Bebismys <3

Tidigare idag var Alex’s lilla Hedda här på besök en stund. Matte Alex skulle iväg på annat kul, så då erbjöd jag mig att passa Hedda. Såå mysigt med valp! Även om det gör att jag längtar ännu mer efter Lilla Brun, så är det ändå skönt att få känna på baksidan med valpar också. Jag hade nästan glömt av hur jobbigt det kan vara att gå med valp i koppel, och hela den här grejen med rumsrenten. Men det är sååå mysigt med valpar ändå!

image

På dom dryga 2 timmarna hon var här så hann vi med massor! Bland annat försök till att leka med surgubben Milo, leta fram ett supergott tuggben, äta lite mat och då vara ute på en promenad som dessutom ledde till lite miljöträning på busstorget. Sen övade vi lite ”sitt för att få godis”, lekte med en aktiveringsboll och sen blev hon så trött så, så då sov hon i nästan en timma innan jag tvingades vara elak nog att väcka henne och släpa med henne till bilen för stt skjutsa hem henne till matte.

Åh vad jag längtar ännu mer efter Lilla Brun och räknar ner dagarna tills vi får något sorts besked, och förhoppningsvis kan börja räkna ner dagarna till födseln och sen när vi får hämta hem henne.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Agility med Pax

På gårdagens agilitykurs så fick jag förfrågan om att låna Jeanettes Pax igen, denna gången på hela träningen. Självklart sa jag ja! Ett sånt bra erbjudande säger man bara inte nej till. Laddade upp ordentligt inför kursen med massa mat, och drack massor av vatten. Tänkte att om jag ska klara av sommarvärmen med en supersnabb BC så gäller det att vara väl förberedd!

Vi startade direkt med en liten bana med 8 hinder. En lång springsträcka, och sen en del luriga svängar och byten. Att vi dessutom fick köra sist av dom 3 ekipagen resulterade i en minst sagt taggad Pax. Första rundan så tjuvade han i starten, och jag var för långsam med mitt ena byte så det blev lite tokigt där. Men Pax jobbade på super ändå, trots en minst sagt virrig förare som knappt visste vad hon skulle göra. Andra gången gick det något bättre, framförallt i starten skötte han sig bra. MEN, jag fick fortfarande inte riktigt till bytet på rätt sätt. Fick inte in det i huvudet hur jag skulle göra, det kändes bara fel att göra som vi skulle göra det. Men jag insåg också att så som jag ville göra det, det gick verkligen inte med en sån räserhund som Pax. Jag fick göra om bara det bytet och sista häften av banan, två gånger extra innan Jeanette var lite nöjd. Jag ska se om jag kan öva på just den svängen lite mer med Embla sen kanske, mest för att själv få in i huvudet hur jag skulle göra.

Andra delen av banan var det en låååång springsträcka på, ett bakombyte när hunden var i en rak tunnel, och sen ett framförbyte direkt efter det. Jag insåg att den här delen av banan skulle bli minst sagt svår att hälla jämna steg med Pax! Första rundan låg han långt före in i tunneln (i slutet på springsträckan) och jag var alldels för långsam med mitt kommando och visste knappt vart jag själv skulle ta vägen. Detta resulterade i att Pax gjorde en liten vilsen krusidull innan jag fick ordning på allt och kunde visa vägen. Andra gången visste jag vad jag gjorde för fel, och hur jag skulle göra det bättre. Låg mer jämsides med honom under springsträckan, och gav kommando mer i lagom tid, hade min väg mer planerad också så jag visste vart jag skulle. Däremot var inte Pax med på samma noter som mig, vilket troligtvis hänger på att vi knappt känner varann, och därför gjorde han en vilsen krusidull än en gång, innan han satte full fart mot mitt håll.

Men överlag tycker jag träningen gick otroligt bra! Kände själv att det gick bättre andra rundorna på banan jämfört med första rundorna. Plus att jag är väldigt väl medveten om vad för fel jag själv gör – det märks ännu tydligare på en sån duktig hund som Pax. Jag väljer att se det som något positivt att jag märker tydligt vad jag är dålig på, det gör att jag har lättare för att faktiskt upptäcka felen och göra något åt dom, med en gång. Men överlag är jag faktiskt otroligt nöjd med träningen. Trots långa sträckor där det bara var rakt fram, plus hinder på smallhöjd (alltså alldeles för långt för Pax = han springer ännu snabbare) så höll jag ändå NÄÄÄÄÄÄSTAN jämna steg med honom, och dom bytena jag fick till kändes riktigt bra!

image

Fina fina Pax! Vilket privilegium att få låna en sån fantastiskt duktig hund. Varje gång med honom, så längtar jag bara ännu mer tills när jag och min räserkelpie är ute på agilitybanorna och kör järnet 😀

