Bilder från dagens tävling

Här är några bilder från dagens tävling. För mer bilder, klicka in på varje hund och vidare till Bilder, Tävlingsbilder.

image

image

image

image

image

image

image

image

image

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Två andraplaceringar!

image

Idag har jag varit iväg på blåbärstävling igen med mina fina lånehundar. Först ut var tunnelrace med Marley.

Jag är ändå nöjd med rundan. Det var en väldigt lång bana för Marley, många hinder på raken (19 totalt) vilket han inte riktigt är van vid. Så med tanke på förutsättningarna tyckte jag han var sååå duktig. Märktes sista raksträckan utmed publiken att han var riktigt trött, men han höll ändå ihop riktigt bra och kämpade sig runt banan på 1:28 minuter, men med 2 vägringar. Pga att många som diskade sig på denna banan, så slutade det med att vi fick en andraplats. Jag valde att starta även andra starten, men diskade oss under halva loppet ungefär – bättre att spara energi och fokus till blåbärsklassen istället.

Första rundan i blåbärsklassen med Marley tyckte jag ändå gick riktigt bra. Liiiite tappande av fokus korta sekunder emellanåt, någon vägran på den böjda tunneln som ligger i mitten av hallen, men ändå bra kontakt och bra fart genom banan. Jag var otroligt nöjd med denna rundan när vi var klara.

Första rundan med Embla i blåbärsklassen, man kan säga att mina förväntningar var inte direkt skyhöga och jag såg framför mig en mindre katastrof ungefär. Embla kom på under uppvärmningen att hennes matte visst var med, efter det fanns varken jag, agilityn eller favoritleksaken. När vi stod inför starten, med matte E på utsidan av hallen med stängda dörrar emellan var Embla mer eller mindre hysterisk – hon hängde så långt ut i kopplet, pep som en galning och kämpade för att få komma ut ur agilityhallen. I starten förväntade jag mig att Embla skulle dra av banan, mot dörren. Så jag blev minst sagt förvånad när hon istället hakade på mig inne på banan och följde med riktigt bra, lyssnade på vad jag sa och skötte sig exemplariskt. Förutom en rivning på första hindret för att hon hamnade på lite fel avstånd och inte riktigt var förberedd på höjden, så gick hela banan klockrent i övrigt.

Andra rundan med Marley var helt fantastisk! Han har aldrig haft så bra attityd, glädje, fart och kontakt som denna rundan. Han var verkligen MED mig, var som att han läste mina tankar och var där jag tänkte mig hela tiden. Sååå underbar känsla att springa med honom. Kommer han bli sån här framöver, så kommer det vara en ren fröjd att tävla honom. Visst är han inte den snabbaste, men det beror mer på hans lilla storlek än att han inte är snabb för att vara han. Den rivningen vi fick gör mig inget alls! Jag tror den blev för att han hade sådan fart, han är hann liksom inte riktigt med att hoppa för att han sprang så snabbt. Men denna attityden och farten han hade – helt fantastiskt!

Förutom att vi måste träna starter mer, så hon inte gör såna konstiga älghopp. Så är jag såå nöjd med denna rundan med Embla också. Vi var hela 3 sekunder snabbare än rundan innan, hon var såå med mig, lyssnade bra och följde fint, samtidigt som hon hade otroligt bra fart. Detta loppet ledde till en andraplacering för våran del bland largehundarna. Bästaste tanten, helt otroligt hur duktig hon är!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Blåbärstävling på Hundspektra

image

Jaha ja, idag var det dags för mig att debutera i en annan hundsport också, nämligen agility. Båda mina lånevovvar skulle debuteras på Hundspektras blåbärstävling, en inofficiell tävling med lite lättare bana för att man ska våga sig ut och tävla. Det ingick dubbla starter på samma bana med varje hund, så jag fick 4 lopp att köra totalt.

image


Marleys första lopp
Jag var riktigt nervös innan, och något stressad. Jag har inte riktigt hittat rutinen än i när man ska börja värma upp ordentligt, inte när man har banvandringen att rätta sig efter också. Bara banvandringen var ett äventyr, att banvandra för två så olika hundar som jag kör med. Efter 8 minuters banvandring kunde jag banan iaf, men hade nog en halvkass plan med hur jag skulle göra med båda hundarna.. Jag kan säga att jag sprang inte med någon av hundarna så som jag banvandrade.

