Livet med en osäker hund..

image

Till att börja med vill jag bara klargöra att jag älskar Dixon något så fruktansvärt mycket att jag fysiskt får ont i kroppen ibland när jag tänker på ett liv utan honom. Dixon är den underbaraste lilla hund som finns. Så lycklig, så positiv till det mesta och så följsam. Dixon är bland det bästa jag har i mitt liv, och jag ångrar inte för en sekund att jag bestämde mig för att ta över honom.

Men det jag inte tänkte på när jag tog över honom var hur livet förändras med en osäker hund. Jag i min enfald trodde att hans beteende berodde på att han påverkades av sin förra matte (det vet ju alla att ägarna påverkar hundarna en hel del med sina känslor och nerver, på gott och ont). Och jag trodde att jag utan problem skulle kunna ”fixa till” Dixon lite snabbt och lätt. Men oj vad naiv jag var som trodde det! Jag har fått kämpa ihjäl mig med Dixon för att han ens ska vara där han är idag, och då är han ändå långt ifrån problemfri. Han kommer nog alltid vara en speciell hund, en svår hund enligt många, oberäknelig enligt vissa, men helt fantastiskt underbar enligt några få.

Men att livet med en osäker hund skulle innebära att man går gråtandes ut från veterinären för att dom inte hanterar hunden på det sättet man bett om och kommit överrens om.. Att man ser paniken lysa i hundens ögon, men känner sig för hjälplös för att kunna säga ifrån.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man i stort sett slutar ta hem folk, för att det innebär för stor stress hos ens hund, och även för en själv för att man hela tiden vill hålla koll på vad för situation hunden kanske kan hamna i, för att kunna stoppa innan det gått för långt. Att hela tiden sitta på helspänn för att man vill att hunden ska känna sig trygg i sitt egna hem, trots gäster.
Att livet med en osäker hund skulle innebära över en månads miljöträning av träningshall, instruktör och miljön runt där kursen ska vara, för att hunden ens ska klara att gå en kurs. Och sen bryter man ihop för att kursen byter hall, där man inte miljötränat eftersom kursen inte skulle varit där först.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man inte kan gå överallt, för att ens hund är känslig med tassarna och underlag, och helt enkelt vägrar att gå på vissa typer av underlag.
Att livet med en osäker hund skulle innebära månader av förberedelser för att han ens ska klara att få dom behandlingar han behöver för att hans kropp ska må bra. Att han efter flera månaders förberedelser äntligen ska tolerera att fysioterapeuten faktiskt tar i honom.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man hela tiden måste leva efter vissa rutinerna, göra vissa saker på ett visst sätt för att hunden inte ska stressa upp sig.
Att livet med en osäker hund skulle innebära att man alltid måste kolla med några få hundvakter som man vet att ens hund är bekväm med, att man alltid måste kolla med dom först, långt innan man planerar en resa. För att man vet att om dom ska passa ens hund innebär det att dom måste sätta hela sitt liv på paus under tiden dom är hundvakt.
Att livet med en osäker hund innebär att man mer eller mindre säger upp bekantskapen med sådana som ens hund inte accepterar eller såna som inte klarar av att göra som man ber dom, runt hunden. Av den enkla anledningen att det blir enklast utan dom människorna i ens liv, pga hunden.

Ja det är många saker man inte är beredd på när man skaffar sig en osäker hund. Och antingen kan det vara att det är en lite försiktig valp som utvecklas till en osäker hund som vuxen. Eller en hund som pga någon speciell händelse blir osäker och lättstressad, även om jag personligen har svårt att tro att en 100% trygg hund skulle påverkas såpass så den får men för livet pga av speciell händelse, men det hör inte hit just nu. Eller kanske är det såna som jag, som är naiva och tar över en komplicerad omplacering för att man tror man kan ”fixa” till den. Oavsett anledning är det nog ingen som i förväg är förberedd på hur mycket man behöver anpassa sitt liv när man har en osäker och kanske reaktiv hund. Och jag tycker man ska tänka sig för både en, två och tre gånger innan man medvetet tar över en omplacering man vet om är osäker, eller väljer den försiktiga valpen i kullen. Jag önskar folk kunde vara mer förberedda och medvetna om vad dom ger sig in på innan dom låter en osäker hund bli en del av deras familj.

MEN, jag vill också tillägga att livet med en osäker hund är inte bara ett helvete med specialanpassningar av hela ens liv. Det är också en fantastiskt intressant och lärorikt resa, som innehåller så många stora glädjeämnen. För när man har en hund som Dixon tex, så är det verkligen inte en självklarhet att han ens ska hälsa på en ny människa, så när det händer blir jag närapå rörd till tårar. Eller första gången Dixon tolererade att Anna faktiskt masserade honom. Såna saker som för många andra kanske är en självklarhet att deras hund ska klara av, är sånt som chockerar en och berör en såpass mycket att man bara står vid sidan om helt tårögd och beundrar det fantastiska, livrädd för att göra något som bryter ”förtrollningen”.

