Svartvita ”fåret” bland massa brunråttor

Prick klockan 8 i morse rullade bilen ut på motorvägen, med siktet inställt på Mullsjö. Med en fullproppad träningsväska, en fikaryggsäck packad till bristningsgränsen, en förväntansfull Jonna och en Embla som mest var glad att vi var ute och hittade på något så började vi våran resa mot Mullsjö och en mini-kennelträff med min nya uppfödare.

Väl på plats där jag mötte upp Ida och Emmelie, så började vi med att rasta av hundarna innan vi gick in i klubbstugan och hälsade på dom andra. När alla väl var på plats började vi med den klassiska presentationen, vilka vi är, vad för hund vi har, vad vi gjort och vad våra mål är. Spännande att beskriva vad man har för mål med nästa hund, som kommer komma från den uppfödaren.

image

Finaste lilla tant! 💜 ögon så man smälter.

image

Hälsar lugnt och fint på kelpievalp.

Sen ut med alla hundarna där det hälsades hej vilt på parkeringen. Embla skötte sig otroligt bra, trots att flera av kelpiesarna kastade sig mer eller mindre rakt på henne för att hälsa, och det var kopplade hälsningar. Men hon fixade det bra, mycket bättre än jag egentligen trott, så det blev massa godis sen gick vi iväg en bit för att leka med en av dom nya bollarna också, för att verkligen förstärka att om man hälsar lugnt och fint så får man leka sen.

image

”Titta här vilken fin skatt jag hittat!”

image

”Tjoho, det här var kul att springa och hämta massa grejer!”

image

”Vill du ha min finfina skatt denna gången tro?”

image

Stolt tant med alla sina skatter från uppletandet!

Efter att alla hade fått hälsa och busa av sig det värsta så gick vi alla ut på planen för det väntade en uppletningsruta. Alla hundarna ta natt fick vänta i tur och ordning, för att sen få köra på. Det gick väldigt bra för Embla, mycket bättre än jag hade trott. Hade hon inte busat med det sista föremålet hon plockade in hade hon fått en riktigt bra tid, nu slutade det på plats 11 av 13. Men jag är ändå imponerad, för vad jag vet har hon aldrig gjort sånt här innan!

image

”Tjoho vad det här är roligt!”

Sedan var det fri träning för dom vuxna hundarna, och lek i en inhägnad för valparna som var med. Jag valde att lägga fokus på cirkelträning med Embla, då hon har svårt att följa rätt hand. Vi körde också mycket startträning, att jag vill att hon sitter stabilt tills hon får ett körkommando. Det gick bättre än jag trott, med tanke på alla andra hundar som var runt omkring oss. Hon bara imponerar, lilla tanten 💜

När klockan började närma sig lunch lämnade vi alla hundarna i bilarna för att prata lite mer inne i klubbstugan. Alla hade möjlighet att ställa frågor, berätta hur dom gjort med sin träning osv.. Riktigt intressant att lyssna på, och jag tror jag lärde mig massor bara genom det! När alla andra sen åkte iväg till pizzerian så stannade jag och Ida kvar för att säga hejdå till Emmelie, som skulle köra ända upp till Stockholm, och gärna ville komma iväg så länge det var ljust ute. Vi åkte sen vidare och köpte mat, åt hemma hos Idas föräldrar där jag fick träffa Tuva igen, pyttelilla Kiwi och även tantkineserna. Supertrevliga allihopa, och såå kul att äntligen få träffa lilla Kiwi!

image

Otroligt fina Tuva! Kan titta på henne i all oändlighet. Hennes personlighet gör ju inte saken sämre precis.

image

Lilla mini Kiwi. Går inte att med bilder visa hur liten hon faktiskt är. Så otroligt liten, och fantastiskt söt.