Jag och Marley var 3 ekipage ut i våran klass, i small. Jag var minst sagt nervös. Förutom att Marley nosade en del i mattan (vilket han aldrig gör i den hallen) och råkade diska oss genom att ta en tunnel en gång till, på fel håll. Men jag är otroligt nöjd med honom och hans prestation. Innan start hade jag egentligen tänkt att jag skulle avbryta efter typ halva banan, mest för att han aldrig kört en bana, det har varit 3-5 hinder i följd som mest. Men eftersom jag inte visste hur man avbryter sitt lopp i agility, så blev det att vi fortsatte hela banan runt. Och som Marley kämpade på! Jag är sååå stolt över honom och hans prestation, bästaste lilla fluffhunden ❤

image


Emblas första lopp
Embla valde jag att starta i medium första omgången, utom tävlan. Ibland är det bra att känna dom som har träningshallen minsann 😉 Så tyvärr blev det inget resultat här för oss, alls. Men det gör ingenting. Bars erfarenheten var otroligt nyttig. Hela rundan gick sååå bra, kunde inte varit mer nöjd. Enda är väl att jag borde varit lite mer MED på hindret närmast publiken. Där får hon syn på sin matte, mattens dotter och dotterns pojkvän – det blev en lite för svår störning så där tappade jag henne. Hon passade även på att hälsa på protokollföraren när hon ändå höll på, innan hon kom tillbaka till mig och vi kunde köra på igen. Så det är helt klart något vi behöver träna på, att ha folk på eller nära banan när vi tränar, att hon ska kunna ignorera dom och köra på ändå. Men det tror jag kommer med tiden också. Hon har ju aldrig tävlat innan, så det är inte konstigt hon inte vet vad som förväntas av henne i dem miljön. Men jag är otroligt nöjd med Emblas prestation. Duktigaste tanthunden som debuterar på sin 10-årsdag ❤


Marleys andra lopp
Marleys andra runda i small var min känsla betydligt mycket bättre, trots att vi fick stressa lite med våran uppvärmning.. Marley var med mig riktigt bra genom hela banan tycker jag allt. Ett par förbispringningar av hindren för att jag inte var tillräckligt tydlig med att visa att han skulle över, och lite strul med en tunnel, men annars gick det riktigt bra. Slutet framförallt är jag grymt imponera på! Vilken fart han har, vilket sug framåt. Nu ska vi hårdträna fram tills nästa tävling på att han ska ha det här suget på alla hinder, ha den här farten hela tiden. Konditionsträningen får vi helt klart sätta fart med!

Marley kämpade på otroligt bra under hela tävlingsdagen. Att aldrig kört en hel bana innan, och prestera såhär här bra, bara det är imponerade! Särskilt när man tänker på hur kort tid han tränat agility och hur kort tid vi känt varann. Att dessutom vara så liten och hoppa så högt, det är en prestation bara det. Jag är otroligt nöjd och stolt över Marley och hans fina debut!


Emblas andra lopp
Start i largeklass, med tävlan denna gången. Självklart var nerverna lite mer denna gången eftersom det var ”på riktigt” och jag tror även jag litade lite mer på Embla eftersom hon brukar lära sig banorna ganska snabbt. Ett misstag jag fick ångra, då det blev lite strul med att hon sprang förbi ett hinder. Jag valde att sätta henne och ta om det ordentligt, eftersom jag bedömde att hon borde kunnat ta det även om jag kanske var lite otydlig. Resten av banan gick bra, förutom att hon ville hälsa på publiken och protokollföraren. Som sagt, en sak vi måste träna på till nästa gång, att folk är inne på banan och sitter i bra hälsningshöjd. Men jag tycker ändå Embla presterade riktigt bra! Märktes på henne att hon var otroligt trött i huvudet efter den svåra miljön, och när hon är trött – då springer hon bara utan att varken lyssna på vad jag säger eller se vad jag visar. Så jag är nöjd, riktigt nöjd med prestationen ändå. Det som strulade till sig tar jag på mig ansvaret för, eftersom jag inte var tillräckligt tydlig med vad hon skulle göra, inte tillräckligt tidig med kommando osv.. Tanten presterade otroligt bra på sin debut!

