Lekbelöning med godisfixerad hund?

image

Ja det känns som ett evigt problem många har, att hunden inte vill leka. Med Milo har jag kämpat i hela hans liv för att han ska kunna ta lek som belöning, åtminstone ibland. Men vi har aldrig hittat till något han faktiskt gillar. Ni som följt min blogg ett tag vet hur många olika saker jag testat, och att inget funkar. Det som alla säger brukar funka, med tex kaninskinn, belöningsficka med fårskinn, Premacka olika leksaker, leka med den själv och tycka den är jätterolig för att sen gömma undan osv. Ingenting har funkat med Milo. Han vill helt enkelt inte leka med leksak, med mig.

image

Jag fick för ett tag sedan tips via Hundspektras instagram att man kan lägga godis i en hol-ee roller, och på så sätt höja värdet i leksaken. Sedan dess har jag försökt få tag på en hol-ee roller i minsta storleken, vilket är lättare sagt än gjort eftersom dom inte säljs längre. Men till sist fick jag en av en vän, så nu var det dags att testa den. Min tanke var egentligen att fylla den med kaninskinn och en liten pip, för att försöka få högre värde i den (som om jag inte redan testat den kombinationen i andra bollar..). Men så kom jag på att jag skulle testa med att bara lägga lite godis i den. Först var det lite meck med att hitta rätt sorts godis, som var lagom litet för att få igenom hålen, men tillräckligt stort för att inte trilla ut med en gång. Till sist insåg jag att Vildmarkens belöningsbitar som jag köpt på CSiGORAs HUNDbutik var i perfekt storlek, och har dessutom otroligt hög smaklighet så jag VET att det är något båda mina hundar gladeligen jobbar för i alla lägen.

I med ett par godisbitar i bollen, som jag tydligt visade för Milo att jag stoppade i. Sen fick han bollen på golvet för att få försöka få ut godiset på egen hand. Efter att han försökt, och lyckats ett par gånger, så började jag hålla i bollen lite och dra den utefter golvet så han fick jaga den. Även detta gick jättebra, och Milo tyckte det var en skojig lek. Efter ett tag höll jag upp den något i luften istället, i ansiktshöjd och ”hetsade” honom till att ta den, när han gjorde det och drog emot minsta lilla, såg jag till att peta fram en godis ur bollen att kunna belöna med. Snart var kampleken i full gång, och Milo tog i för allt han var värd för att kampa med bollen, vinna den från mig för att då försöka få ut någon godis.

Nu har jag fått gömma undan bollen när vi inte leker med den. Då jag inte vill riskera att den tappar värde, så har jag bestämt mig för att Milo aldrig får leka med den, och helst inte ens se den, utan att det är godis i. Nu ska vi fortsätta jobba vidare med det här, så hoppas jag att vi äntligen hittat en leksak Milo tycker är tillräckligt rolig att leka med, för att se som belöning. Tanken är såklart längre fram att det inte ska behöva vara godis i den, att bollen i sig som vara tillräckligt rolig. Men tills vidare får vi nöja oss med att ha godis i leksaken för att få igång lek.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Annonser

Trevlig midsommar!

Jag och hundarna är just nu hos min mormor och morfar i deras stuga. Så skönt att komma bort från vardagen lite, bara få vara och göra det man vill. Vi tar promenader ner till havet, hundarna får springa lösa på stranden. Dom njuter verkligen av att få gå in och ut som dom vill, och jag njuter av att slippa hålla koll på dom hela tiden, få ge dom friheten att springa som dom vill på tomten. Dixon njuter av solen och värmen, han ligger ute så mycket han bara får, och Milo patrullerar utmed staketet, håller koll på om någon går på gatan. Kontrasten mot våran lägenhet mitt i centrala Borås utan balkong, är gigantiska!

Denna midsommaren blev långtifrån hur jag hade föreställt mig, men den blev otroligt bra ändå. Med kransar på huvudet (runt halsen för hundarna) så önskar vi er alla en trevlig midsommar!

image

Utvärdering: maj

image
Milo
– Kroppskontrollövningar genom burkträning.
– Backa rakare och med bra sug bakåt, omväxlande med target eller inte.
– Fler varv i ”wirly”, med mindre hjälper.
– Öva mer på ”stand”, få in ett säkrare gående.
– Bättre stadga i ”kanin” och ”buga”.
– Spontant publikträna minst en gång i veckan.
– Komma igång med spårträningen igen, gärna en gång per vecka/varannan vecka.
– Jobba vidare med apporterna, separat.