Ja, livet med en osäker hund är många gånger en tuff och krokig väg, där man många gånger gråtandes funderar på att ge upp, låta hunden somna in, men sen glimmar hunden till med wyt briljera med sitt mod, sitt lugn och sin trygghet i någon svår situation, och man får den pushen man behöver för att orka kämpa ännu mer för sin hund.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Det ska vara rättvist

image

Hemma hos oss försöker jag vara noga med att det ska vara rättvist mellan hundarna. Jag tar till exempel alltid fram två likadana ben, så ingen får ett godare än den andra. Jag försöker även vara noga med att båda får egentid med mig varje dag, om det så innebär en långpromenad i skogen eller mysstund i soffan. Träning försöker jag ge båda varje dag, och kanske inte lika lång tid för det vet jag att dom inte orkar. Men att dom får lika mycket procentuellt för vad dom orkar iaf, lagom mängd så att båda känner sig aktiverade och stimulerade.

Men det senaste har jag känt att jag missat det där, jag har missat en av dom saker jag tycker är viktigast med mitt flerhundsägande.. Jag skäms nästan för att erkänna det ens, för det är en sån princip jag hållit så hårt på tidigare! Har ju till och med försökt vara noga med att båda ska få i stort sett lika mycket kurser. Men det senaste har det tyvärr blivit att jag lagt mest tid på att träna Milo, inför kommande tävlingar och liknande. Milo har fått åka med på massor av träningar, kurser och får träna massor här hemma. Dixon får mest vara hemma med husse när och och Milo åker iväg på kurser och träningar, och när jag kommer hem är jag oftast så trött efter alla nya saker jag fått lära mig så jag inte orkar så mycket mer, och när jag kommer hem från jobbet är jag oftast för psykiskt utmattad för att orka med så mycket med hundarna, orkar jag något blir det ofta Milo jag prioriterar för att det behövs finslipas vissa tricks inför tävlingarna nu det närmsta.

Och Dixon som egentligen inte ens KRÄVER någon direkt träning eller aktivering som gladeligen skulle ligga och mysa i soffan hela dagarna – trodde jag. Till och med han har ändå börjat visa tecken på att han vill träna, vill göra något vettigt. DÅ är det illa! Usch vad jag skäms. Från och med nu måste jag skärpa till mig, ge Dixon den tiden med aktivering som han vill ha. När en hund som Dixon, som inte velat träna innan, plötsligt visar att den faktiskt VILL träna, då får man liksom ta tillvara på det. Man får inte bara slösa bort hans vilja att träna, hans energi och glädje! Dags att börja fundera över hur vardagen ser ut, vart jag kan lägga in träningar med Dixon som jag tror blir på lagom nivå för oss båda. Och även börja fundera ut lite nya roliga saker vi kan hitta på, så inte inte bara fastnar i att finslipa samma gamla vanliga saker hela tiden. Dags att utmana Dixon lite mer!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Det blir inte alltid som man tänkt sig..

Denna dagen skulle egentligen inneburit inomhusträning med Milo, för att sen packa in alla 3 hundarna, chinchillan Stitch, sambo och massa packning i bilen och styra kosan mot dom småländska skogarna, bottnaryd närmare bestämt. Tyvärr blev det inte riktigt så.

Istället vaknade jag med migrän i morse pga sömnbrist, och fick ställa in inomhusträningen. Sömnbristen berodde på en matförgiftad sambo som varit uppe och kräkts hela natten och morgonen. Alltså bestämde vi oss för att ta sovmorgon och bara vila hela dagen. Resan till bottnaryd ställdes in, eftersom vi inte vill riskera att smitta någon då vi först trodde det var vinterkräksjuka, och nu får den förbli inställd eftersom sambon fortfarande inte är särskilt pigg.

För min del blev det en liten tur till några av stans djuraffärer för att köpa goda ben till hundarna, lite nya fiskar till vårat akvarium och dessutom hittade jag en snygg grön, ihopfällbar vattenskål som ska hänga på Milos träningsväska. Hundarna fick en snabbrastning på ett nytt ställe för dom, när det är såhär kallt så dom inte kan gå så långt får man hitta på annat för att aktivera dom och variera deras rastningar. Resten av kvällen ska spenderas med att förbereda en trygg och mysig koja inne i badrummet, eftersom vi kommer få spendera nyåret hemma, och troligtvis i badrummet för att hundarna ska slippa vara rädda. Så ikväll ska så många saker som möjligt förberedas och fixas med, så kan hundarna krypa in där i tryggheten så snart dom vill. Så får vi hålla tummarna för att det inte skjuts för mycket fyrverkerier här i stan vid tolvslaget.