image

”Mina” finaste agilityhundar. Är så otroligt glad och tacksam för att deras mattar ger mig förtroendet att träna deras hundar. Jag gör så gott jag kan för att förvalta era hundar så bra som möjligt. Målet är att lära dom något nytt iaf, men framförallt att vi ska ha roligt tillsammans! Och det åtminstone tror jag att jag lyckas med rätt bra med 😀

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Tävling i karlstad

Med bilen fullpackad och nytankad begav jag och Milo oss mot Göteborg för att plocka upp Maria och Lizzie, och sedan vidare mot karlstad. Vi skulle nämligen iväg och bo på hotell över natten för att tävla dagen efter. Såå spännande att bo på hotell med hund, det är inget jag har gjort innan.

image

Nöjd Milo när vi äntligen checkat in på hotellet. Mys att vara iväg på äventyr med matte utan Dixon säger han!

image

Milo och Lizzie, rumskompisar för natten.

Väl incheckade på hotellet med hundarna på rummet (i sina burar för att vara på den säkra sidan att dom inte hittar på bus när vi var iväg) så gick vi till restaurangen och åt av kvällsbuffén som det bjöds på. Jag är ju rätt så kräsen, så tyvärr föll inte maten mig i smaken.. Men jag nöjde mig med mackor och te, nästan lika gott det ibland. På rummet sen blev det bara att slappa resten av kvällen, titta på melodifestivalen och käka godis. Efter mycket hundprat gick vi ändå och la oss i hyfsat god tid. Skönt det, för dagen efter väntade en lång tävlingsdag!

Vi var på plats på tävlingen redan strax innan 8. Då hade Alexandra redan hunnit dit och varit snäll och passat platser till oss så vi kunde ha våra burar vid hennes. Upp med burarna, lämna in musiken och sen börja banvandra. Jag gick mitt program ett par gånger för att känna av ungefär vart jag skulle starta, efter det hämtade jag in Milo som fick gå ett par varv inne på banan också, lukta in stället lite. Jag körde något enkelt tricks med honom, och sprang sen av för att kunna belöna massor. Jag vill gärna att han får in det tänket när vi är på tävlingsbanan, att man måste prestera något litet för att få en belöning. Känslan var bra, även om jag såklart kände av nerverna..

Första starten vi hade, hade jag redan bestämt skulle bli en diskstart. Anledningen var främst för att jag skulle försöka bibehålla träningstänket och därför hålla nerverna i schack. Det gick sådär med nerverna, men bättre än förväntat faktiskt. Milo var något disträ, men ändå helt okej med. Särskilt andra omgången ute på banan (vi gick av en gång och belönade utanför) så var han riktigt med och på hugget. Men då hade även mina nerver släppt, när vi redan hade diskat oss liksom, då försvann all min press på mig själv och jag blev mer avslappnad.

image

All denna väntan mellan klasserna..

Andra starten tänkte jag att vi skulle köra på så länge han höll ihop, men jag hade inte planerat redan från början att vi skulle diska oss. Därför var pressen på mig själv betydligt högre, och nerverna även där.. Efter en liten bit in i programmet känner jag att jag börjar tappa honom, därför släpper jag alla planerna på programmet, improviserar en hel del bara för att försöka få honom att ha roligt inne på banan med mig. Och det kändes mycket bättre faktiskt! Även om det resultatmässigt är våran absolut sämsta start (om man inte räknar med diskningarna då), men känslan och attityden är jag riktigt nöjd med! Framförallt på slutet där han till och med busade lite med mig.

Domare nr 1:
Precision och samarbete: 6,5
Innehåll: 6,5
Tolkning av musiken: 7,0
Kommentar: Lite okoncentrerad och en del nosade, drar ner på flytet. Det gör också att planering och tolkning inte riktigt syns idag. Musiken väl anpassad till hunden och matte jobbar jättebra!

Domare nr 2:
Precision och samarbete: 5,0
Innehåll: 6,8
Tolkning av musiken: 7,4
Kommentar: Fin spring i beina!! Kan bli bra! Lykke til!
(Norsk domare)

Vi slutade på 19,60 poäng och en 25e plats av 32 starter. Men dom sista 7 starterna var sådana som diskade sig, så vi fick lägst poäng av dom som inte diskade sig. Men det gör inget alls, för enligt mig var det här ändå våran bästa start någonsin för vi hade så bra känsla inne på banan.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Livet på tävling!