– Fysträning med klövjeväskorna minst en gång per vecka, gärna i kuperad terräng, med ingen vikt i väskorna.
– Börja lite försiktigt med backträning.
– Gå minst 3 långpromenader i veckan på över 5 km vardera.

image
Dixon
– Kroppskontrollövningar genom baktasstarget, som senare blir ett backande.
– Mer stadga i ”kanin”.
– Jobba bort hjälper i ”buga”.
– Leka, i annorlunda miljöer.
– Komma igång med spåret igen, gärna en gång per vecka/varannan vecka.
– Komplettera med annat nosarbete när vi inte spårar, tex godisruta, korvträd, frolicbuske osv.

– Fysträning med kopplade promenader i kuperad terräng, viktigt att han går på alla 4 benen hela tiden och lyfter ordentligt på tassarna.
– Börja lite försiktigt med backträning.
– Gå minst 3 långpromenader i veckan på över 5 km vardera.

image
Embla
– Slalom! Kunna ta det under lite mer stress och pepp från mig.
– Bli säkrare med slalomingångarna, vilket håll som faktiskt är rätt.
– Blir säkrare i slalomet när hon kommer i högre fart = få in slalomet i banan.
– Börja jobba med ”sväng/till”.
– Jobba mer på ”runt”.

– Börja träna grunderna i barmarksdrag, bygga värde i att dra och kika lite på kommandon.

image
Marley
– Backa tillbaka till grunderna och bygga värde i hopphindren och tunnlarna.
– Börja lite lätt med HtM-positionerna ”nio” ”två” och ”fem”.
– Börja kika på några FS-övergångar tex slalomportar, ”runt/om”, ”snurr/spinn”.

– Börja lite lätt med konditionsträning.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Antistresspulver

Vi har sedan drygt 2 månader tillbaka testat ett antistresspulver, som tillskott till Dixon. Han ligger ju normalt ganska högt i stress hela tiden, så jag letar hela tiden efter den perfekta lösningen för honom att hålla sin stress på en så låg nivå som möjligt.

Vi har under en längre tid testat Adaptil i vägguttaget vilket fungerat med goda resultat. Han har varit i stort sett helt fri från stress. Men jag har istället tyckt att han blivit lite ”för” lugn, mot hur han egentligen är. Han har i stort sett bara legat och vilat eller sovit i puffen jämte Adaptilen, knappt ens reagerat när vi kommit hem, jag har fått tjata på honom att han ska äta, gå ut, träna osv. Och så vill jag ju inte ha det, jag vill ju ha en hund som blir glad när vi kommer hem, vill träna, kan tänka sig att gå ut ibland (det är trots allt Dixon vi pratar om!), vilja äta, leka ibland osv. Dessutom tycker jag det vore bra att ha något till honom som har effekt även när han kanske inte är hemma över en helg eller sådär.

image

Efter litet letande och funderande hittade jag Trikem’s Antistresspulver hos CSiGORAs HUNDbutik. Jag hörde mig för och fick en hel del positiva kommentarer om det, men även ett par lite mindre positiva. Men såklart finns det ju inget som funkar för alla hundar.. Men jag kände ändå att det var tillräckligt mycket positivt för att det skulle vara värt att testa!

Första två veckorna med pulvret använde vi även Adaptilen, för att göra övergången så mjuk som möjligt. Då valde jag att starta på lagom dos antistresspulver med en gång. När jag till sist tog bort Adaptilen så märkte jag ganska snabbt otroligt bra respons på pulvret. Dixon var plötsligt en glad och energisk hund, han sprang runt hemma i stort sett hela tiden, med ständigt viftande svans, spetsade öron och en nyfikenhet och förväntan. Plötsligt ville han träna hela tiden, leka både med mig och med Milo. I takt med att vädret blev bättre ville han också ut på promenader, han försökte inte vända om längre när vi var ute utan tittade sig nyfiket omkring och utforskade, precis som en vanlig hund. Aptiten har blivit otroligt mycket bättre också, han står nu och väntar otåligt på matskålen, slukar allt jag lägger i och har till och med börjat slicka skålen lite, något som aldrig hänt tidigare!