Ja, tänk så annorlunda ens planer tvingas bli med otroligt kort varsel.. Vi får helt enkelt hoppas att det blir bra ändå.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

God jul från oss

image

Jag och hundarna ville bara titta in här för att snabbt önska er alla en god jul. Våran morgon började med julfrukost hos min mamma, där hundarna fick varsin lammnacke att mumsa på. När människorna hade ätit upp, fick vi alla bylsa på oss ytterkläder för att ge oss ut på en långpromenad med hundarna. Jag brukar alltid försöka hinna med att aktivera hundarna lite på något sätt på julaftons morgon, så det känns lite mer okej att hundarna får stå tillbaka sen under resten av dagen. Men efter den här promenaden enades vi om att det ska bli en ny tradition på jul – en långpromenad med hundarna på morgonen. Såå mysigt att få gå runt på dom, annars så populära promenadvägarna, helt ensam och låta hundarna springa som dom vill!

image

Milo är helnöjd med den nya traditionen!

image

Dixon, not so much.. Han hade hellre legat i soffan och myst hela dagen. Men ut måste man, åtminstone när man är hund.

Nu resten av dagen ska vi flänga runt som skållade råttor till min släkt och familj, så hundarna kommer få vara hemma själva, med undantag för lite promenader och liknande under dagen. Inte helt optimalt enligt mig, men förra året när jag hade med båda så var Dixon helt sönderstressad, så det slutade med att han fick ligga i buren i stort sett hela dagen och morrade så fort någon kom nära. Så därför inser tom jag att dom har det bättre hemma, hur gärna jag än hade velat ha med dom. Men det får bli såhär, det är trots allt bara jul en gång per år.

Lyckligtvis vet jag att det inte går någon nöd på dom ändå. Dom trivs jättebra i sitt rum, dom har fått både mat och ordentligt med tugg redan, har gått en långpromenad och gjort det dom ska. Kommer även gömma lite aktiveringsleksaker till dom innan vi går. Nu ligger dom så lugnt och snällt och sover, så dom uppskattar nog bara lite lugn och ro ett par timmar. Försöker jag intala mig iaf.

Hur som helst, en riktigt GOD JUL önskar vi er alla!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

5 underbara, fantastiska år tillsammans 💜

Idag är det en lite underbar, fantastisk, speciell dag. Det är nämligen så att just idag, för 5 år sedan, så hämtade jag hem Milo. Det är en dag jag aldrig kommer glömma, ett ögonblick jag hade längtat efter i hela mitt liv. Efter lång längtan, en stor ovisshet till precis ända inpå minuten då jag hämtade honom, så blev han äntligen min! Såhär i efterhand inser jag att jag gjorde alla tänkbara fel när jag köpte Milo..

– Jag hade inget fast jobb (hade en obetald praktikplats), alltså ingen fast inkomst, jag levde på mina föräldrar som gav mig pengar till bensin och mobilräkning och det var ungefär allt. Hur jag tänkte att jag skulle ha råd med mat, vaccinationer, valpkurs, utrustning osv – det vet jag inte.

– Jag hade inte ens pengar till att köpa honom, utan ringde runt till släkt och familj och bad om pengar till en för tidig julklapp, och lyckades få låna det som fattades + lite extra så jag kunde köpa matskål, koppel och halsband iaf. Resten av alla inköp man tänker att man ”måste” göra när man skaffar valp, det var sånt som fick lösa sig med tiden tänkte jag.

– Jag bodde hemma, hos båda mina skiljda föräldrar, plus att jag jobbade heltid på min praktikplats – att ha tid att vara hemma i lugn och ro och bygga en bra relation till min hund hade jag inte tid med. Milo fick snällt följa med när jag åkte mellan båda mina hem, plus jobbet. Till råga på allt kom han hem i mitten på december, lagom till när all julstress drog igång på allvar – han fick knappast en lugn och fin start med mig och mina familjer, vi hade folk hemma hela tiden under helgerna, och på vardagarna var vi på jobbet hela dagarna.

– Sånt här med kläder hade jag inte riktigt tänkt på, och oturligt nog började det snöa samma dag jag hämtade hem Milo. Tur mamma var snäll och köpte kläder till honom! Ett varmt och skönt Hurtta-vintertäcke, och en stickad ”tröja” att kunna ha på dom allra kortaste kisssvängarna ute.