Ibland när man är iväg på heldagstävlingar kan det bli både långt och segt mellan olika starter. Då är det inte bara hundarna som behöver vila för att orka vara alerta när dom väl ska in på banan.

image

Moa tar en liten tupplur utanför Astras bur.

image

Och Maria tar en liten tupplur i Lizzies bur tillsammans med Lizzie. Både varmt och mysigt, plus att man får lite avskildhet från tävlingsmiljön.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Mycket bättre känsla idag!

Det är nästan sjukt att säga att det är sovmorgon att gå upp kl 7 en lördag, men det är det när man ska iväg och tävla. Ibland är det extra skönt att tävla på hemmaplan så det inte blir så långt att åka. Jag och Milo var på plats på tävlingen kl 8:45 och började bygga läger, gå en rastningsrunda, hälsa på alla vi känner, lämna in musik och anmäla att vi var på plats och liknande. Vid 9:30 var det dags för genomgång med domarna, där dom gick igenom dagens upplägg, vad för regler som gällde i hallen där vi var, hur det var tänkt med vart man skulle gå in och ut i tävlingshallen osv. Eftersom det var samma upplägg som sist på HallåHund, så kände jag redan att jag hade bra koll på läget. Att dessutom känna domarna, och nästan alla tävlande gjorde att mina nerver inte existerade alls just där och då. Under banvandringen planerade jag in min nya variant av starten, kände efter så allt kändes bra sen tog jag och Milo en snabbrastning innan det var dags för uppvärmning. Vi har anmälda till HtMen också, för att kunna göra en diskstart där, och i HtMen hade vi startnummer 3. I HtMen var jag ändå hyfsat lugn och avslappnad, visste att hur bra vi än presterar kommer vi ändå bli diskade för att vi inte hade ett enda steg HtM i våran program – körde ju vårat FS-program mest för att kunna värma upp och få en bra känsla inne på banan.

Som ni ser här i filmen så har vi otroligt mycket bättre känsla än på någon av dom senaste tävlingarna. Mina nerver är i stort sett inte där alls, jag är mer avslappnad och lattjar mer med Milo, vilket leder till att han har otroligt mycket bättre attityd och är mer med. Däremot valde jag att bryta efter ungefär en minut, mest för att jag inte ville riskera att ”tappa” honom när det gick så bra, så vi sprang av banan och käkade lite godis och bara gottade oss i den bra känslan.

image

Nu väntade ett par timmar av att äta lite, rasta Milo en sväng och sen kika på alla andra som tävlade och hejja på dom jag känner. Såklart gick det jättebra för allihopa. Tänk att jag har nöjet att få träna och tävla tillsammans med så duktiga ekipage! Även om vissa av hundarna inte alltid gjorde det som det var tänkt, så tycker jag ändå alla skötte sig otroligt bra med tanke på den svåra miljön vi var i.

När eftermiddagen sen började komma och tävlingen gick mot sitt slut, så var det äntligen dags för FS klass 1. Jag var dessutom bland dom sista ut att starta, så det var en lång väntan från att vi kom till tävlingsplatsen och att våran ”riktiga” start gick av stapeln. Men nu var det äntligen våran tur! Nerverna började såklart kännas av lite, men inte alls så farligt som innan. Och även om jag hade sagt att vi skulle ha precis samma känsla som i starten innan, ha samma tänk så blev det såklart inte riktigt så. Men jag tycker ändå Milo presterade riktigt bra! Han var med mig och gjorde ungefär allt han skulle. Tyvärr hade jag tänkt fel med låten, och insåg att slutet kom tidigare än jag trott.. Så gissningsvis fick vi ingen bedömning på slutposen, men det gör mig ingenting.

Vi slutade på en sjätte placering, en plats utanför att få rosett. Poängen blev hela 2 poäng högre än debuten för drygt en månad sen. Och i freestylevärlden är 2 poäng rätt så mycket, där 30 är max. Vi slutade på 22,25 poäng.

Domaren nr 1
Samarbete och precision: 7
Innehåll: 7,6
Tolkning av musiken: 7,5
Kommentar: Bra jobbat! Lite strul här och där men det tog sig på slutet.

