Svalka i sommarvärmen

Man kan ju tro att mina hundar inte påverkas så mycket av solen och värmen. Det stämmer till viss del. Självklart påverkas dom inte lika mycket som kraftigt pälsade hundar, men även mina påverkas ordentligt av värmen som hägrar just nu. Därför passar det bra att matten jobbar nätter och då tar längre promenader med hundarna på kvällen innan jobbet eller på morgonen efter jobbet – när det är lite svalare ute med andra ord. Däremellan sover vi under dagen, tränar detaljer i tricksen inomhus med klickern och äter glass ute i parken under tiden matten vilar lite mer. Just glass är perfekt att ge hundarna under dagar då det är extra varmt, då det dels blir bra aktivering för hundarna men också är svalkande och en väldigt stilla aktivitet.

image

Jag brukar blanda lite blodprover med vatten, lägga i någon mush-boll, lite köttfärs, lax eller annat gott man har hemma som tex vattenmelon, jordgubbar och blåbär eller varför inte en morot? Bara fantasin och hunden sätter gränserna för vad man kan ha i sin hundglass. Sedan brukar jag lägga torrfoder längst upp. Var noga med att allt torrfodret blir blött bara, så det säkert fastnar i frysen sen.

image

Låt stå i frysen ett dygn eller tills det är helt genomfryst, spola sedan lite varmvatten på utsidan av plastmuggen för att få glassen att släppa, och plutta sedan ut någonstans där hunden ska äta det – jag brukar köra ute på gräsmattan eftersom det kan bli lite grisigt av glassen.

image

Båda mina killar uppskattar glassen riktigt mycket, och brukar hållas sysselsatta ett bra tag med att äta upp allt det goda.

image

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!

Traneving vs Frifab

Igår kom det hem ett väldigt efterlängtat paket, nämligen paketet med mina nya byxor från Traneving. Som flera av er kanske redan vet, så älskar jag att köpa hundprylar, och letar ständigt efter bättre och snyggare grejer. När det lanseras en ny byxa, så var det en självklarhet för mig att klicka hem ett par. Men pga att det var så snygga färger och bra pris, så blev det visst 2 par. Ingen är gladare än jag över det!

image

Färgerna är verkligen så fantastiskt snygga som på bild! Något s faktiskt är ovanligt annars när man handlar över nätet. Men jag blev verkligen inte besviken över färgerna.

Jag har redan fått massor av frågor angående passform, storlek osv, och många har frågat i jämförelse med frifabs byxor, som jag annars gillat länge. Därför tänkte jag göra en liten jämförelse, så kommer det en riktig utvärdering av Traneving-byxorna lite längre fram när jag hunnit testa dom mer.

image

Stretch och följsamhet: Frifab-byxorna är något tjockare i tyget, och därför mindre stretch. Medans Traneving är mjuka och följsamma med otroligt mycket stretch – känslan blir lite att ha på sig löpartights. Traneving-byxorna är dessutom något tightare i modellen än frifab, åtminstone om man följer storlekstabellen och köper den storlek man ska ha enligt den. Nu är det inget minus för min del att dom är tighta, då jag bara tycker det är snyggt med tighta hundbyxor. Och att dom är något tunnare gör mig inget alls, utan kan istället vara ett plus eftersom jag tycker Frifab-byxorna kan bli väldigt varma att ha på sommaren.

image

Här ser man att Traneving är något tightare, och tunnare/följsammare tyg, eftersom det inte veckar sig så vid sidan om skrevet som på Frifab gör.
Båda byxorna är i stort sett lika höga i midjan, och sitter ungefär lika hårt/löst också.

image

Överlag tycker jag Traneving är skönare att ha på sig. Missförstå mig rätt nu, för jag älskar verkligen mina frifab och kommer köpa fler! Men dom kommer användas i olika sammanhang eftersom det är så olika byxor. Men Traneving är så följsamma, så man känner knappt att man har dom på sig. Det är en byxa jag verkligen trivs i, och dom kommer få vara på mer än bara runt hundträning/vandringar.

Storlek på Traneving valde jag storlek M, enligt deras tabell. På Frifab har jag 40/L som ska vara motsvarande M hos Traneving enligt tabellerna.

Nytt år = nya mål och möjligheter!

Efter ett tufft 2015 där jag fått lägga mycket fokus på mig själv och mitt mående, att bara orka med vardagen har varit mer än nog många gånger, så blickar vi nu framåt mot ett 2016 fullt av energi för hundarna, spännande kurser och roliga tävlingar och träningar, och självklart massor av andra roliga aktiviteter som kommer under året. Här nedan kommer några av mina mål med respektive hund under det kommande året.