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Lånehundar

Under fredagens agilitykurs (där jag egentligen bara är med som åhörare eftersom jag inte har någon hund att träna med just nu) så fick jag möjlighet att låna Cias fina Freja. Freja är en liten försiktig puff, som vill göra det mesta i en takt så hon hinner med att tänka. Att hon dessutom är otroligt känslig för vad och hur man gör, och NÄR man gör det, och dessutom då räknar in att hon är av rasen kines, och dom är ju speciella och enmanshundar redan i sig. Som tur är känner jag Freja rätt så väl och hon känner mig, vilket var ett krav för att fredagens träning ens skulle gå att genomföra. Under förutsättningarna tyckte jag ändå att träningen gick grymt bra, långt över förväntan! Däremot beslutade vi (jag, instruktören Jeanette, och Cia) att bryta efter ungefär halva tiden – Freja ville väldigt gärna vara med sin matte istället.

image

Jag i min enfald trodde att det skulle funka att köra Dixon på den banan som var. Men så fel jag hade! Missade ju att han inte är van vid att träna på gräs, och aldrig varit på denna banan innan. Plus att vi inte tränat någon som helst agility på nästan 2 månader. Han skötte sig bra med tanke på förutsättningarna,  men det var onödigt att köra massa med honom när jag inte gav honom en ärlig chans att faktiskt lyckas.

Till sist fick jag låna en av Jeanettes hundar, border collien Pax. Att han är på en otroligt hög nivå, särskilt jämfört med mig, och dessutom är ljusår ifrån hur det är att träna en kines – gjorde att jag var minst sagt nervös när jag fick kopplet i min hand. Men han var däremot otroligt laddad på att få träna! Med lite hjälp från Jeanette med vilka kommandon han går på, så var det bara till att ta tjuren i hornen och köra på sen. Och herrejävlar (ursäkta ordvalet) vad fort det gick! Hann knappt reagera innan banan var slut. Hade vekligen inte räknat med hur snabb han faktiskt var, och därför inte planerat min väg på rätt sätt. Pga att jag var så långt efter under stora delar av banan, så innebar det att vi gjorde en del missar. Pax skötte sig otroligt bra, särskilt med tanke på vad för kass förare han fick stå ut med, kändes nästan som att han ville visa hur det skulle gå till. Men när vi körde om banan blev det något bättre, däremot missade jag ett av bytena eftersom han var för snabb för mig. Lite extra finlir med bara bytet, och sen gick det helt okej iaf. Men jag var faktiskt nöjd ändå över prestationen! Jag hann bekanta mig med honom kanske 5 minuter innan vi körde, och då är det här första gången jag ens träffade honom! Och för att vara ovan vid både stor och snabb hund, och med ett trasigt knä, tyckte jag ändå att det gick långt över förväntan! Såå kul hund att köra med.

image

Fina fina Pax. Bilden är lånad från hans otroligt duktiga ägare, Jeanette Ahlin

Efter träningen började tankarna snurra. Det som jag redan hade funderat på, men avfärdat för jag först tänkte att det var en galen idé. Det som Jeanette och jag redan hade pratat om, och hon verkade tycka var en bra idé.
Att låna en hund för att kunna fortsätta träna även nu. Eftersom Dixon troligtvis aldrig mer kommer få träna agility på någon nivå alls nästan, möjligtvis något litet hopp och ett par tunnlar ibland bara för det är kul. Och Milo vet jag redan att han inte fixar det, inte mer än ett varv eller två på en bana, innan han börjar känna av ryggen. Och det dessutom kommer dröja minst ett år innan valpen kommer kunna träna på ordentlig nivå..

Så ja, varför inte leta efter en hund som jag kan låna för träningar och kanske kurser? Skulle det bli aktuellt med tävling längre fram så tror jag inte ägaren har något emot det heller, det hade inte jag haft om jag hade lånat ut min hund iaf.

Mina kriterier på lånehunden var att den skulle ha såpass allmänlydnad att den kunde stanna kvar så jag kan gå ifrån den ett par meter, kunna vistas lös på en träningsplan där det finns andra hundar, ha något sorts ”hitåt-ljud” och dessutom ha lite motor och fart, plus arbetsvilja.

Slängde ut lite krokar redan i fredagskväll, och fick napp redan lördagsmorgon. Under förmiddagen blev det bestämt att jag skulle åka och träffa hunden redan samma kväll. Oj så fort saker och ting kan gå ibland!

Åkte iväg tillsammans med Alex till E, som bor nära Alex och har två border collies. Tanken var att jag isf skulle få låna hennes tik, som tidigare tränat lite agility. Även om hanen satt hos mig under mer än halva tiden för att bli klappad, så var tiken Embla framme hos mig många gånger och hälsade och ville bli klappad, att jag skulle leka med hennes boll osv. Kändes nästan som att hon förstod att jag var där för att träffa henne. Otrolig fin hund iaf, och jag tror absolut att hon kan bli väldigt rolig att träna med framöver! Nu ska det bara bestämmas när jag ska låna henne första gången och testa på henne, och sen så, då kör träningen förhoppningsvis igång på allvar igen. Vad kul det här kommer bli! Är riktigt övertaggad pga agilityabstinens, och dessutom att få köra en sån drömhund som en BC, kan det bli bättre? Förutom att få köra min egna kelpie sen såklart 😉

image

Här får ni åtminstone se fina Embla! Bilden är lånad från hennes ägare, snälla E.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!