När vi hade ätit upp var det dags att ta med Tuva (och Embla som låg i bilen och vilade) och åka iväg för att möta upp några andra. Jag hade fått nöjet att bli inbjuden till en klickerträningsgrupp, där vi skulle träna spår och lydnad/vadmanvill. Mötte upp alla, gick och kikade i skogen hur vi skulle lägga våra spår, sen körde vi igång. Jag la ett ca 50 meter långt spår, spikrakt, utan egentligt spårslut, på så sätt tänkte jag att jag kunde bryta när Embla spårade som allra bäst. Tillbaka till bilarna så alla kunde hämta hundarna, för att sen köra igång och träna, alla var och en för sig. Jag la fokus på ren trickträning denna gången, för att kunna använda som uppvärmning till agilityn sen. Åttan är grym uppvärmning där hunden har möjlighet att verkligen mjuka upp sidorna. Denna gången körde jag lite annorlunda mot hur jag gjort innan. Annars har jag alltid lockat med godis, och klickat när det blivit rätt – vilket bara har gjort Embla låg och rätt så passiv. Idag körde jag med en boll per hand istället, lockade på det sättet igenom åttan och belönade sen med kast – vilket gjorde att jag fick bra energi och tempo genom hela åttan.

image

Det syns inte alls vilken färg som är Emblas färg här hemma hos oss 😉

Ca 45 minuter efter att vi la spåren var det dags att släppa på. Embla hade bra fokus och drag ut i spåret först, men tyvärr fipplade jag till det genom att jag skulle plocka ner min snitsel som satt i ett träd, och var därför tvungen att be Embla stanna till mitt i spåret. Efter det hade hon svårt för att hitta tillbaka till fokuset och suget. Bra att tänka på till nästa gång. Så resten av spåret gick mest ut till att hitta tillbaka till samma känsla igen. Ibland kom den tillbaka, något steg, men dum som jag var ville jag ha mer än något steg innan jag belönade, och då hann hon tappa fokus igen. Men dom stegen som var bra, då var dom riktigt bra!

image

Suddig spårhund i skymningen.

12 timmar efter att jag åkte hemifrån klev jag in genom dörren hemma igen, trött och otroligt lycklig efter en fantastisk dag i dom småländska skogarna.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Frysmarkering

Tanken är att till våren gå en kurs där Milo kan få göra det han gillar bäst – att använda sin nos. Alltså är planen att gå en kurs i specialsök ute hos Jessica på Motiverade Hundar. Men sån som jag är, så vill jag ju såklart träna in en bra markering redan innan – alltid kul att ha en bra grund/ett litet försprång på kursen 😉 efter mycket funderande hit och dit, så har jag beslutat mig för att ha frysmarkering. Det var det som kändes närmast till hands för Milo, även om han har riktigt svårt för att stå blickstilla. Men jämfört med sitt- eller framförallt liggmarkering, eller skallmarkering för den sakens skull, så är ändå frys det som jag tror är enklast att lära in.

Sagt och gjort, igår påbörjades träningen med frysmarkering. Eftersom jag lätt får att han ”checkar in” med mig alldeles för mycket när jag klickertränar, så fick jag snabbt tänka om med det här. Tanken föll snabbt på omvänt lockande, något jag tyvärr varit lite lat och inte tränat särskilt mycket med Milo. Han har dessutom lärt sig lite väl bra att en öppen hand får man inte ta ifrån, så han tycker det är enklast att TYDLIGT visa att han inte har intresse för den genom att vända bort huvudet. Ingen bra förutsättning för en frysmarkering med andra ord.

Pga detta fick vi tänka om med träningen igen, eftersom det omvända lockandet fick motsatt effekt nästan – när handen var nära men stängd så var det bra frys, men öppen hand så vinklade han bort huvudet direkt. Så just nu håller jag en sluten hand nära (så han ska se den när han står med nosen i backen), med den andra precis intill också för att snabbt kunna belöna. När han markerar föremålet vi tränar på, så öppnar jag handen och klickar samtidigt, för att sen ta belöning och ge, ur ”omvänt lockande handen”. Alltså håller jag på att betinga in att öppen hand är samma som ett klick, vilket betyder att ”du gör rätt, belöning är på väg”. Efter 3 små korta pass har det börjat gå bättre och bättre. Vem vet, när vintern är slut kanske vi har en bra frysmarkering 😉

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!