image

Mål med Milo
– Få bättre känsla inne på tävlingsplan, och få åtminstone ett uppflytt i freestyle.
– Publikträning av matten, nervträning av Milo.
– Börja kika lite mer ordentligt på HtMen, och lägga krut på att få åtminstone 2-3 bra positioner.
– Fysträna mer och bättre så Milo är i sitt livs bästa form det här året.
– Fortsätta med kontroller hos Anna minst 2 gånger per år.
– Ge oss ut på en lite längre vandring, med övernattning.
– Besöka ett annat land tillsammans.
– Få igång bättre lek, som kanske till och med duger som belöning – något jag hoppas vi kan få hjälp med på Kickan-kursen i april.
– Ensamträna helt ensam hemma, att matte och Dixon hittar på annat.

image

Mål med Dixon
– Våga debutera på freestyleplan med ett ordentligt program, med ambitionen att köra hela programmet, på riktigt – inte bara göra en diskstart.
– Miljöträna tricksen bättre.
– Ensamträna helt ensam hemma, att matte och Milo hittar på annat.
– Miljöträna, niljöträna, miljöträna – att han ska finna större trygghet i mig i jobbiga miljöer.
– Fysträna mer och bättre, så han blir i sitt livs form och slipper smärtan helt.
– Våga lämna bort till hundvakt oftare.
– Våga släppa taget i svårare situationer, våga lita på att han löser det själv eller ber om hjälp om det behövs.
– Våga leva mer ett normalt hundliv med Dixon, inte bli begränsad av den han är – han fixar mer än jag tror!
– Komma igång med spårningen igen, eller möjligtvis specialsök/ K9 nosework.
– Få bättre och säkrare lek, kanske duger den som belöning även utanför hemmet sen.

Färgmatchat kvällspyssel 👌

Som dom flesta av er redan känner till så färgkodar jag det mesta till hundarna, allt från träningsväskor och träningsredskap, till matskålar, muddar på kläderna, till selar och halsband. Jag har till och med dragit det hela så långt så jag har färgkodade krokar till hundarnas grejer i hallen, och nu har dom äntligen kommit upp i hallen sedan flytten i slutet på sommaren. Jag kunde inte bli mer nöjd med krokarna! Men mer ingående med hur jag anpassat och strukturerat upp hundgrejerna här hemma kommer lite senare.

Ikväll har jag iaf pysslat lite, fått lite kvällsterapi i form av paracordsnören. Det blev 2 långkoppel till hundarna på ca 3 meter vardera, med reflex i såklart. Äntligen kan vi promenera lite säkrare på kvällarna i mörkret, och hundarna kan ändå få lite större frihet och röra sig på lite mer yta än i deras vanliga koppel. Känns som ett okej alternativ mot att dom annars brukar få gå lösa en hel del.

Här nedan är iaf resultatet från kvällens pyssel. Självklart blev kopplen i hundarnas egna färger, precis som deras Julius K9-selar, Orbiloc-lampor och BÄSTIS-krokar – behöver jag ens säga att jag är helnöjd?

image

Längtan efter nr 3

Nu är det över 2 år sedan det blev det blev bestämt att skaffa hund nr 3, och jakten efter rätt ras, linjer och uppfödare var klar. För 2 år sedan var beslutet fattat vartifrån våran nya flockmedlem skulle komma, kontakt var tagen och vi stod på kö. Som många av er följare kanske redan vet, så har det varit en jobbig resa för min del, med många motgångar, tårar och frustration då det verkligen inte blivit som det var tänkt och trott.

Nu står jag här, 2 år senare utan hund nr 3, inte ens ett steg närmare utan snarare längre ifrån än för 2 år sedan. Och längtan är större än någonsin! Pga många förändringar i mitt liv under våren och sommaren har jag tyvärr inte kunnat träna med lånehundarna i stort sett något alls sen maj månad. Jag hoppas såklart kunna ändra på det, samt uppdatera er trogna läsare lite mer om mitt hundliv än jag gjort senaste tiden.

Men just längtan efter en tredje hund är oändligt stor. Vissa dagar kan jag börja gråta av sorg för det som inte blivit, längtan inför det som komma skall (någon gång iaf) och frustration över att stå och stumpa på samma skitställe hela tiden! Det känns som att mer eller mindre alla runt mig i hundvärlden skaffar ny hund, antingen valp eller omplacering. Och här står jag, galen av längtan och kommer inte ett enda steg närmare att skaffa hund! För så som mitt liv ser ut just nu är det svårt med valp. Jag står visserligen på kö till 2 olika kullar till våren, så jag hoppas kunna lösa det så jag kan skaffa valp tills dess. Men tanken har ändå passerat genom mitt huvud en, två och tre gånger att jag kanske får skaffa mig en omplacering även denna gången. Men det är just det där att hitta hunden man vill ha, den där perfekta hunden som är allt det man vill ha. Jag har länge sagt att jag inte ska skaffa en till hund förrän jag hittat den perfekta, som har allt det jag letar efter (och då har jag ändå inte skyhöga krav på den nya!). Men snart börjar jag ge upp om att ens hitta något som matchar dom få kraven jag har. Snart börjar det kännas som att jag kan tänka mig att ta närapå vad som helst bara jag får en ny hund. Men hur tragiskt är inte det? Blir arg på mig själv över att jag känner så, om ens bara för korta sekunder. Men jag längtar så, oh vad jag längtar!

