Störnings- och miljöträning

Idag har jag varit i Göteborg med hundarna. Jag skulle egentligen dit i ett annat ärende, men eftersom jag hade ett par timmar att fördriva i stan passade jag på att miljö- och störningsträna hundarna samt publikträna mig själv. När jag ändå var i stan passade jag på att kolla med några av mina vänner där om någon ville ses en stund. Som väntat när det blir så kort varsel, så var det tyvärr inte många som kunde, men Maria med sina två jaktlabbar hann jag iaf träffa en stund.

image

Dixon
Med Dixon nöjde jag mig först med att vi bara gick igenom centralen, och letade upp en bänk i en av dom lugnare delarna. Vi satt där ett tag och bara iakttog, mumsade på köttbullar (Dixon iaf) och hade det allmänt mysigt. Så snart Dixon var lugnare och vant sig vid miljön började vi göra lite tricks. Efter ett tag bytte vi ut våran bänk i den lugna delen mot en lite stökigare del. Där gjorde vi om hela processen med att mumsa köttbullar för att efter ett tag börja göra lite tricks också. Till sist satt vi på en bänk i den allra stökigaste delen, och Dixon brydde sig inte det minsta om dom som gick förbi, han hade fullt fokus på mig och gjorde glatt dom tricken jag bad honom om.

image
image

Max
Efter att Dixon var klar med sin träning nötte vi upp Maria och Max utanför centralen. Max är bara drygt 1 år, och sååå duktig! På den nedre bilden på honom ser man när han gör platssättande mitt på centralen, med folk som gick runt honom, mellan honom och Maria osv. Sååå duktig kille som satt kvar med fint fokus på sin matte. Jag är djupt imponerad av denna hund, och Maria som tränat honom så bra. Ska bli spännande att se vart dom tar vägen längre fram!

image

Milo

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

”Hur många hundar har du egentligen?”

Det är en fråga jag ofta får höra från såna som kanske följer mig på instagram, är vän med mig på facebook eller bara följer min blogg då och då. Så jag tänkte jag skulle förklara lite här om varje hund, vilken hund jag äger och vilken jag lånar, och även lite kort om varför jag lånar hunden.

image
MILO
Det finaste jag har, min bästa vän och livs stora kärlek när det gäller djur. Min allra första egna hund, som var otroligt efterlängtad efter flera års väntan, längtan och planerande inför valpköp. Att just Milo sen blev ett impulsköp, det gör mig ingenting. För tänk så bra det blev! Milo är verkligen världens bästa hund i mina ögon. Jag hade gärna klonat honom och haft flera små Milos. Milo är utan tvekan det allra bästa jag har i mitt liv.

image
DIXON
Det bästa beslutet jag tagit i mitt liv var att låta Dixon flytta in hos mig. Han har gett mig mängder med gråa hår genom åren, men vad det är värt det. Den specialanpassningen av mitt liv och vardag som Dixon inneburit, hade jag gärna gjort om vilken dag som helst igen!

image
EMBLA
Den svartvita räsertanten jag har nöjet att få låna och träna med. Närmare 1 år har vi hängt ihop och tränat nu, och oj vad vi utvecklats båda två! Att jag till en början kastade ut lite krokar om att få låna en hund var för att båda mina är för trasiga för att kunna träna agility, och det kröp i kroppen av abstinens för min del, för att jag saknade sporten. Så jag kastade ut lite krokar om att få låna en hund att träna med, helst i ungefär samma storlek som min kommande kelpie, helst en hund med liknande fart och driv som en kelpie. Ganska kort därpå fick jag reda på att E hade två BCs som jag kanske skulle kunna få låna. Jag och en vän åkte dit för att träffa hundarna och prata med E, och jag fastnade direkt för Embla. En provträning senare, så var jag fast! Nu står vi här, närmare ett år senare, och har varit med om en fantastisk resa tillsammans.

image
MARLEY
Den nyaste och minsta in i min lilla flock, som jag fortfarande håller på att lära känna. Marley är också en hund jag har nöjet att få låna för att träna med. Hans matte bad mig börja träna agility med Marley för att han tycker det är såå roligt. Förhoppningarna är att vi ska våga oss ut på några officiella tävlingar under sommaren.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Lite tid att andas..