Tyvärr fick vi ett bakslag för ett par veckor sen. Vi hade en vecka med ovanligt dåligt väder, och eftersom vi alltid har ena sovrumsfönstret öppet och bor på vindsvåning med hängrännor precis utanför fönstret, så hörs det otroligt tydligt hos oss när det är dåligt väder. Vädret gjorde att Dixon inte ville gå ut, när vi väl var ute ville han bara in, väl inne tvättade han sig maniskt eftersom han får panik när han blir blöt eller smutsig. Någonstans i det här började hans stress och ångest komma tillbaka. Han började klia sig tills han fick blödande sår, försöka gnaga av tassarna mer eller mindre, slickade ständigt på sig själv eller någon/något annat i ett försök att lugna sig själv. Det hela gick så långt att jag fick göra det enda som kan dämpa hans stress – linda in honom hårt i en tjock filt, så det blir som en slags blandning mellan tvångströja och kedjetäcke. Efter en vecka med ständig stress kraschade hans mage, och jag valde då att plocka bort alla tillskott ett par dagar för att skona magen så mycket som möjligt. Efter ett par dagar var magen bättre igen, och jag satte in tillskotten på nytt. I takt med att tillskotten kom tillbaka, magen blev stabilare och vädret blev något bättre – så kom även Dixons lugn och trygghet tillbaka.

Idag är han i stort sett helt stressfri igen, han är lugn och trygg i det mesta, men samtidigt ständigt glad och energisk. Vissa dagar när jag vet att det kan innebära viss stress för Dixon, så kan jag förbereda honom ett par dagar innan med att dubbla dosen pulver. Jag har ingen aning om det är bra att göra så eller inte, men det funkar för Dixons stress och hans kropp verkar klara av det. Förhoppningen är såklart att jag ska kunna minska ner honom till halv dos i vardagen kanske, och hel, vanlig dos inför jobbiga tillfällen. Men just nu för att vänja honom och hans kropp vid att han ska vara stressfri hela tiden, så har jag valt att göra på detta sätt. Jag har dessutom Adaptilen redo OM behovet skulle uppstå, dem vet jag att han svarar på i stort sett omgående.

Efter lite konsultation av personer runt mig som jag litar på, så har vi enats om att även om Dixon nu gör allt i 390, så är han ingen stressad hund längre. Han är helt enkelt en hund som ligger högt i varv, men utan att för den sakens skull vara stressad. Så är det ju med vissa människor också, såna som gör allt fort och raskt, trivs med att ha ett högt tempo runt sig med flera bollar i luften. Lite sån är Dixon hemma i sin trygga miljö också, han kan ena sekunden gnaga på ett ben, för att strax efter springa iväg och dricka, på vägen tillbaka från vattenskålen kommer han på att han ska leka lite med sin igelkott, sen ska han klia sig lite, då kommer han på att han ju tuggade på ett ben vid soffan, på vägen förbi soffan kommer han på att han ska pussa på matte och be om lite kli på rumpan, tills han inser att han ju skulle tugga på ett ben, när han väl gör det kommer han på att det är sol som lyser på sängen, så då är det bättre att ligga där, osv. Såhär ser Dixons dagar ut mer eller mindre, tills han kryper ner under en filt eller ett täcke och sover lite. Men jag kan inte påstå att jag tycker han är en stressad hund för det, han har helt enkelt mycket för sig och gör allt i ett väldigt högt tempo.

Sedan vi började med antistresspulvret så har hans stressbeteenden försvunnit i stortvsett helt och hållet. Visst har han kvar många av sina tvångstankar och trivs med att ha sina rutiner, men han ligger inte och stressar för ingenting längre. Jag är otroligt nöjd med detta tillskottet, och kommer absolut fortsätta med det länge till, förutsatt att inget oförutsett sker.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Störnings- och miljöträning

Idag har jag varit i Göteborg med hundarna. Jag skulle egentligen dit i ett annat ärende, men eftersom jag hade ett par timmar att fördriva i stan passade jag på att miljö- och störningsträna hundarna samt publikträna mig själv. När jag ändå var i stan passade jag på att kolla med några av mina vänner där om någon ville ses en stund. Som väntat när det blir så kort varsel, så var det tyvärr inte många som kunde, men Maria med sina två jaktlabbar hann jag iaf träffa en stund.