Snart dyker förhoppningsvis den perfekta hunden för mig upp, den som är en den rätta. Jag får bara bita ihop och vänta tills vidare, hålla ögonen öppna efter den och förbättra mitt tålamod under tiden.

När allt bara stannar av..

Nu under sommaren och hösten har mitt hundliv stannat av något. Jag har inte hunnit med att träna knappt något, vi har mest gått tråkiga promenader här hemma, inte köpt några nya grejer eller sådär. Mitt hundnördande har satts på paus helt enkelt. Istället har jag koncentrerat mig på att starta upp mitt nya liv, komma i ordning i nya lägenheten, komma in i mitt nya jobb, hitta en rutin i vardagen som fungerar så jag slipper bli sjukskriven igen framöver, plus då att bli ”frisk” från min stress. Detta har tagit i stort sett all energi från mig, men det känns inte som att hundarna klagat så mycket alls faktiskt utan bara tycker det varit mysigt att bo bara vi, ta långa sovmorgonar, mysa mycket och bara vara nära och ta det lugnt.

Men nu börjar det krypa lite i hundnördstarmen igen, jag har börjat träna lite nya tricks med hundarna och har siktet inställt på en tävling till våren med båda, lurar lite på kurser och privatlektioner under vintern, köpt lite nya grejer, börjat gå långpromenad på andra ställen än hemma osv. Känns så härligt att börja vakna upp ur min dvala, komma igång med hunderiet igen. Här nedan är lite bilder från dom senaste promenaderna.

image

image

image

Dixons nya fina sele, tog bara 2 år innan han fick en egen Julius-sele i sin egna färg.

image

image

image

image

image

image

image

Alla dom här härliga färgerna som kommer fram under hösten och det friska vädret gör mig extra lycklig, gör att jag längtar ut mycket mer och gärna bara är så fort solen tittar fram, bara jag får vara utomhus med hundarna så är jag nöjd.

Någon som alltid finns där.

image

För nästan 1,5 månad sedan förändrades mitt liv väldigt radikalt. Jag hade sedan tidigare blivit sjukskriven pga att jag haft det tufft på jobbet en längre tid, och dessutom fått reda på att jag skulle bli av med mitt jobb så fort jag blev frisk.. Dessutom blev det beslutat att jag och min sambo skulle gå isär. Jag packade ihop det mest nödvändiga och flyttade ut redan samma dag. Sedan dess har jag och hundarna bott omväxlande hos mina föräldrar.

Hundarna tyckte det var skitjobbigt i början, med en matte som mådde pissigt dåligt, grät till och från under dagarna, dessutom att vi inte var ”hemma” som vanligt längre.. Ja, det var mycket förändringar för hundarna kan man minst sagt säga. Dessutom är båda otroligt stresskänsliga, och känsliga för mitt mående. Första veckan ville Milo inte ens vara i samma rum som jag, medans Dixon var som ett plåster på mig hela tiden – dom hade helt klart olika sätt att hantera att jag inte mådde bra.

Nu har vi alla 3 landat lite mer i det här som hänt, jag har hittat en ny lägenhet där vi får flytta in i slutet på månaden. Jag tror det kommer göra stor skillnad för oss alla 3 att få ha något eget igen, få tillbaka våra egna möbler, få ha våra egna rutiner och inte behöva tänka på någon annan egentligen.

Men under denna perioden som varit har jag verkligen funderat mycket på hur mycket hundarna finns där för oss som ägare. Mina hundar har verkligen släppt alla ”krav” på aktivering, och funnit sig i att det ibland kanske går lite för långt mellan rastningarna, att det blir korta promenader, eller promenader på flera timmar mitt i nätterna när matten behöver rensa tankarna lite. Någon träning har dom knappt ens fått alls, och när det väl blivit har det mest varit plikttroget från mitt håll med dom gamla vanliga tricken som hundarna kan. Någon nyinlärning har jag inte haft varken inspiration eller tålamod till. Dom har på sin höjd fått köra lite godissök ute på gräsmattan eller springa lösa i skogen en stund.

Men det är helt otroligt hur bra dom funnit sig i hur vi lever nu, att vi flyttar runt lite ibland, knappt har med några av hundarnas vanliga grejer och att alla rutiner kastats runt tills dom är obefintliga. Dessutom har dom varit helt ovärderliga för min del, att ha någon som alltid finns där, någon som tröstar och stöttar när jag är ledsen, håller mig kvar på jorden och påminner om dom bra sakerna jag har i mitt liv. Det är tackvare hundarna som jag ens kommit ur sängen vissa dagar, ätit något för att orka ta hand om dom. Det är också för deras skulle jag samlat ork att ta tag i mig själv, leta ny lägenhet och nytt jobb, för att jag ska kunna ge dom ett bra liv framöver. Jag har hundarna att tacka för så oändligt mycket så jag tror inte någon ens kan förstå det.

Tills vi hörs nästa gång – kom ihåg att ha kul tillsammans med din hund!