image

Ibland behöver jag bara lite tid att andas, sluta tänka och bara vara i nuet. Det är det hundarna och hundträningen gör för mig. Det är därför jag orkar/hinner träna 4 hundar med allt vad det innebär. Hundarna är mitt sätt att koppla av, varva ner, sluta tänka på allt man kan tänkas stressa upp sig för, sluta oroa mig och bara vara i nuet. För är jag inte i nuet när jag är med hundarna, ja då missar vi något under träningen, eller så hinner hundarna sticka iväg efter ett intressant rådjursspår eller liknande under promenaderna. Med alla ”mina” hundar, både egna hundar och lånehundar, så måste jag verkligen vara MED dom under tiden jag är med dom, det funkar inte att ha tankarna på annat håll. Igår var en sån dag när det var extra mycket snurr bland tankarna, så jag tog med mig mina egna små och åkte ut till Vänga mosse. Det är ett helt fantastiskt område, med otroligt vacker natur, man möter i stort sett aldrig någon dessutom är största delen av rundan spångar – alltså kan hundarna gå lösa och jag vet att dom är där jag vill ha dom. Efter en härlig promenad så satte jag mig till sist ner på spången för att bara iaktta hundarna, vad dom gör och inte gör, hur dom samspelar med varann, vad som intresserar dom när dom utforskar. Till sist kom båda hundarna fram till mig och kröp upp i mitt knä. Sen satt vi så, ett bra tag, och bara njöt av varandras sällskap, naturen, solens värme och lugnet spred sig äntligen i kropp och sinne.

image

image

image

image

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Hurtta limited edition

I förra veckan fick jag syn på att CSiGORA beställt hem Hurtta limited edition-grejer. Igår fick jag beskedet att dom hade fått hem beställningen, så jag passade på att skicka iväg en beställning med en gång och fick hem dom redan idag. Snacka om bra service och snabb leverans! Sedan jag köpte mina merny-selar så har jag insett hur mycket bättre Dixon funkar med att ha framknäppt sele, så slipper han ha det äckliga kopplet på ryggen, om han går för långsamt och jag ska ”dra med” honom, så hamnar draget istället fram på bogen vilket bara hjälper honom att gå ner, än att draget hamnar upp på ryggen som med andra selar, vilket gör att Dixon istället blir störd och bromsar upp och nästan lägger sig ner. Så nu när Hurtta uppdaterat sina y-selar med bättre passform samt en ring fram på bröstet, så kunde jag inte låta bra att inte klicka hem varsin till hundarna, dessutom i dom otroligt snygga limited-färgerna. På provpromenaderna och träningen under kvällen har jag redan hunnit testa selarna såpass mycket som jag behöver för att kunna säga – jag älskar dom!

Direktlänk till selarna hittar du HÄR!

image

Milo i sin snygga kiwi/rosa sele. Och självklart med tillhörande koppel!

Dom sitter som en smäck på mina hundar när jag gick ner en storlek än vad dom har i vanliga fall, för att få dom tightare runt bogen. Däremot fick jag länga ut magremmen till max, men det var ändå så det räckte till mina hundar. Koppelfäste på ryggen som är delvis rörligt samt koppelfäste fram på bröstet gör att man har flera valmöjligheter till hur man vill ha hunden kopplad, beroende på situation. Selarna behåller sitt bra läge även när hundarna springer runt lösa, något jag annars tyckt att dom inte alltid gör på Dixon framförallt med hans djupa vinthundslika bröstkorg. Men denna selen sitter kvar bra ändå!

image

Dixon i sin snygga orange/blå sele. Såklart har även han ett tillhörande koppel.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Tävling i karlstad

Med bilen fullpackad och nytankad begav jag och Milo oss mot Göteborg för att plocka upp Maria och Lizzie, och sedan vidare mot karlstad. Vi skulle nämligen iväg och bo på hotell över natten för att tävla dagen efter. Såå spännande att bo på hotell med hund, det är inget jag har gjort innan.

image

Nöjd Milo när vi äntligen checkat in på hotellet. Mys att vara iväg på äventyr med matte utan Dixon säger han!

image

Milo och Lizzie, rumskompisar för natten.

Väl incheckade på hotellet med hundarna på rummet (i sina burar för att vara på den säkra sidan att dom inte hittar på bus när vi var iväg) så gick vi till restaurangen och åt av kvällsbuffén som det bjöds på. Jag är ju rätt så kräsen, så tyvärr föll inte maten mig i smaken.. Men jag nöjde mig med mackor och te, nästan lika gott det ibland. På rummet sen blev det bara att slappa resten av kvällen, titta på melodifestivalen och käka godis. Efter mycket hundprat gick vi ändå och la oss i hyfsat god tid. Skönt det, för dagen efter väntade en lång tävlingsdag!