image

Dixon
Med Dixon nöjde jag mig först med att vi bara gick igenom centralen, och letade upp en bänk i en av dom lugnare delarna. Vi satt där ett tag och bara iakttog, mumsade på köttbullar (Dixon iaf) och hade det allmänt mysigt. Så snart Dixon var lugnare och vant sig vid miljön började vi göra lite tricks. Efter ett tag bytte vi ut våran bänk i den lugna delen mot en lite stökigare del. Där gjorde vi om hela processen med att mumsa köttbullar för att efter ett tag börja göra lite tricks också. Till sist satt vi på en bänk i den allra stökigaste delen, och Dixon brydde sig inte det minsta om dom som gick förbi, han hade fullt fokus på mig och gjorde glatt dom tricken jag bad honom om.

image
image

Max
Efter att Dixon var klar med sin träning nötte vi upp Maria och Max utanför centralen. Max är bara drygt 1 år, och sååå duktig! På den nedre bilden på honom ser man när han gör platssättande mitt på centralen, med folk som gick runt honom, mellan honom och Maria osv. Sååå duktig kille som satt kvar med fint fokus på sin matte. Jag är djupt imponerad av denna hund, och Maria som tränat honom så bra. Ska bli spännande att se vart dom tar vägen längre fram!

image

Milo

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Två andraplaceringar!

image

Idag har jag varit iväg på blåbärstävling igen med mina fina lånehundar. Först ut var tunnelrace med Marley.

Jag är ändå nöjd med rundan. Det var en väldigt lång bana för Marley, många hinder på raken (19 totalt) vilket han inte riktigt är van vid. Så med tanke på förutsättningarna tyckte jag han var sååå duktig. Märktes sista raksträckan utmed publiken att han var riktigt trött, men han höll ändå ihop riktigt bra och kämpade sig runt banan på 1:28 minuter, men med 2 vägringar. Pga att många som diskade sig på denna banan, så slutade det med att vi fick en andraplats. Jag valde att starta även andra starten, men diskade oss under halva loppet ungefär – bättre att spara energi och fokus till blåbärsklassen istället.

Första rundan i blåbärsklassen med Marley tyckte jag ändå gick riktigt bra. Liiiite tappande av fokus korta sekunder emellanåt, någon vägran på den böjda tunneln som ligger i mitten av hallen, men ändå bra kontakt och bra fart genom banan. Jag var otroligt nöjd med denna rundan när vi var klara.

Första rundan med Embla i blåbärsklassen, man kan säga att mina förväntningar var inte direkt skyhöga och jag såg framför mig en mindre katastrof ungefär. Embla kom på under uppvärmningen att hennes matte visst var med, efter det fanns varken jag, agilityn eller favoritleksaken. När vi stod inför starten, med matte E på utsidan av hallen med stängda dörrar emellan var Embla mer eller mindre hysterisk – hon hängde så långt ut i kopplet, pep som en galning och kämpade för att få komma ut ur agilityhallen. I starten förväntade jag mig att Embla skulle dra av banan, mot dörren. Så jag blev minst sagt förvånad när hon istället hakade på mig inne på banan och följde med riktigt bra, lyssnade på vad jag sa och skötte sig exemplariskt. Förutom en rivning på första hindret för att hon hamnade på lite fel avstånd och inte riktigt var förberedd på höjden, så gick hela banan klockrent i övrigt.

Andra rundan med Marley var helt fantastisk! Han har aldrig haft så bra attityd, glädje, fart och kontakt som denna rundan. Han var verkligen MED mig, var som att han läste mina tankar och var där jag tänkte mig hela tiden. Sååå underbar känsla att springa med honom. Kommer han bli sån här framöver, så kommer det vara en ren fröjd att tävla honom. Visst är han inte den snabbaste, men det beror mer på hans lilla storlek än att han inte är snabb för att vara han. Den rivningen vi fick gör mig inget alls! Jag tror den blev för att han hade sådan fart, han är hann liksom inte riktigt med att hoppa för att han sprang så snabbt. Men denna attityden och farten han hade – helt fantastiskt!

Förutom att vi måste träna starter mer, så hon inte gör såna konstiga älghopp. Så är jag såå nöjd med denna rundan med Embla också. Vi var hela 3 sekunder snabbare än rundan innan, hon var såå med mig, lyssnade bra och följde fint, samtidigt som hon hade otroligt bra fart. Detta loppet ledde till en andraplacering för våran del bland largehundarna. Bästaste tanten, helt otroligt hur duktig hon är!

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!