det var tänkt, så tycker jag ändå alla skötte sig otroligt bra med tanke på den svåra miljön vi var i.

När eftermiddagen sen började komma och tävlingen gick mot sitt slut, så var det äntligen dags för FS klass 1. Jag var dessutom bland dom sista ut att starta, så det var en lång väntan från att vi kom till tävlingsplatsen och att våran ”riktiga” start gick av stapeln. Men nu var det äntligen våran tur! Nerverna började såklart kännas av lite, men inte alls så farligt som innan. Och även om jag hade sagt att vi skulle ha precis samma känsla som i starten innan, ha samma tänk så blev det såklart inte riktigt så. Men jag tycker ändå Milo presterade riktigt bra! Han var med mig och gjorde ungefär allt han skulle. Tyvärr hade jag tänkt fel med låten, och insåg att slutet kom tidigare än jag trott.. Så gissningsvis fick vi ingen bedömning på slutposen, men det gör mig ingenting.

Vi slutade på en sjätte placering, en plats utanför att få rosett. Poängen blev hela 2 poäng högre än debuten för drygt en månad sen. Och i freestylevärlden är 2 poäng rätt så mycket, där 30 är max. Vi slutade på 22,25 poäng.

Domaren nr 1
Samarbete och precision: 7
Innehåll: 7,6
Tolkning av musiken: 7,5
Kommentar: Bra jobbat! Lite strul här och där men det tog sig på slutet.

Domare nr 2
Samarbete och precision: 6,3
Innehåll: 7,8
Tolkning av musiken: 8,3
Kommentar: Bra jobbat Jonna! Mycket fint när Milo var med på banan. Bra variation. Lite mer störningsträning så kommer det bli super!

image

En stolt matte med en otroligt dyr hund åkte hem för att fira dagens prestation och ladda inför kommande helgs tävling.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Morgonträning

 

wpid-img_20150304_063237.jpgImorse ringde klockan tidigt för våran del. Tanken var främst med denna tidiga träning att vänja Milo inför kommande tävlingar, att man ibland kan behöva gå upp tidigt och dessutom behöva prestera något väldigt tidigt på morgonen. Och eftersom jag senare skulle jobba, så passade jag på att ta med Dixon också så även han skulle få träna lite = matten kan ta det vääääldigt lugnt efter jobbet när hon kommer hem sen när båda hundarna redan har fått sitt. Kl 6 klev vi in genom dörrarna på Hundspektra, för att spendera den närmsta timman med att träna i en av hallarna.

Jag drog på hög volym på musiken, fuldansade tillsammans med båda hundarna och bara hade kul tillsammans – detta var helt klart bästa uppvärmningen för oss alla 3, åtminstone denna tiden på dygnet.

Efter ett tag band jag upp Dixon och körde igenom alla moment i vårat program med Milo, och allt satt klockrent. Jag väljer alltid att överträna allt med mina hundar. Ska vi gå 2 meter slalom mellan benen på tävling, ja då är det minst 6 meter dom ska kunna gå på träning med endast ett kommando i starten och inget pepp alls förrän dom gjort färdigt. Ska dom gå 4 varv i åttan på tävling med massor av kommandon och kanske till och med händerna som hjälp, ja men då kör vi minsann 15 varv i åttan på träning, utan kommandon under tiden, och utan några hjälper. Tänker att om tricken sitter överdrivet bra på träning, då är det större chans att det sitter även på tävling sen där det är mycket andra svåra saker på gång, tex mattens nerver och störande hundar runtomkring. Milo skötte sig hur som helst superbra och utförde alla tricken klockrent, med superbelöning efteråt såklart. Även när jag kedjade ihop ett par trick, fortfarande med den överdrivna utdragna tiden han skulle utföra dom, gjorde han ändå kedjan otroligt bra. Han är duktig minsann min lille korv, bara matten håller nerverna i styr så är han grym min lille hund!

