Agilityträning med Milo 3/4

I fredags var det dags för våran inomhusträning igen. Dessa efterlängtade timmar i veckan, då jag kan stänga av allt runtomkring, sluta tänka, bara vara i nuet och njuta av varje underbar sekund av träningen tillsammans med mina underbaraste hundar. Åh vad jag älskar dessa träningstimmar! Hade egentligen kunnat tänka mig det hyra hallen även sommartid, just för att träningen faktiskt ska bli av trots massa på gång i ens liv, eller inget på gång alls och ingen ork till något. Just för att få umgås med det härliga gänget hundmänniskor vi är som tränar tillsammans. Just för att få se alla hundarnas utveckling. Just för att få vara med i processen, komma med tips och råd, synpunkter och funderingar – ibland blir det bra, ibland inte, men vi testar och experimenterar för att lyckas. Nu när utomhussäsongen kör igång på riktigt nästa vecka, och dom flesta av agilityhindren flyttas ut, och våra hyrda träningar i lokalen är över, så är jag rädd att vi kommer tappa bort allt det här underbara vi haft under vintern. Kommer tappa att faktiskt träna ordentligt en gång i veckan. Kommer tappa gemenskapen och hjälper vi får av varandra, av fördelen med att vara en grupp som tränar. Visst kommer det bli skönt att vara ute i det fina vädret. Men det har sina nackdelar rent träningsmässigt också. Jaja, nu skulle inte det här inlägget handla om inomhusträning vs utomhusträning, ensamträning vs gruppträning. Utan det här skulle handla om fredagens träning med Milo!

Körde en del platsliggning och framförallt sättande eftersom Milo har svårt för det och gärna lägger sig efter ett tag. Det är perfekt att passa på att träna det under tiden som man bygger/bygger om bana, hämtar hinder osv. Denna gången gick det riktigt bra! Milo skötte sig kanonbra, trots stor störning med lösa hundar som ville leka med honom och lite ”nytt” folk som inte varit med på ett tag. Han satt som ett ljus hela tiden ändå. Han fuskade och la sig en gång, men det var efter att ha suttit i närmare 5 minuter. Men för övrigt klarar han det bra, både sättandet och läggandet. Visserligen har han belöning någon-några meter framför sig för att hjälpa till att hålla fokus. Detta gör jag som en säkerhet för mig att han ska lyckas, då jag går runt i lokalen och fixar med annat, alltså inte har fullt fokus för att kunna hjälpa honom annars.

Men när vi tränar sättande och läggande ”på riktigt” så har det gått såpass långt så jag kan lägga godisen framför mina fötter, 10 meter från Milo. Min duktiga korv ❤

När det gäller agilityn så var Milo grym! Tunnelsuget var det ingen tvekan om, han sökte ingångarna självmant så fort jag gav kommando, och ökade tempot riktigt bra så snart han hittat med blocken vart han skulle in. Det var minst lika bra sug i olika böjda tunnlar, som raka. Skönt att se att något blivit som det ska 🙂

Vi körde en lite kort bana på 6 hinder totalt, däribland 2 skarpt böjda tunnlar och däcket. Det har vi fortfarande lite problem med så fort vi tar det i någon kombination eller flygande start. Däremot sitter det bra så länge jag sätter honom, går till andra sidan (kan gå långt bort på andra sidan) och "kallar in" via startkommando. Försöker förbättra kommandot "däcket" varje gång vi gör såhär, förhoppningsvis har han lärt sig det bättre snart. Men förutom strul med däcket när det blir i en bana, så skötte sig Milo riktigt bra under banan och sökte både tunnlar och hinder riktigt fint.

Vi testade på att köra långhoppet för första gången också. Det gick riktigt bra! Har testat det för något år sen, och då ville Milo bara hoppa PÅ det. Men nu hoppade han ÖVER utan minsta tvekan om vad han skulle göra. Härligt!

Har däremot upptäckt att när vi kör agility så är det kanske 45 minuter max som Milo är riktigt på hugget. Sen dör han liksom av, och missar sånt jag VET att han egentligen kan. Han springer förbi hinder, försöker krypa under, ska ställa sig ned framtassarna emot allt han ser osv. Funderar på om detta är för att han blir trött, eller för att han känner av sin rygg? Ska lura lite mer på det och testa mig fram med lite olika grejer, så får vi se om jag kommer på vad det är som spökar.

Hur som helst så hade jag en grunt duktig kille på senaste träningen! 😀

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Agilityträning med båda hundarna, 28/3

I fredags var jag ute i fristad igen för att träna lite. Gjorde valet att ta med Dixon också, då jag tänker att lite miljöombyte för hans del kan vara trevligt, plus att han kunde få köra något litet för skojs skull.

Har nämligen tagit beslutet att inte låta honom gå på den väldigt strikta vilan vet. tyckte. Tänker som så att så länge man använder lite sunt förnuft, inte tvingar Dixon till något, så är det klart att han ska kunna leka med Milo korta stunder, springa lös i skogen en liten bit, få nosa fritt och utforska nya ställen. Och då även göra det som gör honom lyckligast i världen – träna agility. Men såklart kravlöst och bara på skoj! Med nedlagda bommar och i lugnt tempo anser jag att han utan problem kan få springa genom ett par tunnlar och springa över en bom på marken.

Att se hans lycka på agilitybanan gör mig nästan tårögd ibland. Att se denna hunden som annars är så försiktig och inte riktigt vågar eller vill något. Men att se honom skutta fram av glädje, springa för allt han är värd – ENBART för att han tycker det är så kul. Vem är jag att ta det ifrån honom helt och hållet? Jag har hellre en hund som lever ett kort men lyckligt liv, än en hund som dör av ålder men inte lever sitt liv fullt ut.

Dixon var iaf superduktig den korta stunden vi körde agilityövningar. Men han imponerade mest när vi tränade trick! Idag har han äntligen börjat förstå principen med ”tass/vacker tass”, även om han fortfarande gör det försiktigt. Dessutom har han från att vara obekväm nära människors ansikten, till att kunna ”puss” på kommando, bara på dagens träning! Hur duktigt är inte det?! Dessutom har han börjat lära sig ”snurr” med nästan obefintliga handsignaler och ”spinn” gör han bättre och bättre. Krypet har vi också börjat testa på så smått, likaså jobba bort handsignalen på ”ligg”. Dixon gjorde allt med stor glädje och långt över mina förväntningar!

Med Milo så blev det en del sättande när jag byggde upp banan. Han som annars brukar ha svårt för att sitta länge, och lägger sig efter ett litet tag, satt superfint hela tiden. Inte ens ett omtramp med framtassarna! Dessutom hade han grymt bra tunnelsug idag, både på den raka tunneln och den böjda. Över hindrena var det bra sug och tempo, och fin teknik. Han är duktig min lilla korv ❤ lite trick övade vi vidare på, både att gå i en åtta mellan mina ben, att "viska" och även att sätta sig mellan mina ben i starterna. Idag var han riktigt grym på allt!

Vissa dagar känner jag mig extra glad och tursam för att jag har så otroligt glada, lättlärda och flexibla hundar. Är djupt imponerad av dom båda två hur duktiga dom var på denna träningen. Det visar bara det jag känt hela tiden, att jag är på rätt spår med båda två. Sen att dom inte är några vallhundar som gör allt bara man tänkt tanken att visa dom, men det är en rasfråga, inte en fråga om individer.

image

Min glada, älskade lilla fis. Såå lycklig på träningen idag, när han äntligen fick göra det han älskar igen.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!