Vi var på plats på tävlingen redan strax innan 8. Då hade Alexandra redan hunnit dit och varit snäll och passat platser till oss så vi kunde ha våra burar vid hennes. Upp med burarna, lämna in musiken och sen börja banvandra. Jag gick mitt program ett par gånger för att känna av ungefär vart jag skulle starta, efter det hämtade jag in Milo som fick gå ett par varv inne på banan också, lukta in stället lite. Jag körde något enkelt tricks med honom, och sprang sen av för att kunna belöna massor. Jag vill gärna att han får in det tänket när vi är på tävlingsbanan, att man måste prestera något litet för att få en belöning. Känslan var bra, även om jag såklart kände av nerverna..

Första starten vi hade, hade jag redan bestämt skulle bli en diskstart. Anledningen var främst för att jag skulle försöka bibehålla träningstänket och därför hålla nerverna i schack. Det gick sådär med nerverna, men bättre än förväntat faktiskt. Milo var något disträ, men ändå helt okej med. Särskilt andra omgången ute på banan (vi gick av en gång och belönade utanför) så var han riktigt med och på hugget. Men då hade även mina nerver släppt, när vi redan hade diskat oss liksom, då försvann all min press på mig själv och jag blev mer avslappnad.

image

All denna väntan mellan klasserna..

Andra starten tänkte jag att vi skulle köra på så länge han höll ihop, men jag hade inte planerat redan från början att vi skulle diska oss. Därför var pressen på mig själv betydligt högre, och nerverna även där.. Efter en liten bit in i programmet känner jag att jag börjar tappa honom, därför släpper jag alla planerna på programmet, improviserar en hel del bara för att försöka få honom att ha roligt inne på banan med mig. Och det kändes mycket bättre faktiskt! Även om det resultatmässigt är våran absolut sämsta start (om man inte räknar med diskningarna då), men känslan och attityden är jag riktigt nöjd med! Framförallt på slutet där han till och med busade lite med mig.

Domare nr 1:
Precision och samarbete: 6,5
Innehåll: 6,5
Tolkning av musiken: 7,0
Kommentar: Lite okoncentrerad och en del nosade, drar ner på flytet. Det gör också att planering och tolkning inte riktigt syns idag. Musiken väl anpassad till hunden och matte jobbar jättebra!

Domare nr 2:
Precision och samarbete: 5,0
Innehåll: 6,8
Tolkning av musiken: 7,4
Kommentar: Fin spring i beina!! Kan bli bra! Lykke til!
(Norsk domare)

Vi slutade på 19,60 poäng och en 25e plats av 32 starter. Men dom sista 7 starterna var sådana som diskade sig, så vi fick lägst poäng av dom som inte diskade sig. Men det gör inget alls, för enligt mig var det här ändå våran bästa start någonsin för vi hade så bra känsla inne på banan.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Träning på Göteborgs Hundarena

Idag har det varit hundträning i stort sett hela dagen. Efter träningen på HallåHund, så åkte jag hem snabbt, käkade lunch på stan och susade sen ner till Göteborg tillsammans med mina två små fisar, för lite mer träning. Vi var ett gäng som hyrde hallen på tagenevägen för att kunna träna på konstgräs, inför tävlingen i karlstad.

image

Idag valde jag att ta med mig båda hundarna. Dels för att jag kände att gruppen som vi skulle träna med, ändå var relativt lugna så det kunde passa Dixon. Dixon behöver ju ändå miljöträna, så när det var en lugn och bra grupp var det läge att passa på att träna lite och vänja honom vid nya miljöer. Dixon var något påverkad av situationen först, att gå genom ett hunddagis för att komma till träningshallen gjorde inte direkt att han blev lugnare heller. In och mellanlanda i buren en stund under tiden jag tränade med Milo, för att Dixon skulle få en chans att varva ner och landa i situationen.

Milo skötte sig bra under hans träningspass, lite nosig i mattan men ändå helt okej med tanke på vad den mattan får stå ut med i vanliga fall – alltså vad för störning mattan egentligen är! Vi gjorde mest en liten genomkörare ned hyfsat enkla tricks, som jag vet att Milo kan få en chans att lyckas med, för att därför kunna belöna att han väljer att träna med mig istället för att gå och nosa. Han var stundtals med mig, men stundtals tappade jag honom också. Känslan inför Karlstads-tävlingen är kanske inte på topp direkt..

Dixon däremot var riktigt på hugget! Tränade på bra och lyssnade fint på vad jag bad honom göra. Trots att det var, för honom, okända människor och hundar med i träningshallen så blev han inte särskilt störd av det utan fokuserade fint på vad han skulle göra istället.

Med tanke på att jag hade tappat träningssuget lite under förmiddagen och därför inte var riktigt på hugget själv, dessutom svår störning med en helt ny och rätt svår miljö så tycker jag båda mina hundar skötte sig otroligt bra. Duktiga små fisar som kan prestera bra trots att matten inte är den peppigaste som finns.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!