– Valpkurs hade jag ingen aning om vart man gick eller hur det funkade, det fixade mamma åt mig och betalde även. Där och då var det ingen tanke om inlärningsmetoder och liknande, utan det fick bli enda stället som hade uppvärmd inomhuslokal. Överlag sånt där med hundträning, inlärningsmetoder, gamla/nya skolan osv, sånt hade jag ingen som helst koll på, jag köpte hund mest för att jag ville ha en vän att hitta på kul grejer med, resten hade jag inte tänkt på så mycket alls eller satt mig in i särskilt väl.

– När jag hämtade Milo så skrev jag inte på några som helst papper eller liknande, vilket jag vet idag att man såklart ska göra. Jag betalade bara kontant i handen på ”uppfödaren” (när det är en tjuvparning vill jag ogärna kalla tikägaren för uppfödare), fick hans besiktningspapper och vacc.intyg, tog min hund och gick.

Men trots att jag gjort alla tänkbara fel man kan göra, så har det ändå gått rätt så bra. Konstigt nog med tanke på den uppväxten Milo haft med massa flängande hit och dit, så har han blivit en otroligt trygg och självsäker hund. Visst ser jag nu grejer som jag kanske skulle gjort annorlunda, men det är egentligen mer petitesser som att jag borde bibehållit lekandet mer, borde varit mer noga med att han inte får skälla, mer noga med att han ska lyssna direkt när jag säger något. Men vad gör det på det stora hela? Han fungerar i stort sett helt okomplicerat i vardagen. Visst skäller han när det kommer folk. Visst ”ska han bara” när jag kallar in honom på promenader ibland, om något mer intressant lockar. Visst önskar jag att han ville leka mer, framförallt kunna ta det som belöning. Visst önskar jag att han gick ännu bättre i koppel. Visst önskar jag att han hade lättare för att träna, även i svårare miljöer. MEM VAD GÖR DET PÅ DET STORA HELA? Jag har trots allt en hund som förutom det här beter sig hela felfritt. Jag har trots allt en hund som många anser vara väldigt väluppfostrad. Jag har trots allt en hund som omvänt många som säger sig inte gilla småhundar – just för att jag uppfostrat Milo efter samma regler som om han vore en stor hund. Jag är trots allt nöjd med hur Milo är, jag älskar varje liten del av hans personlighet, även det jag kanske anser är ”brister”. Milo är det bästaste som hänt mig, det absolut bästa och finaste jag har i mitt liv.

image

Samma dag som jag hämtade hem min lilla korv 💜

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Ett steg närmare..

Nu är jag och Milo ett steg närmare att kunna starta i någon tävling. Sikten är inställt på en speciell, hoppas att vi hinner träna in allt så det sitter tillräckligt bra tills dess bara. Men nu är vi iaf med i en BK, och även i SHU (fick med det på köpet eftersom jag är under 25). Vi har även ansökt och betalat för Milos tävlingslicens. Så nu är det bara att vänta på att få hem alla papper/kort som behövs, sen ska det inhandlas en tävlingspärm så jag har alla grejer samlade på ett ställe, blir smidigast så tänker jag.

image

Bildbevis på att vi ansökt och betalat för tävlingslicens hos SKK, till Milo.

image

Bildbevis på att jag skaffat medlemskap i både SHU (Göteborgs lokalklubb) och Ulricehamns BK. Nu gäller det bara att bestämma sig för vilken klubb jag ska tävla för..

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Frukostutflykt

Imorse packade jag och hundarna med oss lite frukost och gott att tugga på för hundarna och for iväg ut i skogen för en promenad och picknickfrukost. Vi gick en lagom runda på knappt 5 km med lite bergsklättring nära på, omväxlande och fin natur och fantastisk utsikt. Ibland behöver man bara komma iväg och andas, sluta tänka och bara leva i nuet. Såå härligt att lufsa runt i skogen med dom bästa jag har, och bara vara, stänga ute hela omvärlden.

image

Mina fina killar ❤
image

Att gå på spångar är en bra möjlighet att öva på kroppskontrollen, även för hundar.

image

Många och höga rötter gör att man måste tänka på vart man sätter sina fötter samt lyfta på dom ordentligt, oavsett om man är hund eller människa. Perfekt träning för oss alla tre!
image

Massa spännande att titta på, tex vattnet som for fram under bron.

image

”Kommer du matte?” Även om Milo alltid springer en bit före mig när han får vara lös, så har han alltid kolla bakåt på mig så jag inte gömmer mig eller andra dumheter. Titt som tätt stannar han till och liksom ”checkar in” med mig, och så länge han gör det får han springa som han vill i övrigt – för jag VET att han har koll på mig.
image

Fantastisk utsikt uppifrån berget där jag bestämde mig för att ta en paus och äta min frukost, i solen och läet så var det helt underbart härligt!

image

Världens finaste killar, i en härlig riktig ”trollskog”!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!