Lite lek och bus, innan jag släppte loss Dixon och lät hundarna leka med varann en stund innan jag kopplade upp Milo för att träna med Dixon en stund istället. Med Dixon körde vi mest lite snurr och spinn, lite slalom mellan benen och gå runt mig. Dixon tränade jag mest med för att han ska vänja sig vid att ha hög musik igång, vara en träningshall och ändå göra något. Dixon upphör aldrig att förvåna, och skötte sig otroligt bra!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig..

Igår var det en lång och händelserik dag för min del. Dagen började redan 3:15 för min del av att alarmet ringde och det var dags att gå upp. Som tur var hade jag packat i ordning och förberett det mesta redan kvällen innan, så det var bara till att göra smothie som frukost att ta med på vägen, fixa frukost till Dixon som skulle vara hemma, lite frukost till Milo att ta med på våran utflykt och till sist värma lite oboy jag kunde dricka under dagen. Allt annat låg redan i bilen och väntade. Strax efter 4 rullade bilen ut på en dimmig motorväg, med siktet inställt på göteborg. Där plockade vi upp Maria och Helen, och deras två hundar Lizzie och Asic, för att sen styra mot dom värmländska skogarna, degerfors för att vara mer exakt.

Strax efter 8 anlände vi till Lerviks Hundhall där vi skulle spendera hela dagen. Efter att vi hade anmält oss, lämnat in musik och ”byggt läger” på lämpligt ställe genom att sätta upp burar och liknande så var det dags för rastning och sen banvandring. Milo var ändå på hugget och följde mig bra. Vi gjorde ett par starter där vi bara gick in en bit på banan, ställde upp och gjorde ett trick eller två, för att sen springa av och mumsa på godis igen. Det kändes ändå bra, och jag visste både vart jag skulle placera Milo och även mig själv i starten för att få programmet dit jag ville. Än så länge kände jag mig lugn och fokuserad.

HtM 1 startade, där flera av mina träningskompisar var med och tävlade så jag spenderade ett par timmar med att titta på dom innan det var dags att börja värma upp Milo och göra oss redo för start. När jag stod och väntade på min tur var det första gången jag kände av tävlingsnerverna för första gången inför den här tävlingen, men jag kände mig ändå förvånansvärt lugn. Av med kopplet, belöna upp några enkla trick det allra sista och sen bar det av in på banan. Milo var ändå väldigt med i det här läget, satte sig okej bra i starten och hade bra fokus i min ingång mot honom när musiken väl startade. Men någonstans när jag rundade honom tappade jag honom helt – han stängde av öronen och kopplade på näsan. Ett par halvkass slalomportar tog han, sen försvann han helt och hållet. Halvvägs in i programmet när jag kände att min irritation började byggas upp ordentligt, valde jag istället att bryta och bära ut Milo från plan. Utanför försökte jag belöna som vanligt, även om jag vet att jag misslyckades en del med det tyvärr. Under tiden kämpade jag mot besvikelsens tårar. En av domarna kom olägligt fram och la en kommentar jag inte uppskattade där och då, det gjorde att tårarna brände desto mer bakom ögonlocken. Väl vid våran plats vid buren igen kröp jag ihop med Milo i famnen och myste lite, försökte hitta tillbaka på ”det är vi mot världen”-känslan.

Resten av dagen spenderades med att titta på alla andra duktiga ekipage, framförallt Marias finfina debut i FS 2, där hon slutade på en andra placering. Jag älskar verkligen att vara i tävlingsmiljön i freestylen, umgås med allt underbart folk. Freestylen är ingen sport där man tävlar mot varandra egentligen, det är ingen som helst rivalitet mellan ekipagen, utan man hejjar, peppar och tröstar varandra i ur och skur. I freestylen så håller man ihop sinsemellan, trots att man egentligen är konkurrenter och tävlar mot varann. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag hittat till denna underbara sport där man dela har fantastiskt roligt tillsammans med sin hund, och dessutom umgås med så underbara människor ute på tävlingarna.

Inför våran debut för en månad sedan lovade jag mig själv att alltid lägga ut film från våra tävlingar på youtube och sen dela vidare både här på bloggen och på facebook, oavsett hur det har gått eller känts. Så även om det känns jobbigt nu med den här filmen eftersom det inte gick alls bra, så håller jag ändå mitt löfte till mig själv och visar den även här.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!