Domare nr 2
Samarbete och precision: 6,3
Innehåll: 7,8
Tolkning av musiken: 8,3
Kommentar: Bra jobbat Jonna! Mycket fint när Milo var med på banan. Bra variation. Lite mer störningsträning så kommer det bli super!

image

En stolt matte med en otroligt dyr hund åkte hem för att fira dagens prestation och ladda inför kommande helgs tävling.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Ibland går det inte riktigt som man tänkt sig..

Igår var det en lång och händelserik dag för min del. Dagen började redan 3:15 för min del av att alarmet ringde och det var dags att gå upp. Som tur var hade jag packat i ordning och förberett det mesta redan kvällen innan, så det var bara till att göra smothie som frukost att ta med på vägen, fixa frukost till Dixon som skulle vara hemma, lite frukost till Milo att ta med på våran utflykt och till sist värma lite oboy jag kunde dricka under dagen. Allt annat låg redan i bilen och väntade. Strax efter 4 rullade bilen ut på en dimmig motorväg, med siktet inställt på göteborg. Där plockade vi upp Maria och Helen, och deras två hundar Lizzie och Asic, för att sen styra mot dom värmländska skogarna, degerfors för att vara mer exakt.

Strax efter 8 anlände vi till Lerviks Hundhall där vi skulle spendera hela dagen. Efter att vi hade anmält oss, lämnat in musik och ”byggt läger” på lämpligt ställe genom att sätta upp burar och liknande så var det dags för rastning och sen banvandring. Milo var ändå på hugget och följde mig bra. Vi gjorde ett par starter där vi bara gick in en bit på banan, ställde upp och gjorde ett trick eller två, för att sen springa av och mumsa på godis igen. Det kändes ändå bra, och jag visste både vart jag skulle placera Milo och även mig själv i starten för att få programmet dit jag ville. Än så länge kände jag mig lugn och fokuserad.

HtM 1 startade, där flera av mina träningskompisar var med och tävlade så jag spenderade ett par timmar med att titta på dom innan det var dags att börja värma upp Milo och göra oss redo för start. När jag stod och väntade på min tur var det första gången jag kände av tävlingsnerverna för första gången inför den här tävlingen, men jag kände mig ändå förvånansvärt lugn. Av med kopplet, belöna upp några enkla trick det allra sista och sen bar det av in på banan. Milo var ändå väldigt med i det här läget, satte sig okej bra i starten och hade bra fokus i min ingång mot honom när musiken väl startade. Men någonstans när jag rundade honom tappade jag honom helt – han stängde av öronen och kopplade på näsan. Ett par halvkass slalomportar tog han, sen försvann han helt och hållet. Halvvägs in i programmet när jag kände att min irritation började byggas upp ordentligt, valde jag istället att bryta och bära ut Milo från plan. Utanför försökte jag belöna som vanligt, även om jag vet att jag misslyckades en del med det tyvärr. Under tiden kämpade jag mot besvikelsens tårar. En av domarna kom olägligt fram och la en kommentar jag inte uppskattade där och då, det gjorde att tårarna brände desto mer bakom ögonlocken. Väl vid våran plats vid buren igen kröp jag ihop med Milo i famnen och myste lite, försökte hitta tillbaka på ”det är vi mot världen”-känslan.

Resten av dagen spenderades med att titta på alla andra duktiga ekipage, framförallt Marias finfina debut i FS 2, där hon slutade på en andra placering. Jag älskar verkligen att vara i tävlingsmiljön i freestylen, umgås med allt underbart folk. Freestylen är ingen sport där man tävlar mot varandra egentligen, det är ingen som helst rivalitet mellan ekipagen, utan man hejjar, peppar och tröstar varandra i ur och skur. I freestylen så håller man ihop sinsemellan, trots att man egentligen är konkurrenter och tävlar mot varann. Jag är så otroligt glad och tacksam för att jag hittat till denna underbara sport där man dela har fantastiskt roligt tillsammans med sin hund, och dessutom umgås med så underbara människor ute på tävlingarna.

Inför våran debut för en månad sedan lovade jag mig själv att alltid lägga ut film från våra tävlingar på youtube och sen dela vidare både här på bloggen och på facebook, oavsett hur det har gått eller känts. Så även om det känns jobbigt nu med den här filmen eftersom det inte gick alls bra, så håller jag ändå mitt löfte till mig själv och visar den även här.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!